Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 VID HEMMETS HÄRD.
Den rike är vidare utsatt för frestelsen att
tänka, att han eger rätt att
handla som han sjelf vill,
emedan han är rik. På det sätt blir den rike ofta
orättvis mot andra, för att ej säga mot sig sjelf.
Den rätt, som grundar sig på rikedom, är okänd
hos Gud. Han har gjort samma lag för rik och
fattig. Det, som är rätt för den fattige, är rätt
för den rike och tvärtom. I närmaste samman-
hang härmed står
rikedomens njutningar.
En fattig menniskas njutningar äro begränsade
af nödvändighetens lag. Hennes sfer i det fallet
ar mycket liten. Hlörenmnkandeticjsa i flan
har pengar, och hvad kan man ej få för pengar,
och hvad kan man ej slippa för pengar? En stor
förmån är det således att ega pengar. Men huru
nära ligger ej öfvermodet här. Huru mycket
starkare, lugnare, större, känner ej menniskan
sig med fyld penningpung. Nu blir det fråga om
njutningar, njutningar, som kosta pengar. En
festmåltid på $200,000 hörer redan till vår repu-
bliks historia. I oförnuftig extravagans slösar
mången millionär med sina skatter. De andra
följa med så godt de kunna. Sina sedliga pligter
tänker man ej på. Bjlnellertankemtimanipa
Guds rikes direkta anspråk på vår hjelp. Så
komma ock njutningar, som ej kosta pengar utan
kosta mer, kosta heder och ära för en och för
båda parterna, njutningar, lika namnlösa som af-
skyvärda. Har du fått välmåga, så begagna din
rikedom inför Gud och ditt samvete med tanken
på domens dag.
Det finnes ett slags öfvermod, som vi kunna
kalla
slägtskapens öfvermod.
Judarne, fariseerna voro fulla af det öfvermo-
det. Gud, Abraham, David hörde dem till. De
voro Guds folk, andra menniskor voro hundar.
Understundom ledes man att fråga, om icke en
smula af detta öfvermod hör till vår tids kristen-
dom. Man är stel och formfulländad, eller är
man å andra sidan så uppfyld af känsla och eld,
att måttet ej längre kan blifva fullare. Så för-
aktar man andra och hvarandra. Man är kristen
monopolist, liksom en sådan ej vore lika afsky-
värd som .den. lekamlige. > Barn at kristnat törs
äldrar kunna tro, att det skall finnas en särskild
himlaväg för dem, för deras föräldrars skull, med-
lemmar af församlingar med trogna och nitiska
lärare kunna tro, att de kunna blifva frälsta på
prestens ord. = Allt sådant är idel sjelfbedrägeri.
Genom Kristus stå alla på samma ståndpunkt,
och hvar och en måste blifva salig för sin egen
del, på sin egen tro, men den tro,som här duger,
är tron på den korsfäste Frälsaren.
Embets-öfvermod.
Embetsansvar, hvilket ord! Men det ordet
glömmes ofta af öfvermod både i det andliga och
verldsliga regementet. Man har ett embete i
samhället, och strax är man hufvudet högre än
allt folket. Man har ett embete 1 församlingen,
och huru lätt blir man ej påfve och biskop. Pre-
sident Cleveland skulle göra allting väl, och han
har kanske menat väl, men se nu hvad hans när-
maste vänner tänkte om honom : han var tyrannisk
och sjelfgod. Den, som 1 kyrkan mest skriker
om biskopsvälde är ofta en småpåfve i botten af
hjertat. Allt detta visar oss förra dagars historia
och "äpplet faller ej långt ifrån trädet” — det
går ungefär nu som det gått förr. — Tänk på
huru embetsmännen i ett ’’township” t. o. m.
äro ansvariga för hela samhällets utveckling, och
pastor och kyrkoråd sedan. O, låt oss utbyta
embetsöfvermod mot tanken på embetsansvar.
Låt presterna bättre bereda sig på sina predik-
ningar, söndagsskollärarena på sina lexor, pro-
fessorerna ifrigare instudera sig i nutidens fordrin-
gar på sådan verksamhet, politiska embetsmän
på sina embetsåligganden, och då skall Gud gifva
oss större välsignelse.
Det andliga öfvermodet
visar sig deri, att man dömer andra hårdt, omildt
och strängt, men sig sjelf, mildt, silkeslent. Gud
gifve oss ett mildt och ödmjukt sinne i detta
sköna, rika och storartade land, så att vi ej må
blifva feta, mätta och öfvermodiga.
|
|
|
1
VA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
