Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NÖDVÄNDIGASTE.
sedan lägger man frågan under sitt hufvud och
sofver sött sin gamla sömn i syndens och verl-
dens tjenst eller ock ställer man frågan midt
framför sig på vägen mot himmelen, och i hvilket
fall som helst blir hon ett salighetshinder för oss.
Kristendomen är ej rädd för frågor,
men den har annat att göra i verlden än att stå
och evinnerligen svara på sådana frågor, hvilka
allenast vilja försena tiden dermed. Kristendo-
men har öfverfullt med arbete öfverallt i verlden,
arbete, som kräfver den allmännaste och tåligaste
ansträngning, och kan sålunda ej stanna mera än
ett litet ögonblick emellanåt för att svara på alla
möjliga dåraktiga inkast.
De många samfunden inom kristenheten bevisa
icke blott, att Guds församling är skröplig och
bristfällig på jorden, hvilket den sjelf också alltid
bekänt, utan de bevisa ock, att församlingen lef-
ver och är verksam. I medeltiden behöfde man
ej klaga öfver de många samfunden. I China
och Afrika ligger ej det spörsmålet öfverst, men
hvem ville, om han än kunde, återkalla sådana
hemska och mörka tider? Nej, hvarje truppaf-
delning har fått sitt uppdrag, sitt göromål, och så
länge soldaterna icke slåss inbördes, så kunna de
uträtta sin Herres verk, hvad namn de än bära.
Se samma förhållande på det borgerliga sam-
hällets område. Finnes det ej partier der? Fin-
nes det icke ett republikanskt, ett demokratiskt,
ettitredje partio.ts. vis ro Elvem tviflar på repu-
bliken för det? De olika partierna hålla hvaran-
dra vakna, alla älska republikens välfärd, och 1!
bottnen också hvarandra som personer och som
medborgare. Detta är åtminstone regeln och
bör alltid vara fallet, och i det stycket hafva vi
häftiga och uppbrusande svenskar ofta mycket att
lära. Tänk, huru vi republikaner fruktade, när
landet erhöll en demokratisk president! Men se,
allting gick sin jemna gång, republiken står ändå,
och landet har lärt en god politisk lexa. Alltså
bort med den stötestenen, bort med den frågan,
om du på allvar vill blifva en kristen!
Tiotusen jernvägståg
ila dagligen på sin bestämda bana mot sitt be-
stämda och rätta mål, men verlden och tidnin-
191
garne säga ingenting derom. Först när någon-
ting går orätt, kommer det i tidningarna och ut i
verlden. Tänk hvilket uppseende den hemska
jernvägsolyckan i Ohio för några månader sedan
väckte i hela landet, och alla fingo ju reda
på det jernvägståget strax. Ingen kan glömma
den der mannen från Washington, som hade half-
va sin kropp utom, som
var till hälften frälst,
men som ändå gick förlorad. Men hvem hinner
tänka på huru många tåg, som lyckligt i åratal
farit den vägen fram utan den ringaste olycka?
De millioner män, qvin-
nor, ynglingar, jungfrur och barn, som "göra sin
Och så’med de kristna.
Herres vilja gladt,” säger verlden ingenting om.
Deras kärlek, deras uppoffringar, deras tålamod,
deras sjelfförsakelse
ning.
allt får gå utan anmärk-
Men om en enda kristen faller, om en
prest, diakon eller söndagsskolföreståndare råkar
i någon svår synd, då veta alla tidningar och hela
verlden det strax, det väcker uppseende. Prisadt
vare Herrens namn, att de kristnas affall och
synder äro så pass sällsynta, att de väcka uppse-
ende. En fallen kristen gör icke kristendomens
sanning om intet, det säger ju sjelfva uttrycket
och ordalydelsen.
Vår text (Joh. 7: 14—18) gifver oss sköna lär-
domar för den, som på allvar vill vara eller blifva
en kristen. Den svarar på månget vigtigt huru,
som en sådan själ framställer. Det blir först
fråga om
vär vilja.
Herren Jesus gifver oss ingen lärd afhandling
om den fria viljan, men det oaktadt framställer
han en djupsinnig sanning, och den är, att det
måste blifva så stäldt för oss, att vi uppriktigt
vilja blifva frälsta,
innan vi blifva det. O, mine käre, huru falska
och ytliga vi menniskor äro i det stycket. Vi äro
alltför obestämda, alltför liknöjda, alltför ombyt
liga, när det gäller vår frälsningssak. Gud hjelpe
oss i det stycket, så att vår vilja måtte blifva vänd
mot det rätta hållet.
Viljan skall hafva som mål görandet af Fa-
derns vilja. Många af dem, som söka salighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
