Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOR GEN:
20115
Sorgen.
SÄG! polit. Hon finnes öfverallt och är i det stora
(Efter engelskan.)
<eSäg mig, du mägta vind, Som fjerran efter går!
Fins det ingen plats, Der ej fälls någon tår,
Ej någon fridfull dal, Ej något stilla bo,
Der, fri från nöd och qval, Min själ kan finna ro?”
Ur vinden sakta hördes det hviska: <Nej,
Du arma själ! O ve, jag kan det ej!”
Säg mig, du vida haf, Svallar ej din våg
Kring någon ödslig ö, Som aldrig sorger såg,
Vid någon fjerran strand, Vid någon ljuflig kust,
Kring något bättre land, Der ej fins sorg och pust?”
Ur vågens svallning hördes det sucka: Nej,
[
Du arma själ! O ve, det gör den ej!
«Du måne, skön och klar, Och stjernor sägen mig,
Om I sett något rum, Der död ej visar sig,
Dit endast frid och fröjd, Och glädje kunna nå,
Der jag kan bli förnöjd, Få stillad min åtrå?”
De draga bakom molnen. — Ett ängsligt nej”
De synas vilja säga — förmå det ej.
<<O, du min arma själ! Hvarthän vill du väl gå?
Fins ingen alls, som vet, Hvar sällhet står att NER
Då kommer Herrens ord, en ljuflig röst man hör:
<<Q själ, du här på jord Det icke söka bör,
Som blott i himlen finnes”. (Välkomna ljud!)
Ditt lif, din frid, ditt allt sök blott hos Gud!”
HmMm—S.
Er
«Gud skall aftorka alla tårar.”
Uppenb;. 7: 17.
Sorgen, så heter det ämne jag valt för detta
tillfälle. I undren säkert, hvarför just detta
ämne. Ingen sorg synes ju här till. Alla an-
sigten se så glada och frimodiga ut. Sjelfva luf-
ten kännes dofta af tillfredsställelse. Det är ju
" också ett festtillfälle, och då böra väl alla vara
glada. Eder undran med afseende på mitt
ämne synes alltså vara fullkomligt berättigad.
Och likväl är hon det icke. Sorgen är kosmo-
hela mången gång lika verkligt närvarande vid
en årsfest som vid en begrafning. Men hon
tager olika skepnad. Ej alltid kommer hon i
svart drägt med sorgedoket öfver hufvudet. Ack,
allt för gerna gömmer hon sig under den hvita
högtidsdrägten, och när man som minst anar
det, står hon fram på sjelfva bröllopsdagen.
Förlåten mig då, om jag just vid detta glada till-
fälle talar till eder om ett så allmänt och väl-
kändt men också allvarsamt ämne. Låtom oss
hoppas, det något godt också under talet måtte
blifva sagdt.
Jag sade, att sorgen är någonting allmänt i
verlden, och hon är det. Hon är den rikes och
fattiges gemensamma egendom, och olikt all an-
nan egendom, så är det högst få som vilja ega
henne. Det krönta hufvudet, som hvilar på de
mjukaste kuddar och som kan bestå sig den
trognaste och talrikaste uppvaktning, måste ofta
vaka under sorg och oro, när mången fattig
Jakob med sitt hviloläger på blotta marken och
med en sten till hufvudgärd ser en stege ända
upp till himmelen, och derför hvilar både gladt
och lugnt. Denna jordens store äro mången
gång store äfven med afseende på sina sorger.
Man tager ofantligt miste, om man tror, att de
höga och eftersökta platserna i verlden äro de
sorgfriaste. Maktens, rikedomens, ärans och lär-
domens höjder äro, äfven vidtberyktade, mången
gång, kanske oftast, kala och melankoliska klip-
por, der föga grönska eller växtlighet finnes, och
der glädjens och tillfredsställelsens goda genier
sällan i längden blifva bofaste. Detärsantäfven
om de rikaste och, som man brukar säga, lyck-
ligast lottade, att lifvet är för dem möda och ar-
bete, äfven om deras strängaste arbete varit idel
sysslolöshet. Det barnet, som leker med vackra
såpbubblor är lyckligt så länge förvillelsen varar,
men när bubblan brustit, är det olyckligare än en
vanlig gatpojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
