Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 VID HEMMETS HÄRD.
Alltid lika varm, alltid lika oegennyttig, alltid
lika uppriktig, tålig, väntande, full af hopp och
tillit. Han har älskat oss länge, käre läsare.
Det var han, som tog oss så tidigt i sina armar,
att vi sjelfva ej minnas det, och som sade, att vi
skulle nämnas med hans namn och höra honom
till. Med outtröttligt nit har han sedan dess
vårdat sig om oss. Med hvilken betydelse kom-
mer ej frågan från en sådan person. Skall ett
barn älska sin fader, skall en brud älska sin brud-
gum, skola vi älska Jesus?
Och denna kärlek måste vara fri och otvungen-
Ingen konstlad, ingen sjelftillverkad vara duger.
Kärleken tål intet tvång utom sitt eget och trot-
sar och bryter alla tvångsåtgärder. Kommer den
ej naturligt och frivilligt från hjertat, så kommer
den ej alls. Men när hjertat värmts af den him-
melska elden, så kan kärleken ej heller slås i band
eller utrotas.
Vi minnas den duktige, djerfve Petrus sedan
passionstiden. Sådana karakterer kunna vi ej
annat än älska och känna oss dragna till, äfven
om vi märka deras egendomliga fel och svaghe-
ter. Petrus ville ej sofva bort sin tid och sina
tillfällen, men han
öfverskattade sin egen förmåga,
sin kärlek och tillgifvenhet för Herren Jesus. Vi
minnas huru sorgligt det slutade för Petrus, men
vi glömma ej heller hvad verkan Jesu kärleks-
blick hade på Honom. Ej heller våga vi taga
förbi Jesu hjertliga och särskilda helsning till Pe-
trus på påskmorgonen. Petrus visar också sin
gamla oförstälda kärlek till Frälsaren. Han äl-
skade mera kraftigt och hängifvet än de andre,
men det var farligt för honom sjelf att veta det.
Hans svaghet måste vara hans kraft, liksom mot-
satsen egt rum förut. Nu skulle
Jesus hälla examen
med sin lärjunge. Trenne gånger ställes frågan
Älskar du mig mera än dessa?”
nödgade Petrus att erinra sig sina stora ord och
löften för några dagar sedan. För Petrus var
detta en smärtsam påminnelse. Han svarar, men
huru dämpadt och tillbakahållet mot förr. Han
vågar ej ens begagna samma höga, rena ord om
Men det
till honom.
kärlek som Jesus begagnat i frågan.
visste han ändå, att han höll innerligt af den käre
Frälsaren, att han hade honom kär. Än en gång
frågar Jesus samma fråga, och Petrus blifver oro-
lig, men ger samma svar. För tredje gången
kommer frågan, men nu begagnar Jesus samma
ord som Petrus. Bedröfvad svarar lärjungen äf-
ven på den sista frågan. Jesus visste allt, han
visste huru det hade gått för Petrus, han visste
ock, att Petrus ännu, ja, mera än någonsin förr,
hade honom kär. Hvilka allvarliga lärdomar
hafva vi icke att hemta af denna händelse.
Alla församlingslärare
ställas här på prof. En sak för dem är vigtigare
än någon annan. Om de lätt eller knapphändigt
kommit igenom andra examina, huru stå
de sig i Jesu prestexamen med dem? Hvad kun-
na de svara på Jesu stora, hjertgripande fråga?
Och det måste man fordra af hvarje rätt lärare,
att han kan svara, om än med bekymmer, lik-
som Petrus: Herre, du vet allting, dutvetfatt
jag har dig kär.” Eger man ej denna kärlek till
Jesus, så att det är sant, att "Kristi kärlek tvin-
gar, ” och då bör man förvisso ej blifva prest. Det
fordras trofast, tålig, hoppfull kärlek hos den,
som skall hafva detta embete. I samma mån
som man sköter detta arbete och kallelse, upp-
fyld af Jesu kärlek, i samma mån går det lätt
och kraftigt. Och det är just af nöden att se till,
om kärleken är en personlig känsla, om den före-
nar personligen med Jesus, så att vårt lif ej blir
ett blott och bart embetslif utan ock ett person-
ligt, hjertligt lif i Jesu gemenskap.
Alla församlingsmedlemmar
komma dernäst med. En god församlingsmed-
lem är ett uttryck, som ofta begagnas 1verlden.
Men den bäste församlingsmedlemmen är den,
som älskar Jesus högst och renast. Kommen
ihåg det, käre församlingsmedlemmar. Kommen
ihåg att I alle ären kallade att vara ett konungs-
ligt presterskap. Den eländiga delegationsteo-
rien!! Olycka, olycka! Så tänka ofta försam-
lingsmedlemmarna, att de lagt alla sina offentli-
ga kristliga pligter på prestens skuldror, och der-
för sitta de sjelfva hemma på latbänken. När de
efteråt blifva trötte på sin tjenare, då drifva de
honom bort, och så är detta sorgedrama i två de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
