Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMANDA SVG TIGA STR 165
Vi hafva haft ett knappt och hårdt år. Folket
har stora behof efter sådana erfarenheter. Nu
skulle ett godt år blifva ett rätt jubelår. Det
skulle komma som balsam på såren. Det skulle
än en gång fylla våra visthus och göra vårt sinne
liksom nytt och friskt. Men tänk, det goda nå-
dens år är ju redan här. Guds nåd är öppen och
fri. Gudsfruktan, ett trons och kärlekens lif, är
nödvändigare för folk än något annat. Ett är
nödvändigt. :
Jag hörer ännu ett svar. En statsekonom, en
man, som ser sakerna i deras djupare och innersta
sammanhang, säger: hvad vi behöfva för att
blifva ett lyckligt samhälle, är fabriker och verk-
städer. Vi behöfva en klass i samhället, som i
mängd förbrukar hvad en annan i mängd produ-
cerar. De höga jernvägstaxorna först från ve-
stern till östern och sedan samma väg tillbaka
igen, förstöra oss. Sant säger du. Vi behöfva
fabriker och verkstäder, och äro vi ett klokt och
förståndigt folk, så skaffa vi oss dem också. Men
det finnes en taxa, som är högre och dyrare än
alla jernvägstaxor, och det är syndens taxa.
Synd är ett folks förderf.
förbättra vår lekamliga ställning, få vi ej glömma
våra evighetsintressen. Snart behöfva vi ej jor-
dens penningar och guld. Lyckliga äro vi då,
om vi ega tillgång på mynt, som är gångbart i
himmelen. Ett är nödvändigt.
Och såsom ett minne ifrån förliden söndag och
dess text hörer jag ännu ett svar. Det kommer
ifrån en värkbruten och förlamad medmenniska.
I flera år hafva läkare förgäfves försökt sig på
detta sjukdomsfall. Förgäfves, förgäfves, hvilket
hårdt ord för den sjuke.
RS EKTAT:
FallvArts tralvant att
Hörs atves iletti an tre
Hvilken historia. Ej underligt att
den sjuke vänder på sig, när han hörde alla svar,
som vi redan genomgått, lyfter upp sitt hufvud
och säger:
gif mig helsan åter.
och jag är nöjd. Då har jag penningar, ett godt
år, en oberoende ställning och allt hvad jag ön-
skar mig. öiHlelsan) ar mera värd för mig. än nå-
gonting annat. Helsan är nästan mera värd än
lifvet, åtminstone under dessa omständigheter och
erfarenheter. Gif mig helsan åter. Mitt plågo-
läger är gammalt och hårdt, min kropp är öm
d
och trött af det myckna liggandet. Ack haf för-
barmande med mig. Gör mig frisk igen, gif mig
lifvet åter. Skänk mig tillbaka åt min stackars,
tåliga hustru och mina mer än faderlösa barn.
O, broder, vi höra ditt svar. Vi tänka på huru
mycken rättvisa och billighet som ligger deri, vi
önska att det stode i vår förmåga, att sända en
fridens och undergörandets engel till din bostad i
detta ögonblick för att bryta dina hand och släp-
pacdig lycklig och glad ur ditt långa fängelse,
men saken hvilar i högre och bättre händer än
våra. Lekamlig sjukdom är svår, men är ej det
värsta, som kan hända en menniska. Själens
sjukdom är värre, farligare, olyckligare. Får
Jesus behålla din själ frisk, så skall han genom
sjukdomen
bereda dig en större härlighet.
Lida vi med, så skola vi med regera. Tiåla-
mod, broder, stunderna blifva ej så många eller
långa. Snart skall himmelens dörrar upplåtas,
värk och plågor vara slut, kryckorna kastas bort
och jublet och lofvet aldrig sluta. Ett är nöd-
vändigt.
Så kommer nu hela skaran af vår vetgiriga
skolungdom och säger: hvad vi vilja hafva är
kunskap och uppfostran. Ett skönt svar, I käre
BEntgod uppfostran ar för eder
värd mera än en qvart land, äfven om den ock
kostar lika mycket eller mer. Gud vare lof, att
edra föräldrar hafva förstått detta och således
sändt eder hit, att det hårda, knappa året icke
förmådde eder att stanna hemma. Arbeten hårdt
och flitigt, medan I ären i skolan, glömmen aldrig,
att skolan är ett medel, icke målet, att skolan be-
reder för lifvet. Derför finnes det en kunskap,
vigtigare än all annan, den nemligen, som lärer
oss både lefva och dö på det rätta sättet, Jesu
Kristi kunskap. Den, som har sonen, har lifvet,
glömmen det aldrig, låten hela edert skollif bära
den pregel, att hvar man må se och veta hvem I
hören till, hvars andas barn I ären. Ett är nöd-
vändigt.
unge vänner.
Systrarne i Bethanien gifva oss också svar på
hvad som är nödvändigast. De voro båda Jesu
vänner och lärjungar. De älskade sin mästare
högt och uppriktigt. Men deras karaktär var
olika, deras lynne olika, deras uppfattning olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
