Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 VID HEMMETS HÄRD.
ej förgätit honom. Det såg mörkt ut för Daniel
i lejonkulan, men lejonens mun tillstoppades, och
Guds tjenare blef oskadad. Det såg mörkt ut
för Herren Jesus i Gethsemane och på korset,
men det blef ljust på påskmorgonen. Vi kristna
hafva det på samma sätt. Det blir ljusare längre
fram och högre upp. ’’Såsom bedröfvade och
dock alltid glada.”
oo
TÅRARNES LOF.
Luk. 6: 21.
Salige de, som nu gråta, ty I skolen le,
Jag vet en källa underbar,
Hon strömmar ej ur molnens sköt’,
Och dock en dagg så himlaklar
Än aldrig ned från rymden flöt.
Jag vet en brunn, déss ådror rinna
Ej upp ur klyftans dunkla snår,
Dock skall du ingen källa finna,
Som ur så djupa kamrar går.
Alltsedan menskan drifven var
Ur paradisets lunder ut,
Den källan städse flödat har
Och flöda skall till verldens slut.
Om hettan torkar bäckar alla
Och ingen dagg från himlen går,
Dock städse skall den källan svalla
Med samma flöde år från år.
Och sjunger jag de vattens pris,
Som Herrens nåd åt jorden gaf,
Att skapa der ett paradis,
De ädla floder, vida haf,
Som släcka törsten, svalka bloden
Och gifva helsa alla år,
Så förs min tanke till den floden,
Som varm ur menskoögat går.
Jag tårars källa prisa skall:
Ty som ur klippans sköte töms
En källas friska klara svall,
Som yppar hvad i djupet göms;
Så flödar ock ur menskans hjerta
En tårekälla, silfverklar,
Som gör dess dolda fröjd och smärta
I ljusets strålar uppenbar.
Och när som regnet svalka göt
Välsignande kring berg och land,
Och nya skott hvar trädgård sköt,
Och blommor kransade dess rand,
Så står, bestänkt af tårars droppar,
Ditt hjertas gård i ans och tukt,
Då öppnas själens blomsterknoppar.
Då mognar hvarje andlig frukt.
Och liksom vattnets ande går
lätta dunster upp mot skyn
Och, så förmäld med himlen, står
I skära dimmor för vär syn;
Så hemtar tyst i gyllne skålar
En ängel dina tårar opp,
Att perlor likt i ljusets strålar
De glänsa må vid slutadt lopp.
Så sjungom tårars lof i dag,
Fast verlden aldrig det förstått!
Der skördas fröjd af tusen slag
’Af dem, som 471 tårar sått.
Säll den, som har bedröfvadt hjerta!”
Så jordens bäste son ju sagt,
Och sjelf i jordens nöd och smärta
Han pröfvat tårens helga magt,
Den tår jag prisar, som i sorg
En pilgrim ur sitt öga göt,
Som ur hans hjertas brustna borg
Af qvalet pressad bittert flöt.
När under våren rankan tåras,
Då rör sig der den ädla saft;
När menskan utaf sorgen såras,
Då vaknar hennes bästa kraft.
Den tår jag prisar, som i bot
En menska Gud till offer bar,
Se’n hon den hulde Frälsarns fot
Lik Magdalena famnat har;
Den tår, som likt en vårflod smälter
Isskorpan hos en syndaträl
Och gamla synders börda välter
Från en pånyttfödd menskosjäl.
Och kristlig kärleks varma tår
Högt prisas må, när full af glöd
Ur Samaritens bröst den går,
Som ömmar för en broders nöd,
Den medlidsamma kärlekståren,
Som droppar, helande och sval,
Likt balsam i de öppna såren
Och lindrar hjertats bittra qval.
Den tår jag prisar, som af fröjd
En salig stund ur ögat rann
Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
