- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
78

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78
såväl som ock den port, genom hvilken han bör
ingå.

’Bereder folken väg, görer väg, rödjer bort
Så lyder den fyrdubbla, alltjemt ste-
grade uppmaningen. Förstå vi den? I förra
tider och i österlanden var det sed, när någon
kung skulle göra en rundresa, att sända härol-
der, förelöpare, ja, understundom hela truppaf-
delningar, för att bereda väg för det höga säll-
skap, som skulle följa. När drottning Semira-
mis (2200 f. K;) tågade genom Persien och Me-
dien lär hon (enligt Diodorus) låtit göra väg ge-
nom en hel bergskedja, hvilken väg under år-
hundraden derefter kallades Semiramis väg. När
Alexander den store: tågade
mot floden Indus, sändes en
del af krigshären förut, att be-
reda väg för verldseröfraren.
Emedan inga landsvägar fin-
nas, beredas
för konungarnes följe än i dag
i vissa trakter af österlanden.
Så skulle nu ock vägen bere-
das för Guds fångna folk vid
deras återtåg till det heliga
landet. Men hvad lärdom sko-
la. va Inenata, näe; Jö, mär
det säges: bereder väg, då tän-
ka vi straxt på, huru nödvän-

stenarna.”

så måste väg

dig undervisningen i Guds
ord är. Den bör börjas redan

på pappas och mammas knä.
Har du gifvit akt på, huru gerna
de små vilja tala om Jesus och
himmelen? Har du sett den
glädje, som afmålas i deras anletsdrag, när de
betrakta himmelska taflor i sina bilderböcker?
Ack, det är ett sammanhang och förening mellan
deras hjertan och Jesu hjerta, hvilken kanske ej
är så tydlig längre fram i deras lif. Huru olyck-
lig, huru fattig är ej den fader och moder,som al-
drig kan tala med sina små barn om Jesus, och
till hvilken skada för barnens framtid i andligt
afseende kan icke en sådan försummelse blifva.
Men icke blott medan de äro små, utan hela lif-
vet igenom måste denna undervisning fortsättas.
Der kommer församlingsskolan och söndagssko-
lan oss till hjelp. Deras göromål är att bereda
väg, bereda väg. Den offentliga predikan måste

Evangelisk-Lutherska kyrkan,
Moline, Ill.

VID HEMMETS HÄRD.

ock vara en sådan undervisning i Guds ord, an:
nars blir den snart matt och utnött. Understun-
dom torde det t. o. m. vara nyttigt att hålla pre-
dikningar med det direkta syftemål att meddela
undervisning 1 någon vigtig sak, med afseende på
hvilken man annars kunde råka i villervalla. På
så sätt beredes väg, ty tron kommer af predikan,
men predikan af Guds ord.

När nu texten fortsätter med: görer väg, så
synes tillsägelsen der vara betydligt stegrad.
Här gäller det sålunda att tänka på, att tillämp-
ningen icke får fattas, förmaning och förbön få
icke fattas. Huru många hafva icke laddat ge-
väret på det förträffligaste sätt, men försummat
att skjuta, eller ock tryckt af
utan att sigta. En god till-
lämpning är lika nödvändig
som en god utläggning. I hem-
met och hvardagslifvet få vi
ej glömma den kristliga för-
maningen. Jag säger med flit:
den £kristliga förmaningen, ty
det är något helt annat, än
hvad som sorgligt ofta bär det
namnet.

Att gräla på folk är ej att för-

mana dem.

Sådan förmaning bär dålig
frukt. Den kristliga förmanin-
gen är den medlidsamma kär-
lekens trogna samtal med våra
medmenniskor. Sådan bär
ofta god frukt temligen snart
och skall förvisso göra det till slut.

Ibland hjelper ingen förmaning.
till förbönen allvarligare än nånsin förr.
vårt mägtigaste vapen. Det hjelper att tala med
Gud om våra medmenniskors frälningsangelägen-
Heter. Fan hörer bön, endast vi bedjaksamart
vi verkligen vänta svar. Många bedja Gud un-
gefär så som en slarfvig springgosse framlemnar
sitt bud. Så fort det är skedt, springer han till-
baka, utan att bry sig om något svar. Nej, bro-
der, låtom oss alltid

vid våra böner foga det tillägg: svar väntas,
och ej heller upphöra förr än vi få svar. Her-
rens öron äro ej ännu lomhörda. Kunde vi nu

Då få vi taga
Den är

SENSE TE SSE CSE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free