Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFÖR JAG ÄR EN KRISTEN.
kraften kasta sitt förklarande sken öfver hela na-
turen och öfver lifvets olika förhållanden. Hvem
kan njuta af de stora undren i naturen, af vårda-
gens doft och fogelsång, af sommarqvällens blåa
stjernströdda himlapell utan att tro på Gud?
Hvem kan med något nöje skåda den eviga snön
på bergjättens hufvud eller lyssna till Niagaras
dån utan att tänka på Skaparegudens oändliga
makt.
Och är icke förhållandet enahanda inom de
sköna konsternas verld. Hör icke den religiösa
känslan till sjelfva konstnärssinnet såsom ett sine
qua non? Hvarifrån skall tonsättaren, poeten,
målaren och bildhuggaren få inspiration, sina
ideal för den eviga sanningen och skönheten, om
de icke tro på en Gud och på himmelen? Här-
om sade nyligen en framstående konsttidning
(Musical Herald, Okt. 1881):
En konstnär, för att förtjena detta namn, måste
röras, för att icke säga beherskas, af ett religiöst
element. Konstens källa är ez, antingen pro-
dukten sedan blir en skön tafla, ett anslående
skaldestycke eller ett musikaliskt mästerverk.
Denna ena källa är Guds kärlekshjerta. Den
sanne konstnären måtte hafva både hjerta och
hufvud. Den, som endast har ett ovanligt för-
stånd, åstadkommer blott torra och kalla konst-
alster. Konstverket är ju i vanlig bemärkelse ett
uttryck at menniskan, ett porträtt af skaldens in-
nersta själ, och då skola förståndet och känslan,
hufvud och hjerta i konstskapelserna hjelpas åt i
åstadkommandet af stora och ädla ting. Detta
förklarar ock den religiösa känslans stora före-
träde inom konstens verld. Den sanne konstnä-
ren stannar icke i sin flygt, förrän hans
hopp, kärlek och tålamod och hängifvenhet
lemnat de jordiska gränserna nedom sig och hun-
nit Guds eget hjerta och de himmelska tingens
oändliga härlighet. Men sedan värmer ock den
heliga elden alla hans alster, och den gudomliga
nåden och den himmelska hänförelsen, härstam-
mande från Guds outtömliga källor, gifva en
kraft, en lyftning som är okänd och omöjlig för
den, som at jorden är jordisk. . Men denna
känsla, detta samband med det oändliga och
eviga är nödvändigt i och för skapandet af verk-
liga konstalster. Fäderneslandet, familjen och
äfven enskilda ting synas i ett annat ljus och
åstadkomma en annan, en högre art af hänförelse
173
och poetisk inspiration, när de stå samlade inför
Guds och evighetens åsyn. — —
Man borde icke behöfva påminna Eder om vär-
det af den religiösa inspirationen i sången. Hvad
var det som gjorde Händel, Haydn och Bach
odödliga? Och hvad är det som gör den enkla,
nordiska folkvisan så skön, så högstämd, så hjert-
lig och anslående? Jo, de stora mästarne drucko
sin inspiration ur kristendomens lifskälla, och folk-
visan är dock ett uttryck af en religiös känsla, den
nemligen, som Paulus beskrifver, när han talar
om skapelsens suckan efter frihet från förgängel-
sens träldom.
Akten eder alltså, I unge, för den torra, sjelf-
kloka nyttighetsfilosofi, som mäter allting efter
dess värde i dollars och cents, som förlorat det
lilla skönhetssinne det en gång egt, och som der-
för saknar all lyftning och sann glädje. Viljen I
älska det sköna, viljen I förstå det sanna och
njuta af äfven detta lif i samma bemärkelse, så
varen kristna. Men viljen I tjena tidsandan och
blifva mammonsdyrkare, viljen I söka eder glädje
och lycka på krogen eller danssalen, så sägen far-
väl till Kristus, ty den glädjen kunnen I godt ega
utom honom, men aldrig med honom.
Men äfven den största jordiska lycka räcker ej
föralltid." Derför ar ej heller en sådan. lycka oss
nog. Vi behöfva det som är varaktigt, icke som
förgås utan ständigt tilltager och blir härligare.
Afven med auledning deraf är jag en kristen,
och just i synnerhet af den orsaken, ty på intet
annat sätt än genom Kristus och kristendomen
kan jag få visshet om den eviga saligheten. Den
indiska modern, den hänförde sydländingen, den
ifrige Moloch-dyrkaren fingo ej hvad de sökte,
blefvo ej saliga genom sina offer. Fåfängt synas
de arma sträcka sina händer mot den himmelska
staden, ty än är vägen dit fördold för dem. Men
vid Kristi kors knäböjer en fattig själ, som känner
sig sämre, mera utblottad än någon annan. Hon
har intet offer att sjelf frambära, men hon litar
på honom, som med ett offer hafver evinnerligen
fullkomnadt dem som saliga varde. Och hon
sökte ej förgäfves. Hennes själ uppfylles af ett
ljus, en fröjd och en visshet, som kan erfaras och
som dagligen erfares af millioner kristna, men
som ej tillfullo kan beskrifvas. Och under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
