Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
tålmodet, nattvaket och annat, som hörer till all
allvarsam öfning, utan på huru god Gud är, som
skänker vår ungdom en sådan glädje och förmån.
När en ung qvinna förbereder sig på att blifva
lärarinna för barnen i församlingskolan eller på
missionsfältet eller sjuksköterska eller diakonissa,
så har hon åtagit sig en hel del försakelser. Det
är sant, men hvilken nåd att äfven på det sättet få
tjena Gud. Denna uppfattning af vår tjenst
skall lära oss två ting: ödmjukhet och tro. Äro
vi Guds tjenare af blott nåd, så äro vi icke stolta
och stormodiga utan ödmjuka och tjenstaktiga.
Det passar sig icke för en dräng att uppföra sig
eller tala, som om han egde hela gården. Ingen
tycker om en sådan tjenare. Gud icke heller.
Ju ödmjukare, vänligare, kärleksfullare en Guds
tjenare är, desto bättre för honom sjelf och den
sak, han tjenar. Men vi behöfva också ett rikt
mått af tro. Hvem vill hafva en dräng, som allt-
jemt bara talar om, att husbonden ej kan reda sig,
icke betala sina utskylder, icke infria sina löften.
Men Gud har många sådana tjenare bland oss
menniskor, som hvarken gifva Gud kredit på ett
hundra eller ens 25 dollars. Månne det icke är
sant, att den, som skall vinna någon seger för
Jesus, måste redan på förhand hafva den visshe-
tens kraft, för hvilken hvarje motstånd viker? Vi
tro det, och ett är säkert, att den, som tjenar Gud
och lemnat sig sjelf i Guds hand och ledning, han
skall erhålla vinkar, antydningar och tillfällen,
som skola sätta honom i stånd att såsom ett ringa
VID HEMMETS HARD.
medel dock få vara med om sådant, som han icke
anade.
Himmelen af blott nåd.
Ej ens Guds barn kunna förtjena himmelen.
Tvänne prestmän i England hade länge arbetat
tillsammans i en församling. Nu låg den ene af
dem på sitt yttersta. Den andre kom en morgon
dit och frågade: ’’Broder, hvad gör du?” "Jo,
svarade han, jag håller på att samla ihop alla
mina penningar, alla mina böner, alla mina goda
gerningar, alla mina onda gerningar och jag skall
kasta dem alla öfver bord och gladt simma in i
härlighetens hamn på den fria nådens frälsnings-
planka.” Hvarje pastor vet ock från erfarenhe-
ten vid sjuk- och dödsbäddar, att när det lider
mot slutet, behöfver äfven den äldste och bäste
kristen den tröst, som hänflyter från vissheten om
Guds frälsande kärlek i Kristus. Det hörer till
barna- och ungdomsåren 1 Kristi efterföljd att
tänka stort om sig sjelf. Paulus, den gamle be-
pröfvade veteranen, hade ingenting att berömma
sig af om icke sin svaghet, och var han något, så
var han det af Guds nåd. Godt är det dock i
sanning att få veta, att efter arbetsveckans slut
stundar den sköna och roliga sabbat, som aldrig
tager slut. Ack, att det löftet altid fingers
för oss, så att vi hvarken blefve högmodiga heller
verldsliga, ej heller vankelmodiga och förtviflade.
En gång der hemma i vårt himmelska hem skola
vi få hvila ut efter arbete, tårar och nattvak på
jorden. Gud vare lof för sin outsägliga gåfva.
Är den nåden din?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
