Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 VID HEMMETS HÄRD.
Du späda ängel med purpurmun,
Och stjerneögon så klara,
Lys upp all jordens och himlens rund,
Att jord och himmel i dag en stund
En enda julsol må vara.
Gå blid och skön i din stjerneskrud
Med ljus från boning till boning,
Gå, följd af jublande fröjdeljud,
Och för till alla Guds glada bud
Om frid och fröjd och försoning.
Att glädjens strålande juleljus
I dag må tindra för Herren
Ej blott i vimlet af lifvets brus,
Men ock i armodets ringa hus,
I ödemarkernas fjerran.
Att hvar i lust eller nöd vi bo,
Vi, under jublet och fröjden,
Må ha vår glädje och hjertero,
I samma sinne och barnatro,
På samma fader i höjden.
K. R. MALMSTRÖM.
— 24 —
Nu är julen här. Sefhmura jusljusemntmdra
och huru alla menniskor fröjdas. Sjelfva natten
måste blifva dag och ljudeligt hafva tornklockor-
nas malmtungor i dag sammankallat oss i den
tidiga morgonstunden för att fira en härlig dag,
innan natten ännu är slut.
Huru sköna äro icke jultexterna 1 vår kära bi-
bel. O, hvilken glädje att redan i ottesången få
höra en af dem. Men skönare än allt det öfri-
ga, härligt och klart, ljuder det ordet
Immanuel,
emot oss. Om jultexterna hade varit tusenfal-
digt flera och äfven lika mycket härligare, hade
de ändock icke kunnat säga mera än hvad detta
välsignade ord innehåller. Immanuel låter
himmelen komma ända hit ned på jorden, icke
blott för en kort stund och för Bethlehemsäng-
den utan för alltid och för alla menniskor. Nej,
Immanuel lyfter hela jorden och menskligheten
upp till Gud, helar hvad som brutits, återknyter
gemenskapen, som var upplöst och skänker oss
himmelens salighet och tröst redan i Kedars
hyddor.
Tänk ändå huru mycket skönare det Nya Te-
stamentet är än det Gamla. Tänk, när de skulle
fira gudstjenst i Gamla Testamentet. Tänk, när
Abraham och Isak skulle upp på berget för att
offra. En åsna och en dräng med i högtidspro-
cessionen, och så vedbördan och knifven. Tänk,
hvilket tempel deruppe på bergets ensliga höjd.
Ingen gemenskapens hänförelse, ingen högtids-
sång, inga jultexter. Och när templet efter Ba-
byloniska fångenskapen efter tjugo år af arbete
och möda ändtligen var färdigt, så firades en ju-
belfest utan like, men tänk huru fattig den festen
var mot en nytestamentlig jubelfest vid påsk eiler
jul. : Tänk den tid, då de helige egde af bibeln
icke ens Moseböckerna, och sedan en annan tid,
då de hade endast ’"lagen” och offren och löfte-
na. Och detta var ’förbundsfolket,” Guds älsk-
lingar och särskilda vänner. Gud vare lof för
Nya Testamentets
härliga förmåner och utsigter. Bakom oss Guds
underliga och fostrande ledning, öfver våra huf-
vuden Bethlehems-stjernan, som aldrig visar
vilse väg, framom uppfyllelsen af hans rike, der
på friden ingen ände skall vara. Vi äro ett lyck-
ligt folk och lefva i en lycklig tidsålder, och 1 dag
böra glädje och tacksamhet flöda öfver i allas
våra hjertan, att det må blifva kraft och inne-
håll i vår bön och sång.
Immanuel!
I sju hundra år hade det hetat så i profetian.
När skulle fullbordan komma? O, huru de he-
lige hade väntat och fröjdat sig i hoppet. I den-
na natt voro några herdar i Bethlehem, som vak-
tade sin hjord. Sakta framskred natten, vemo-
digt letade sig deras känslor fram 1 rörflöjtens
känslosamma toner. O, huru de förskräckas,
spelet tystnar, allt tystnar, allt är bäfvan. Så
förskräckas vi dödlige för sjelfva himmelen, det
är så ovant, så otrefligt. ’’ Varen icke förfärade,
Si, jag
bådar eder stor glädje,
den alla folk vederfaras skall. I dag är eder
född Frälsaren” — Han väntade ej på svar, han
väntade ej på inbjudan. Efter det program,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
