Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HVARDAGSFRÅGA TILE ALLA.
som en ej ringa faktor i hela det ungdomliga lif-
vet, helst sådant som vår tid ofta har missbildat
det, att tro sig förstå nästan hvilken sak som helst
bättre än de gamle. "Felet är ej svårt att spåra.
Det är först längre fram man vet, att ingen skol-
gång kan jemföras med den, som sker 1 erfaren-
hetens skola. När man är ung, är det ej långt
till målet. — Allt är så förtrollande nära.
Derför lära sig de unga ofta nya vanor och nya
seder. Så är det isynnerhet bland vårt folk i
Amerika. Kristna föräldrars barn börja tycka,
att fars och mors lefnadsregler äro för trångbrö-
stade. Sjelf begriper man saken bättre och vid-
gar derför ut på dem. Så der kan man vänja sig,
till dess att man i sitt öfvermod
tillåter sig sjelf hvad som helst.
Snart kan man supa litet, spela litet, dansa
med, besöka teater och i allmänhet deltaga i
hvilket verldsligt väsende som helst. När de äl-
dre säga emot, inlägga sin protest, se ledsna ut,
så talar man om en förfluten tidsålders gammal-
modiga åsigter och ser så spränglärd ut, att man
kunde hålla tal med på hvilka skolfester som helst.
Denna
ringaktning för de gamle
är ett svårt lyte. Snälla och lydiga barn blifva
lyckliga menniskor och Guds välsignelse hvilar
öfver dem under hela deras lif.
på, huru din fader uppoffrat för dig, kanske sjelf
försakat, för att du skulle slippa att lida brist, ar-
betat bittida och sent för ditt bästa, undervisat dig
i Guds ord, visat dig den rätta vägen — skulle
du nu löna honom med otacksamhetens svarta,
spöklika förakt.
bästa vän, din uppriktigaste vän, din ömmaste
vän. Hon ser väl genom sina glasögon, hennes
blick är skarp, ty den är full af kärlek: O, hvad
din moder gjort dig mycket godt. Äfven hon
har en gång varit ung, men sedan dess har hon
hvad du ej har — hon har pröfvat på lifvets all.
var, lifvets arbete, lifvets pligter, lifvets sorger,
Hör henne derför med tålamod. Hör henne, ty
att lyssna till en god moder är vishet.
Unge man, tänk
Unga qvinna, din moder är din
Mannaalderns öfvermod
hör hemma på kraftens område, så att säga.
Man har arbetat och sträfvat. Man har sett
187
olyckan och motgången i hvitögat och segrat.
Torfhyddan, stockhuset, drängtiden, tjenstetiden
— allt ligger bakom. Man är sin egen, har ar-
betat sig uppåt och framåt. Huru skönt! Hvil-
ket förträffligt land vårt är, der sådant är möjligt
äfven för den fattigaste. Men huru lätt blandar
sig icke en smula öfvermod med. Man tror på
sin egen kraft och glömmer, att Gud har gifvit
både kraften och välsignelsen.
Härtill kommer, att man under en sådan sin-
nesstämning lätt
glömmer evigheten.
Dagens brådska, tröttheten på qvällen, själs-
krafternas öfveransträngning, framtidens hägrin-
gar, möjligheternas Eldorado förena sig att tränga
himmelen och evigheten åt sidan. Man hinner
ej, så heter det i början, man vill ej, så heter det
sedermera, man kan ej, så kan det komma att
heta till slut.
Välmåägans ötvermod.
De rika falla lätt i allehanda frestelser. Väl-
mågans öfvermod är hemskt att tänka på. SING
han vardt fet och mätt, vardt han kåter,” så he-
ter det i sanning om mången stor jordegare, fa-
briks- och bruks-egare, jernvägskung och mil-
Honan. ÖJ Ihuru
de närvarande arbetareoroligheterna
med alla sina öfverdrifter likväl predika om väl-
mågans öfvermod, de rikes stolthet och tyranni.
Icke alla rika äro sådana. Det finnes fromma
män, som äro rika och som tjena Gud och men-
niskor med sin rikedom. Ofta grälar man alltför
mycket på de rike. Man sätter likhetstecken
mellan rik och elak. Det är ej rätt. Abraham
var rik, David var rik, en gång skola alla kristna
blifva oändligt rika.
Rikedomens stolthet visar sig först i förtryck.
En rik vill gerna göra alla fattiga till sina tjenare.
Han tycker om, när de fattiga tjena honom vil-
ligt, annars tycker han ofta om att tvinga dem
dertill. Ordet förtryck, förtryck mot tjenare och
underlydande, mot fattiga och enkor, står med
blodröd skrift tecknadt i rikedomens historia. O,
hvad den skriften skall läsas tydligt, när Gud låter
evighetens klara solljus falla på densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
