Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄR FÖRSAMEING. 117
vara med. Gud hatar allt skrymteri. Tänk huru
vackert judarne talade, sjöngo och vittnade om
Gud, men samme judar korstfäste härlighetens
Herre. Profva dig; min broder; Detiär ej nog
med att du går med Guds folk, att du sjunger
med och beder, att du läser ditt kapitel i bibeln,
att du går till Herrens nattvard, du är kanske ej
äpdå en rätt kristen. Gud ser till hjertat! Din
pastor tänker godt om dig,
din granne finner inga fel på din kristendom, men
är ditt hjerta långt borta, så ve, ve! Och äfven
under sådana omständigheter höres Jesu vänliga,
nådefulla stämma: Gif mig ditt hjerta. Det är
hjertat Jesus vill hafva.
Menniskorna sätta så lätt och så ofta annat i
i stället för Guds ord. Först sker detta i form af
tillägg till Guds ord, sedan sättas de nya buden i
jemnbredd med Guds, och slutligen blifva men-
niskobuden de förnämsta. Så var det bland Ju-
darne, så är det än 1 dag bland menniskorna.
Mennoniterna äro skilda i två partier, emedan en
del sade, att det var lyx och orätt att hafva knap-
par i rockarne, och så uppstod knappmennoniter
och häktmennoniter. Är icke sådant barnsligt?
Jo visst, men sådana äro vi, och på så sätt blifva
bisaker hufvudsak och tvärt om. Vi behöfva
Gudi lof
icke lägga något till Guds ord.
Andlig addition är lika farlig som andlig sub-
traktion. Tätt vid ordet, tätt vid ödmjukheten,
der är vår rätta plats. Hvad Gud befaller är nö-
digt till salighet, hvad menniskor bjuda är det ej.
Domen är, att den som ej håller sig vid Guds
ord till slut, blir blind, så att han icke ser. Det
är domen öfver villoandarne.
Haf akt på dig sjelf!
Det går sakta, otroligt sakta för oss att lära oss
inse Guds ords auktoritet. Vi vilja i sjelfva ver-
ket vara små gudar, hvilkas omdöme och insigt
skall gälla öfver Guds eget ord. Men i Guds skola
få vi ändå lära oss att lita på ordet, och då blir
det också vår sträfvan att allt mera förstå och
fatta detta ord, växa in 1 det, blifva lika den
<gudsmenniska” som 1 ordet framställes. — Vi
blifva små, Gud blir stor, och då känna vi oss
sjelfva rätt. Haf akt på dig sjelf, så skall du lära
inse, huru väl du behöfver Jesus.
Vår församling.
sICKE ÖFVERGIFVANDE VÅR FÖRSAMLING,
SÅSOM SOMLIGA HAFVA FÖR SED.”
Ebr. 10: 25.
Hvem kan uttala, huru högt vi borde värdera
Guds rike på jorden? Och dock, huru oväntadt
tröga äro vi icke i detta hänseende. Verlden vär-
derar sina inrättningar. När hemliga sällskap
hålla sina storartade möten, huru beprisa icke de
stora dagtidningarna all den ståt och härlighet,
hvarmed de omgifva sig. Med klingande spel
och i prålande uniform draga skarorna fram ge-
nom festsmyckade gator och prydliga triumfbå-
gar: tOcCk dock) nvad: betyder allt idetta huru
fattig, huru tom och fåfänglig, huru full af sken
och yta, men utan innehåll är icke denna hedni-
skal gudstjenst. "Käre, kristne vanner, icker är
det nya testamentets förbunds-Gud, icke är
denne Gudens rike och medlemskap deri värdt
att aktas högre än någon annan förmån på hela
jorden? Högre än nordstjerne- och vasaordnar
är det tecken, i hvilket Guds rike har segrat och
skall segra. Den korsmärkta drägten är skönare,
ädlare och bättre än "rike mannens purpur”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
