Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IPYNAIK III IEASIKS IV DNIDNOVIHL
blir af Gud välsignad. Den retlige, otålige, gräl-
sjuke, missnöjde, argsinte skaffar sig snart säkert
fiender, förlorar gerna 1 sina tvister, nödgas an-
vända mycket af sin tid i gräl och allehanda
krångel. Ingen vill hjelpa en sådan, när han
behöfver hjelp. Då finner
den saktmodige och ödmjuke alltid vänner.
Då står han ensam.
Den saktmodige och ödmjuke får ostörd njuta
af umgänget med sin Gud, sin familj, sina vän-
ner och sig sjelf. Ödmjukheten är sin egen be-
207
Den, som upphöjer sig.
Många upphöja sig i verldsligt hänseende.
Huru ofta händer det icke, att barn upphöja sig
mot sina föräldrar. Far och mor äro ålderstigna
och gammalmodiga. De känna sig aldrig riktigt
hemma 1 detta land. Barnen äro krya och ra-
ska, hafva gått i de offentliga skolorna, hafva läst
tidningar och lärt sig engelska ganska väl. De
föredraga sedan att begagna det språket. Och
så börja barnen se på föräldrarne med förakt,
vantrifvas i hemmet och vilja ut i verlden på
löning. En fransk general red i spetsen för sina
Familjelif på
trupper. Han hörde en man 1 ledet klaga och
säga: det är en lätt sak för generalen att kom-
mendera "framåt marsch”, när han får rida, men
vi få gå till fots, vi. Då steg generalen af sin
häst och tvingadé den missnöjde att rida i sitt
ställe. Marschen förde truppen genom en dal-
sänkning. Om en liten stund träffades den ri-
dande soldaten af en skarpskytts kula och stu-
pade. Då sade generalen: o, huru mycket tryg-
gare ar det icke att gå till fots än att rida. Lä-
sare, var ödmjuk!
1500-talet.
egen hand så fort som möjligt. De tro, att
gudsfruktan, bibelns läsande, bön och sång höra
till de gamla svenskarne, och att sådant bör man
icke bry sig om här. Föräldrarnes bud blifva
icke åtlydda. Man är.sin egen herre. Furu
går det sådana barn? Vänta, vänta! — Eller
kanske de gamle upphäfva sig på ett orätt sätt
öfver barnen. Barn och ungdom äro icke de
gamles lifegne. Så långt räcker icke det 4:de
budet. Somliga föräldrar äro för hårda met sina
barn. De göra intet för att hemmet skall vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
