Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
som kunna bringa många på fall. Må vi vakna
upp rätteligen 1 detta afseende. Man får höra
berättelser från våra större och mindre städer,
från våra mest ansedda familjer, som fylla hjer-
tat med grämelse. Bort med denna ’fåtänglig-
hetens marknad” och bort med den på allvar.
Det är värre att vara kristen nu än förr, emedan
så många, som förr varit kristna lefva i ett
hemligt affall,
hafva intet allvar mer, vilja ej tala om Herren
Jesus, ursäkta synden, göra den, och vilja ändå
vara kristna. Hurudant är ditt förhållande mot
synden?
Kommen ihåg judefolkets låga, religiösa stånd-
punkt på Jesu tid. Är ej detta ett sjelfpröfnings-
skäl för oss? Deras religion hade blifvit ett ske-
lett utan kött och blod och nerver och lungor och
hjerta — bara ett skelett, ett dödt formväsende.
De förnämste bland folket klandrade Jesu lärjun-
gar för att de åto med otvagna händer, men sjelf-
va voro de obarmhertiga mot sina föräldrar, mot
enkor och fattiga och hade förgätit barmhertig-
heten och domen. Bland dem var han den bä-
ste kristen, som höll fädernas stadgar bäst. Döda
ben, döda ben!
Och dock var detta
det mest benådade folk
af alla. Från Sinai till Golgatha, hvad ligger ej
deremellan af nåd och godhet? För detta folk
var Moses en ledare och profet, för detta folk
vittnade Samuel om Guds förbund, för detta folk
sjöng David sina oförgätliga psalmer, diktade un-
der skuggan af lifvets träd, för detta folk profete-
rade Esaias om den kommande Frälsaren, för
detta folk uttalade Johannes Döparen den allvar-
ligaste bättringspredikan. Det var ock till sam-
ma folk som Herren Jesus sjelf kom. Tänk, hvil-
ka predikanter det folket! hade hartrÖcka
hade de Guds Son, vår Frälsare till prest.
Jesus som pastor.
Här fattades det således ej goda predikningar och
föredömen. Annars få de stackars presterna ofta
skulden för tillståndet bland menniskorna. Man
synes tro, att om blott presten vill, så går hvem
som helst till himmelen. OO, huru orätt! Huru
VID HEMMETS HÄRD.
lyckades Herren Jesus som prest? Hvilka väc-
kelser framkallade han? En fiskare från Galile-
iska hafvet predikade så, att tre tusen blefvo
väckta på en gång. När fick Herren Jesus en
sådan glädje? Aldrig. Nej, fastän folket var
så benådadt, missbrukade det sina förmåner.
Hvilket afstånd mellan Davids och Esaias verk-
liga troslif till
fariseernas tvättbalja.
Hvilket fall. Hvilken blindhet. Och detta ar
en varning för oss. Tänk huru klart och troget
Guds ord förkunnats för oss under en lång följd
af år. Skola vi nu blifva torra, beniga fariseer
eller ock förmätna sadduceer? Gud hjelpe oss
till en varm, frisk och sannskyldig gudsfruktan.
Var rädd om sanningen.
Haf akt på dig sjelf i det stycket. När man bör-
jat vika af från sanningen, så kan ingen säga,
hvad slutet skall blifva. Det finnes ingenting så
lågt, så dumt, så vämjeligt, att icke en menniska
kan falla på det, när hon vänder Guds ord ryg-
gen. Så har man mormonerna midti det upp-
lysta nittonde århundradet, så blir katolska kyr-
kan med dess helgondyrkan och vidskepelse
platsen, der vår tids lärde och bildade hamna i
större antal än man tror. Så får man nu för ti-
den höra unitariernas osammanhängande ord-
svammel kallas religion. Och just i vår tid skulle
också alla möjliga hemliga sällskap uppstå med
sin religion, som är en religion utan Jesus, utan
Lammets blod, utan erkänsla af synd eller syn-
daförlåtelse. Broder, kanske du håller på att
börja tro, att det ena kan vara lika godt som det
andra! Haf akt på dig sjelf! Sanningen, hela
sanningen, vare det vårt valspråk!
Andligt munväder
gör ingen till en kristen. Man blir nästan rädd,
när man läser om huru Herren Jesus gisslade de
fromme fariseerna för deras innehållslösa guds-
fruktan. "Detta folk hedrar mig med sin mun
och nalkas mig med sina läppar, men deras hjerta
är långt ifrån mig.” Vill då icke Gud längre, att
vi skola prisa och lofsjunga honom? Vill han
icke, att vi skola höra till hans kyrka och försam-
ling? Förvisso, men han vill, att hjertat skall
FN
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
