Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRSEAEn SIA EE NING I 93
det kära gamla fosterlandet, vi kunna berätta om
Mälaren och Siljan och midsommarnatten, men
hvilken matt beskrifning emot den, som ögon-
vittnen kunna aflägga. När en menniska får er-
fara Guds nåd, så vet hon på ett helt annat sätt
än förut, hurudan frälsningen är. Hon hari egen
person öst vatten med glädje ur helsobrunnen.
Hennes börda är aflyftad, hjertat varmt och gladt
och framtiden rik och hoppfull. Vägen till him-
melen är kort, som om den strax kunde tillryg-
galäggas. En sådan själ börjar vandringen mot
INanaan i spraångmarsch, så att säga. OO, huru
gerna man då vill arbeta, verka och uppoffra för
dentkäre Frälsaren. Då betalar man försam-
lingsafgiften nästan som ett privilegium i stället för
som en börda, då går man med på missionsmö-
tena, då beder man för sin pastor 1 stället för att
klandra honom. Man blir en Aron och Hur för
Guds sak på jorden.
Guds barns sorg
är, att de icke kunna vara så trogna, kärleksfulla
och verksamma, som de gerna önskade. Visa
mig en person, som i andliga ting är belåten med
sig sjelf, och du har visat mig en skrymtare.
Guds sanne lärjungar se märket så högt öfver sig,
att de aldrig hinna dit. Ibland är det trons svag-
het, som plågar dem. De ville vara starka i tron
och så finna de motsatsen hos sig. Ibland blir
det så mörkt för dem, att de icke tro sig ega nå-
gon tro qvar alls. Andra gånger få de sörja öf-
ver sin kärleksbrist. När de höra och påminnas
om, huru troget de borde tjena Herren Jesus, så
tänka de bara på sitt tröga, kalla, liknöjda hjerta.
Nog ville de älska sin bäste vän, men köttet är
dem till hinders. Hjertat drages så lätt till jor-
den och de jordiska tingen. Så mycket på jor-
den vill fängsla deras håg. Då kommer andens
tuktan och trofasta slag. De förskräckas och
bäfva och blygas. Under stundom hemsökas de
af de plågsammaste tvifvel. Allt mörknar för
deras syn. Marken svigtar under deras fötter.
De komma i mörker och nöd. ’’Utur djupen
fopar jag. tik dig) Herre; I Elyad göra vik obi
Jesus, till Jesus, broder, i all nöd, i allt mörker.
Han hjelper de sina, han lättar bördan, han låter
solen åter skina.
Du, som sofver,
borde i sanning vakna upp. Broder, innan du
hörer väckelsens och förmaningens ord ännu en
gång, kan budet hafva kommit, det bud, som ej
återvänder. Skynda, skynda, och tag mot Jesus
i dag. Gif akt: ställning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
