Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Den moderna predikan är ock i fara att urarta.
Huru mången predikant i våra dagar predikar
icke efter ’"’som dem kliar 1 öronen”, och huru
mången församling vill icke hafva det så? Andra
stelna i kalla, dogmatiska framställningar af san-
ningen, en framställning, som är tillbörlig på sin
plats och inom sitt område, men som aldrig kan
ersätta den verkligt kristliga predikan, hvilken bör
vara ett personligt, trosvarmt och liffullt vittnes-
börd om den korsfäste Frälsaren, framburet med
gudomlig auktoritet.
Guds ord har en förunderlig kraft. Detta be-
visas af så väl den inre, som den yttre missionens
historia. Med detta enda medellihar Gudst rike
vunnit den ena segern efter den andra, både öf-
ver enskilda och öfver hela folkslag. Man måste
vara blind föratt icke seldetta. Af tigrar hava
blifvit lam” och af hednafolk, försjunkna i syn-
der, okunnighet och mörker, salige Jesu bekän-
nare. Vårt århundrade har lagt talrika exempel
till dem, som redan funnos förut. Vi behöfva i
vår tid, som äfven på det andliga området är så
uppfinningsrik, komma ihåg denna Guds ords
kraft. Icke genom nya menskliga metoder och
medel, utan
genom det välsignelserika, gamla Guds ord är
det, Guds rike skall gå fram,
äfven bland oss och i vårt århundrade. Saliga
ord! Himmel och jord skola förgås, men icke
Guds ord. Surdegen skall till slut genomsyra
allt, och då ingår vårt rätta jubelår.
Det hör icke till vår uppgift att i dag tala om
vigten af de personliga krafternas beskaffenhet i
fråga om missionens bedrifvande. Så mycket må
vi dock i förbigående säga, att här gäller det för
Kristi kyrka att vara på sin vakt; så att ingen-
ting får träda i stället för det verkliga troslifvet i
Kristi gemenskap, det åt Gud och hans sak helt
hängifna sinnet. Finnes detta, så må sedan den
menskliga sidan af en pastors eller en missionärs
utbildning icke försummas, ty
tiden är sådan, att den kräfver den allsidigaste och
gedignaste uppfostran hos alla
evangelii förkunnare.
Missionens mål är enligt vår text att ’"göra alla
folkslag till Jesu lärjungar.”
VID HEMMETS HÄRD.
I kristenheten skall sålunda evangelii predikan
och undervisning i evangelii sanningar jemte sa-
kramenternas skriftenliga förvaltande fortgå, så
länge nådens dag varar och det finnes en syndare,
som behöfver nåd. Detta borde väcka oss till en
större ifver och nitälskan för själars frälsning än
vi nu hafva. Hvilket saligt uppdrag är det icke,
att i våra familjer, för våra grannar och tva
församlingar vittna om den korsfäste Frälsaren.
Tänken sedan på alla våra förskringrade lands-
män 1 stad och på land i Unionens olika stater!
Dessa behöfva vår hjelp. Skola de få den? Gud
hjelpe oss, att i hans namn säga ett kraftigt och
af gerningen fullföljdt ja som svar på denna bön.
När våra landsmäns nöd en gång är afhulpen,
eger vår synod att upptaga sin andel af det stora
allmänna inre missionsarbetet bland detta lands
sextio millioner menniskor.
Ett stort verk ligger framför Oss.
Gud hjelpe oss att vara den himmelska kallel-
sen trogna!
Hednamissionen ligger också alla kristna ömt
om hjertat. O, huru sjelfviska voro vi icke, om vi
vore belåtna med att sjelfva ega evangelium, men
icke tänkte på de arme hedningarnes nöd! Men
en kristens hjerta gripes djupt vid tanken på de
millioner, som ännu icke ens hört Jesu välsignade
namn. Har man sjelf fått smaka och sem
ljuflig Herren är, då får man ock strax bekym-
mer om sina bröders frälsning, de må vara våra
jordiska grannar, eller de, som bo i Kina, Indien
eller Afrika. Detta ar Kristi sinne, ochaltelter
ifvern och visdomen i vårt missionsnit likna vi vår
dyre Frälsare.
Gud gifve att vår kära synod snart måtte hafva
en egen mission bland hedningarne! Månne det
icke börjar blifva ett lifsvilkor för oss att få en så-
dan? Vi kunna icke i längden vara belåtna med
att vara andras underlydande i hednamissionens
bedrifvande. Medlen skulle ej fattas. Vi tro att
detsamma gäller om de personliga krafterna. Mer
än en af våra unga män och qvinnor skulle i Kri-
sti kärleks kraft vilja offra sig och sina gåfvor på
hednamissionens altare. En direkt förbindelse
med missionsfälten bland hedningarne skulle åter-
verka på vårt kristliga och kyrkliga lif här hemma
såsom en jemt blåsande pingstvind. Tänken en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
