Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDENIEESIKORAS SVEN.
"Jesus allena” — så slutar den gamla texten i
das. FiSkona ord! > Tiderna vexla. Sjelfva för-
ändras vi år från år. "I pilgrimslandet är mörkt
och farligt; här går jag miste och stapplar snar-
ligt.” Jesus allena. Han är alltid lika. Lika
öm, lika öm, lika kärleksfull, lika stor mästare i
att förstå mig. Gode Gud, hvilka under redan
på jorden! Och när en gång tecknet skall synas
i skyn och alla himmelens härskaror instämma i
hela verldens befrielsesång, när jublet väckt de
döda i grafvarne och himmelens förlåt upprullas,
då skall en sitta på stolen, en gammal, en trogen
vän för Guds barn på jorden och i himmelen, och
1 ett nu skola de alla med en mun i tusenfaldig
endrägt instämma i evighetens glada fridslösen:
Jesus allena, Jesus allena! Går du med? Går
du med? Du är välkommen !
DET HERREN ÄR!
JÖRAN
Då sade den lärjungen, som Jesus älskade,
till Petrus: Herren är det !
Det Herren är! Ha”n I det ordet sport
Från sjön Genesareth ?
O sägen efter det från ort till ort,
Tills hvarje själ det vet.
I måsten honom Herre kalla,
Och jordens folk bekänna alla:
Det Herren är!
Ej finns förutan Dig
Välsignelse och frid.
Med nätet natten lång jag mödat mig,
Det Herren är!
Men fåfäng var min id;
Beständigt mina tårar runnit,
Men med min sorg jag intet vunnit:
Det Herren är!
Det Herren är! Sannfärdig är Hans lag,
Och saligt är Hans ord.
Mitt nät jag lade på Hans:råd en dag,
Då var min lycka gjord.
Af ingen får man sådant röna,
Så kungligt kan blott ex belöna;
Det Herren är!
Det Herren är! Invid hans fot jag låg,
Men kände ej min vän.
Natt var i hjertat, skumma ögat såg
Ej morgonstjernan än.
Pris vare Gud! nu mörkrets timmar
Ha flytt, och tron i hjertat glimmar:
Det Herren är!
Det Herren är! Johannes såg det snart;
O sköna prof af tro!
En ödmjuk själ hör nådens susning klart
I bjertats tysta bo.
O sök ock du i hjertats kammar,
Och plötsligt ljuset för dig flammar:
Det Flerren är!
Det Herren är! I hafvet Simon steg;
O kärlek skön och stor!
Framåt i eld och flod, jag är ej feg,
Ty jag på Herren tror.
Med fröjd jag genom böljor sträfvar;
Han stöder mig, jag aldrig bäfvar:
Det Herren är!
Det Herren är! De andra följde snart
Som fromma lam helt tryggt.
Tyst följer troheten med stilla fart
Den varma kärleks flygt.
Var ej för färdens längd förlägen,
Vi äro dock på rätta vägen:
Det Herren är!
Det Herren är! Så hören då hans röst
Och kommen till Hans bord!
Han spisar Eder med margfaldig tröst,
Med nådens ljufva ord.
O sköna äro Jesu fester,
Och högt välsignade Hans gäster!
Det Herren är!
Det Herren är!
Hvem är och hvad gör Du?
Fast är vår tro, att, hvad Han också gör,
Han är sig lik ännu.
Om Han oss fröjdar eller agar,
I lugnets eller stormens dagar,
Det Herren är!
Det Herren är!
Jag hör Hans nåderöst.
Mig fjettrar dödlighetens tunga lott;
Dock tålamod, mitt bröst!
En gång jag står i fadershuset
Och jublar högt i himlaljuset:
Det Herreniar!
Man Honom mer ej spör:
Ack korta stunder blott
t37
GEROK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
