Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
dikan vara färsk. Hvad betyder det? Kanske
ingen kan gifva en rätt definition derpå. Kanske
att det icke vore orätt om man sade, att en pa-
stor bör vara 1 samma sinnesstämning när han
börjar sin predikan, som han önskar finna hos
sina åhörare när den är slut. Dit hörer, att icke
stå och bulta hit och dit, utan slå spiken på huf-
vudet, men skall detta ske, så måste man ock ega
spikar (points), annars går det ju icke. Hufvud-
summan blir dock, att
predikan är full af Kristus.
Hvad menniskorna behöfva, hvad som rörer
deras hjertan mera än något annat, är Kristi oänd-
liga himmelska kärlek och deltagande. Kristi
evangelium är ett ljufligt och gladt budskap.
Glädjen är ej en lättsinnig glädje, ytlig, uppslup-
pen, förgänglig, utan en ljuf, hjertlig, tacksam,
varaktig fröjd, som härstammar från vissheten
om vår personliga frälsning genom Jesus. Vi be-
höfva höra, att Gud är vår vän, att äfven vi, jag,
kunna frälsas, att vägen är öppen och fri, hindren
äro undanröjda, kallelsen och inbjudningen all-
varliga och uppriktiga. Synd och nåd äro de två
stora hufvudtemata i den kristna predikan. Syn-
den måste beskrifvas, bestraffas. De rikes syn-
der och den fattiges synder äro lika syndiga inför
Gud: de böra äfven så anses inom församlingen
på jorden. Men syndens kännedom verkar nöd,
och då kommer det ljufliga budskapet om den
fria nåden väl till pass. - Broder, du som skall
verka på detta nyttiga fält, vittna varmt och full-
tonigt om den fria nåden, om Jesu rika, obeskrif-
liga kärlek till oss menniskor, oss syndare.
Långa predikningar äro farliga. Mången pre-
dikant har genom sista qvarten förstört, hvad han
under timmen uppbyggt. Låt oss vara luthera-
ner och med Luther sluta medan intresset ännu
är varmt, så kommer folket gerna för att höra på
än en gång. Med våra många sammankomster
och predikningar finnes ej någon ursäkt för den
långa predikan. Icke ens under åratal åsamkade
vanor gälla såsom en sådan ursäkt.
En predikant måste hafva lust, tid och tillfälle
till studier. Studerkammaren bör vara det kära-
ste rummet i hela pastorshuset. Den, som har
många utgifter, måste hafva inkomster derefter,
annars gör han snart nog konkurs; så ock i and-
ligt afseende. Ett godt bibliotek är derför en
IHD) IEVENNPBILS TERADRID,
lycka, som är afundsvärd. Men böckerna måste
läsas, innehållet måste smältas, sinnet erhålla
hvila. Församlingar kunna gästa sin pastor för
mycket. Han får aldrig någon ro eller ledighet,
kan derför ej studera, sinnet förslöas, prediknin-
garna blifva dåliga, och det är församlingens egen
skull. Der pastorslönen är knapphändig, borde
församlingen en och annan gång, hvarför icke vid
jul, gifva sin pastor en särskild penninggåfva att
köpa böcker för och betala tidskrifter med.
Pastorn är lärare och undervisare. Ju mera
begåfning och öfning han här eger, desto bättre
för honom och församlingen. Söndagsskolan och
konfirmationsskolan, hvilka tillfällen, hvilka nåde-
inrättningar! Och aldrig kan en pastor offra sina
krafter bättre, insätta dem der de bära en härligare
frukt, än i konfirmationsskolan. Bandet, som
knytes mellan läraren och nattvardsbarnen, är ett
heligt, ett evigt band, och många kristnalimara
församlingar och många af våra pastorer hafva
blifvit vunna för Herren under eller straxt efter
konfirmationstiden.
En pastor måste i sitt förhållande i församlin-
gen så lefva, att han eger förtroende bland sina
medlemmar. Utan ett sådant förtroende kan
han ingenting uträtta, och personligt umgänge
och samtal utan detta förtroende bli oftast utan
all god frukt.
Bönekammaren, bönekammaren,
o, hvad skola vi säga derom? Der är pastorn i sin
rätta embetskrud. Der rapporterar han till öf-
verherden, själarnes biskop, hvad han funnit, vet
och behöfver. Jag skulle vilja säga, att derifrån
utgå de telefontrådar, genom hvilka han står i
direkt förbindelse med himmelen. Han behöf-
ver bedja för sig sjelf om kraft och frimodighet i
sin predikan och umgänge, om nåd och framgång
i sin embetsutöfning, om lif och ljus för sig per-
sonligen i sitt förhållande till Frälsaren. Det är
förvisso en god sak, när en kristen beder särskildt,
dagligen, ofta, för särskilda personer i församlin-
gen och samhället. Gud har gifvit rika löften
om bönhörelse. Läåtom oss taga honom på or-
den, låtom oss bedja i tro och tålamod!
Församlingen är
Guds åkerfält.
Hurudan finner en pastor ofta denna åkermark?
Understundom är den obruten. - Menniskorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
