Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UDEANEESEROREAR ER Ö JD EN:
rien sådan, att den kunde omtalas. Ett par an-
tydningar ännu. Kunde stenen hafva bortvält-
rats på en månljus natt, midt i kretsen af solda-
ter, som icke hade lof att sofva, utan att någon
af dem skulle vakna? Och skulle Jesu bedröf-
’vade lärjungar, så fulla af missräkning och otro
som de voro, kunna besluta sig för ett sådant
"Vågstycke? Omöjligt, omöjligt! Om de gjort
det och lyckats, är det troligt, att de gjort sig så
god tid i grafven, att de hunnit lägga lakanen och
svettduken så väl tillsammans efter sig? Omöj-
Her Om de gjort det, är det möjligt, att det
blifvit oupptäckt? Skulle ej martyrdöden, verlds-
kärleken, missämjan släppt ut hemligheten, me-
dan något af de fem hundrade vittnena, som om-
falaskannu var i lifvet? Antag, att fienderna
sjelfva stulit Jesu lekamen, och det är det enda
antagande som återstår, utom sanningen sjelf.
Om de gjort det, så skulle de förvisso framvisat
den, som ett det allra bästa bevis för, att apost-
larnes! lära och tro var bedrägeri. På så sätt
vittnar fiendernas lögn, genom dess sjelfmotsä-
gelse, att Jesus är sannerligen uppstånden. Hela
den kristna kyrkans bekännelse och historia vitt-
nar detsamma. Tron på Jesu Kristi guddom
och segerrika uppståndelse är kyrkans hörnsten
med hänsyn till dess tro. Tänk huru omöjligt
det vore att ens försöka förklara
Söndagen,
’om icke Jesus hade uppstått. Det må vi ock
ihågkomma, att kyrkans grundläggare talade san-
Ning. Deras tro på den uppståndne gjorde dem
till verldsomskapare. Kyrkans historia vittnar
fämlen lefvande Frälsare. Tron på spöken ver-
kar spöken och en spökartad religion, men icke
ett så stort, ensamt stående under och verksam-
het, som Kristi kyrka och församling.
Af allt detta sluter jag till
Guds löftens trofasthet.
Gud har lofvat många underbara ting. Han
hade lofvat att ’’hans helige skulle icke se för-
Benselse:” > Ett stort löfte, men det hölls. Se-
geni seger. Gud har lofvat oss, sina trogna,
stora och härliga saker. Mången långfredag går
mellan löftets gifvande och infriande. Men det
blir ändå påsk till slut. Gud håller, hvad han
lofvar. Seger, seger.
101
Kristi sanna guddom
följer ock af hans segerrika uppståndelse. Han
är kraftigt bevisad Guds son deraf, att han upp-
stod ifrån de döda. En sådan Frälsare behöfde
Vi måste vifå. Endast på det sättet kunde Gud
och menniskor återförenas. Det har skett. Den
"rätttärdige mannen” var ock ’"Guds Son.” Se-
SEN ISegen.
Min egen frälsning är viss och säker
Hvilket arbete att frälsa en menniskoverld!
Hvad det kostade! Väl hörde jag Jesus säga på
långfredag: det är fullkomnadt, men skulle det
gillas af Gud, den rättfärdige domaren i höjden?
Fröjda dig, min själ, påskdagen har satt den him-
melska öfverdomstolens insegel på Kristi frälsning,
handlingen "Uti hans död min synd försvann, så
är! jag frälsad vorden. Seger, seger! Nu må
djefvulen skjuta sina pilar på mig, döden må för-
skräcka mig, samvetet anklaga mig, i Jesu öppna
sida har jag funnit en fristad utan like, der bor
jag trygg och säker. Må nu lidande och sorg
komma. För min Jesus gick vägen genom li-
dande till härlighet. Långfredag först, Påsk se-
dan, så ock för hans tjenare. bLidandet kort,
fröjden lång. Lidandet lätt, härligheten tung
och ötverflödande. Så skall ock
min Jesus hjelpa mig i dödens stund. Han har
sjelf dött, han skall hjelpa mig dö väl och lyck-
ligt.
borttaga dess förskräckelse för mig.
See seger!
Han har sjelf legat i grafven, han skall
Vi lägga för mycket i grafven,
alldeles för mycket. Der sörjer en make öfver
Sin kaärarmakarisotatven. Broder, honvar ej i
grafven, hon är hemma hos Gud. Der gråter en
moder öfver sitt barn i grafven. Moder, ditt
barn är i himmelen och slår sin glada ton på ’’de
harpor af guld.” En församling sörjer sin lärare,
som hvilar i grafven.
ma och deltager redan i den himmelska verk-
Församling, han är hem-
samheten. Alltså böra vi ej lägga för mycket i
gratven. Och så randas till sist den stora Påsk-
morgonen, då det lilla, som är i grafven, skall
fram, härliggjordt och förklaradt, för att få följa
Du lyckliga Guds folk.
med in 1 himmelen.
Seger, seger öfver allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
