Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
var död. Att stå upp igen, sedan döden inträdt,
är oerhördt, står utom menniskors vanliga erfa-
Stenen, den stora stenen, låg för graf-
vens dörr. Om Jesus
varit skendöd och vaknat till lif igen, ett oerhördt
och omöjligt antagande, så hade han ändå icke
kunnat hjelpa sig sjelf ur grafven. Derutanför
var vakten placerad. Vi veta ej, huru manstark
den var. Någon har nyligen sagt, att den helt
säkert bestod af sextio soldater. Så kommer
härtill lärjungarnes stora och allmänna otro. Ingen
af dem ville tro, att Jesus var uppstånden. Dock,
bevisen äro så klara, att vi med salig fröjd och
renhet.
Den var stor och tung.
säkerhet säga: "Herren är sannerligen uppstån-
den.” Se nu dessa vittnesbörd:
Englarnes vittnesbörd
kommer först. När något oerhördt stort varit å
färde, har Gud sändt sina englar som vittnen.
När paradiset slöts, blef engeln vaktmästare; när
det öppnades, var engeln budbärare. Guds en-
gel har sagt, att Jesus icke är bland de döda län-
gre, utan att han har uppstått. Lärjungarnes
vittnesbörd kommer dernäst. Vi måste först
tänka på, huru tviflande och otrogna de voro.
Ingen lät sig öfvertygas. Öfverstepresterna sy-
nas varit de ende, som antogö6 det strax. När
Maria frambar Jesu helsningar till lärjungarne,
så trodde de ej; när de öfrige bådade lärjungar-
ne, så trodde de ej. Thomas var så envis i sin
otro, att han föreskref ett det allra säkraste öf-
vertygelsemedel, man kan tänka sig. Gif
akt uppå, att hvarenda Jesu lärjunge blef så öf-
vertygad om Jesu uppståndelse, att han efteråt
under hela sitt återstående lif var wvillig att dö
för denna sin visshets och tros skull.- Till och
med Thomas tvekade ej längre, sedan hans fin-
ger vidrört Jesu genomborrade hand och hans
hand tagit på Jesu öppnade sida, sedan han fått
falla på sitt ansigte med den vissa och saliga be-
kännelsen: Min Flerte ochimin Gud) öjesas
visade sig under olika omständigheter för sina
lärjungar, åt med dem, vandrade med dem, sam-
talade med dem, var hos dem på ett verkligt och
i alla afseenden öfvertygande sätt. Han uppen-
barade sig för mer än fem hundrade bröder på
en gång, och alla blefvo oaktadt föregående tvif-
vel och otro, öfvertygade om, att Jesus var san-
nu
VILDEELEMMIIE TA SVEKARID)
nerligen uppstånden. Så blefvo också alla lärs
jungar genom denna tro andra menniskor, fingo
en annan åskådning, började en ny verksamhet
och blefvo evangelii vittnen i en annan mening
än förr.
Pauli tro på Jesu uppståndelse
är ett väldigt bevis för en tviflande själ. Paulus
var en Jesu fiende, när päåskdagens händelse in-
träffade. Han gjorde allvar med denna sin fiend-
skap. Sin omvändelse och nya öfvertygelse till-
skrifver han sjelf den omständigheten, att Jesus,
den uppståndne Frälsaren, visat sig för honom,
samtalat med honom och på det sättet vunnit
hans hjerta. Paulus insåg, af hvilken betydelse
tron på uppståndelsen var, han tvekar ej heller
att klart och tydligt uttala denna sin uppfattning,
men icke ett ögonblick 1 sin mörkaste stund dra-
ger han detta stora, historiska faktum i tvifvels-
mål, att Jesus var sannerligen uppstånden. Krigs-
knektarnes vittnesbörd har ock sitt särskilda in-
tresse. Deras vittne är negativt. Lögnen måste
ock understundom bevisa sanningen. Så här.
Vi känna deras köpta berättelse om Jesu upp-
ståndelse. Att Jesus lemnade grafven, försölam
de ej neka. Se nu, huru sjelfmotsägande hela
framställningen är. Om de sofvo, huru kunde
de då veta, att lärjungarne tagit bort Jesu leka- |
men. Det som händer, när man sofver, är man
icke vittne till. Om tjufvar bryta sig ini varg
hus medan vi sofva och försvinna innan vi vak-
nat, så kunna vi icke under några omständighe- |
ter vittna, hvilka tjufvarne voro. Men krigsknek-
tarne vaknade. Nej, det är en ny sjelfmotsä
gelse. Om de vaknat, hade stölden blifvit |
ogjord. Jesu lärjungar voro mellan långfredag
och påsk både få och svaga. Krigsknektarne
hade aldrig, om de vaknat, tillåtit en sådan stöld,
då deras vakt just gälde att förebygga en sådant
händelse. Ännu en sak, om lärjungarne stulit
Jesu lekamen och brutit Roms insegel, hvarför
blefvo de ej straffade derför? Dessutom, hvem
kan tro, att de romerske krigsknektarne sofvo på
sin post? Krigslagar äro ej att leka med. ROMS
voro det allra minst. Ettsådant brott var belagdt
med dödsstraff. Alltså, hade de sofvit, så hade
de aldrig vågat omtala det. Endast den omstän-
digheten, att de icke sofvit, gör hela lögnhisto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
