Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN SKÖN HT SEOPP, III
qvinnor, som äro fostrade i kristna hem, gått
åratal i söndagsskolan, varit med i konfirmations-
skolan, hört Guds ord ofta och klart, skulle blifva
goda och gudfruktiga menniskor, men det går ej
alltid så, tyvärr. Pastorer och kyrkoråd hafva
ofta sorg just af sådana personer, som borde vara
glädjeämnen i församlingen. Svåra andliga sjuk-
domar råda bland de unga. När man ser en ung
man börja få
kärlek till glaset,
så är det tid att slå alarm. Man börjar med att
dricka ett glas öl, man vill snart hafva det som
är starkare, man råkar äldre och erfarne synda-
tjenare, och snart är programmet färdigt. Det
är en dödlig sjukdom, och man gör väl 1 att taga
sig i akt i god tid. Skulle man kunna se den
sjukdomens härjningar utan att rysa dervid?
Eller när man hör en ung man börja
missbruka Guds namn
med en fräckhet, som är förvånande, skulle man
då kunna vara lugn? Månne en ung man be-
sinnar hvilka följder svordomssynden har? Månne
han vet, att den synden dödar hans bästa egen-
skaper, gör honom rå och ohyfsad, trycker en
stygg stämpel på hela hans uppsyn, utesluter
honom från godt sällskap, gör honom till slaf och
Pringar Guds dom öfver honom? Vi svenskar
äro kända som svåra svärjare. Nu svär vår ung-
dom hellre på engelska, och fastän de engelska
svordomarne icke äro så groft hädiska som de
svenska, är vanan ändå lika afskyvärd och syndig,
och mindre ursäktlig här än i gamla Sverige.
Skulle man kunna se en sådan ung man utan att
veta, att han har en svår andlig sjukdom, är sjuk
till döden, om ej hjelp kommer emellan.
Andra unga män hafva fått
spelsjukan.
I stället för att gå i kyrkan på söndagen, sitta
de på någon krog tillsammans med likasinnade
kamrater och spela kort. Kortleken har en dålig
historia. Den är det mångtusenfaldigt gifna be-
tyget på huru ytlig och grumlig tiden är. Att
förståndiga menniskor finna nöje uti att på det
sättet ’"döda tiden” är lika oförklarligt som det
är syndigt. Det visar, att sådana personer äro
lätta inomhus, ej ega något själsinnehåll, intet
nyttigt hafva att samtala om, intet mål i lifvet,
intet för evigheten. Man spelar först, emedan
det är oskyldigt, sedan emedan det är roligt, slut-
ligen emedan man ej kan låta bli. Först spelar
man för ro skull, sedan för en "cigarr, så för ett
glas öl eller en sup bränvin, så för pengar, till en
början sina egna, sedan andras, och så är man
en spelare, en tjuf och bedragare. Unge man,
sök en bättre sysselsättning än kortleken. Att
spela till sig en annan persons egendom, kan ej
betraktas som annat än tjufnad. Vinstlystnaden
lusten efter nästans egendom, visar sig bland an-
natWjusttpa detta satt: IDeträrlett al vär tids
största onda. Det sprider sig på alla områden,
hela lifvet blir ett slags tärningsspel. Man spelar
på lek, men leken blir snart allvar. Den fattige
får sitta emellan, man spelar om hvete, majs,
<"broomcorn,” om allt, och det skall ändå kallas
ärligt spel och affärer. Gud förbarme sig öfver
en sådan blindhet.
När en ung qvinna börjar få lust till
högfärd och lyx,
då må man med allt skäl sörja öfver hennes till-
stånd. När man hänger allt detta vackra utan:
på, så blir själen tom och ödslig, ögonen fula
hela personen frånstötande. Och så kommer
danssalen dernäst. Den är ett annat af de
oskyldiga nöjena.” Hvarför läser man ej dan-
sens historia, hvarför väger man den ej på en
vanlig våg och efter vanlig vigt. Då skulle man
snart komma under fund om, att den moderna
dansen har en dålig historia. Det är sinnlighe-
ten, som håller den vid lif. Eller hvarför ställer
man icke till baler, der endast herrar eller damer
dansa? Det vore ej roligt, svarar man. Det är
ock ett rätt svar, ty man vill njuta af det nöje,
som menniskans starkaste passion begär, man
vill njuta deraf om ock i raffinerad form. 0,
bort med denna oblyghet, med dessa friheter,
som ensamt höra till danssalen, bort med dem
för alltid. I unge, som försvaren dansen, hvad
skullen I tycka, om eder pastor ginge med till
danssalen, dansade med som Ni? Åh, det pas-
sar icke för pastorn, svaren I: "Just så men hur
kan det då passa för eder? Och att en ung man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
