Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
rad af skuldbelastade samveten, som vilja hafva
frid utan att dock finna den rätta frälsningsbrun-
nen — då jag jemför dem med många af vår tids
namnkristna, hvilka med korset och saligheter
inom synhåll likväl peka finger åt Jesus och skrat-
ta honom i ansigtet. — Och dock — hvad offra
vi icke än i dag för att blifva lyckliga! Behofvet
är ej dödt än — det finnes qvar om äfven ganska
bortblandadt och jordiskt, och det talar med
maktspråk liksom förr. Vår tid vill dock i all-
mänhet för rena penningar köpa sig lycka och
salighet — hon väger allt på guldets vigt — och
derför blir lyckan derefter. 04 Ofhuna sorgligt far
det icke att se, att många äfven af vårt svenska
VID HEMMETS HÄRD.
han var en riktig girigbuk på köpet. Fick han
någon gång en så riklig måltid, att han icke
orkade med den, så delade han vwvisst icke
med sig, utan då han var vid särdeles
godt lynne och i det stället försakade han all an-
nan glädje för att vakta sin förmenta skatt, kring-
stående höns och kalkoner till stor sorg. Jag
minnes än med hvilken uppsyn af half blygsel, half
ilska han morrade, när någon kom hans egodelar
närmare än önskligt var. Men till slut somnade
han, och när han vaknade, var det som utfattig—
hans skatt var försvunnen. Så går det med den
girige. All verklig själslyftning, all ideel tanke
och handlingskraft blifva honom allt mera främ-
Bild från nybyggarnes lif.
folk hafva nedsjunkit till den ståndpunkt som i
ett civiliseradt land är närmast djurens och som
med allt skäl kunde förleda den gamle Darwin
att upprätta menniskornas stamtafla så som han
gjorde. Det är detta omättliga förvärfsbegär och
denna allting uppslukande mammonsdyrkan, som
börjar blifva så allmän äfven bland oss, jag syftar
på. Hafva vi blifvit sämre än hedningen? Hafva
vi till den grad glömt både vårt ursprung och
vårt mål att vi äro belåtna med en sten, låt vara
att den är guldblandad, när vår odödliga ande
beder om bröd? "I mitt föräldrahem hade! vi len
gammal hund, som var ett slags trotjenare. Men
mande och hela hans lefnadsprogram består i att,
olikt vår gamle hund, sjelf svälta och sedan i
ängslig oro vakta sin skatt, så att ingen och intet
få någon nytta deraf, till dess han i dödens sömn
— uppvaknar utfattig — i evigheten. Unge
vänner, vakten eder för denna praktiska mate-
rialism, som är snart lika farlig som andens.
Varen flitiga och kloka i edert arbete och i eder
kallelse, ty slarfaktiga kristna äro ett oting för
Gud och menniskor, men blifven aldrig den lifs-
och glädjelösa guldkalfvens dyrkare.
Tron på Kristus gör redan detta lifvet lyckligt.
Det i kristendomen inneboende ljuset och lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
