Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VED ER RISE USE RÖR DIG ?2 15
honom -höra till, ingen är, som icke kallas, in-
gen han borttappa vill.”
Gud kallar oss på ett rätt känbart sätt, redan
medan vi äro små barn. Om vwi varit lyckliga
nog att hafva en from moder, så är detta en rik-
tigt himmelsk nådekallelse till oss i vår barndom.
Gud vet, huru mycket en from moder är värd
för sitt barn. Och minnas vi icke, huru ofta vårt
barnsliga hjerta rördes af framställningen om
den store Barnavännens kärlek till de små, huru
vårt samvete slog oss, när vi varit olydiga och
elaka, och huru vår håg ofta drogs mot himme-
len? Det var Guds kallelse. Minnes du, huru
vi sporde om qvällens stjernepell, och ljungelden
och åskan? Hvem sände dessa underliga, anings-
rika tankar i vårt hjerta? Kanske vi då ännu
stodo 1 dopnåden, kanske vi ej hade fallit från
den första kärleken. Lyckliga och oförgängliga
barndomstid hemma hos pappa och mamma,
hemma hos vår himmelske Fader!
Men när du började bli gammal nog att förstå
predikan och mottaga undervisning i Guds ord,
så minnes du nog den stilla rösten derinne, som
bar Gud vittne. Detta gäller i synnerhet om din
konfirmationstid. Gud vare lof, att en pastor
eger detta underbart rika tillfälle att undervisa de
unga om Guds vägar. Fins det enda person
ibland oss, som icke med djup rörelse minnes
sin konfirmationstid? Minnes huru han allt kla-
rare förstod Guds vilja, och huru sanningen
genom Guds Andes verk blef personlig för ho-
nom? Minnes du det sista samtalet före kon-
firmationen mellan dig och din pastor? Minnes
du, huru ömt och kärleksfullt han uppmuntrade
dig att göra allvar med din själs frälsning, och
huru denna hans uppmaning fann ett svar, ett
eko derinne, som midt under din rörelse hördes
överallt (och genom det öfriga: Si nu är den
behagliga tiden, si, nu är salighetens dag. Det
var Guds kallelse, den bästa, den varmaste, den
lättaste att svara på kanske i hela en menniskas
lif. Minnes du
din första nattvardsdag?
Hvilken stor högtid. Hvem kan någonsin
glömma en sådan dag? Underliga, himmelska,
öfvernaturliga känslor uppfylde ditt inre, när du
mottog den dyra måltiden. Himmelen på jor-
den — löftets ark — barnaskapets insegel — nya
Jerusalems medborgareskap — allt, allt! Huru
gladt du skulle ila mot din Jesus, huru kort vägen
. syntes, huru ringa hindren, huru lycklig du var
sjelf. Det var Guds Ande, som på detta känn-
bara sätt kallade dig till delaktighet af Guds nåd.
Huru lydde du? Hvilken son blef du lik?
Sedan dess har du hört Guds kallelse mången
gång. Kanske du varit med vid någon större,
allmän väckelse? Understundom går Guds rike
fram med en sådan kraft, att hvar man känner
sig berörd deraf. Hvilka härliga nådetider är
detickerdärtibetlar en:stor förman att får vard
med om sådana erfarenheter. Om du varit med,
hvad nytta fick det göra dig? Men om du icke
varit med om någon sådan allmän väckelse, så
har Gud gifvit dig personligen sådana besökelse-
tider. Såsom svar på trogna lärares varma och
långvariga trosbön, såsom svar på kristna för-
äldrars rop till Gud om nåd, såsom svar på den
store förebedjarens Jesu mellankomst, sänder
Gud sin Ande med särskild makt och inflytande
öfver särskilda personer under särskilda tider.
Du minnes med hvilket allvar du nödgades tänka
på de eviga tingen, huru vigtig din själs frälsning
var och huru gerna du ville blifva ett Guds barn.
Du minnes det. Huru handlar du mot
Guds kailelse?
Du har varit sjuk. Hvilket kärleksbud en sjuk-
bädd kan vara för en menniska. Huru många
hafva icke på det sättet kommit till rätta och blif-
vit vunna för Herren och hans rike. Du blef
sjuk. O, huru annorlunda hela verlden med ens
såg ut, huru litet och obetydligt, det som du förr
ansett högt och vigtigt. Men en sak stod fram-
för dig med obeveklig magt: huru skall min själ
blifva frälst, huru skall jag få frid med Gud? Du
sände bud efter din pastor. Du bad honom
bedja för dig. Du kämpade dag och natt. Det
var Gud som kallade dig. Hvad fick han vinna
med sin kallelse? Nu är du frisk igen, du slapp
dö. Minnes du,
hvad du lofvade Gud, om du endast fick lefva?
Huru har du hållit dessa löften? Skall Gud
höra din bön när du blir sjuk härnäst? Tänk ef-
ter, tänk efter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
