- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
224

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

Någon har sagt, att man behöfver två veckor för
att se London, fyra veckor för att se Venedig och
sex veckor för att se Rom, men vi kristne säga
icke för mycket, när vi påstå, att man behöfver
en hel evighet, för att se nya Jerusalem.

De mått, Johannes nämner, begagnas endast
för att öfvertyga oss om, att

det är godt om rum

1 himmelen. Huru skulle jordiskt mått kunna
mäta himmelen! Men hör, huru stor staden är.
Trehundrade sjuttiofem mil lång, lika bred och
lika hög, eller trehundrade sjuttiofem mil i kub.

Staden omgifves af en tvåhundrade sexton fot
hög mur. Kyrktornet i Andover är endast 130
fot, Immanuelskyrkans torn 150, denna mur 216
fot. Muren hvilar på tolf ädelstensrader, jaspis,
hvit, skiftande i grönt, saphir, himmelsblå, kalee-
donier, blågrå, smaragd, grön, sardonix, röd med
hvita strimmor, salder, rubin, röd, krysolit, guld-
glänsande, beryll, sjögrön, topaz, gul, krysopras,
gulgrön, hyacinth, violett, amethyst, ljusblå. På
denna ojemförligt sköna grundval hvilar den hö-
go jaspismuren, som är hvit och grön, som glas,
på hvilket solen skiner.

Innanför muren synes stadens egen svindlande
höjd. Hvad är Washingtonmonumentet eller
Eiffeltornet mot nya Jerusalems höjd! Byggnads-
materialet är klart guld, men genomskinligt, eller
kanske rättare glänsande, glatt, reflekterande som
glas. Igenom staden flyter lifvets elf. På dess
stränder stå träd, som bära sin frukt alla måna-
der på året, och löfven äro hedningarnes helsa. I
dess svalka hvilar man ut, hvilar ut på allvar.

På qvällen af midsommardagen 1887 voro vi,
ett tjugutal kristna vänner, deribland prof. Ols-
sons moderlösa familj, i Lincoln Park, Chicago.
Vi hyrde den stora familjebåten, och i den vack-
ra, bländande elektriska belysningen rodde vi
omkring en timme eller två. Visjöngo kristliga
hemlandssånger i fyra stämmor, och det hela
lemnade ett oförgätligt intryck. Men, mina brö-
der, hvad var det emot att gemensamt i nya Je-
rusalems parker få sjunga lammets nya sång.

I himmelen finnes det sång och musik af ojem-
förligt skön beskaffenhet. I andanom fick Jo-
hannes höra den himmelska orkestern och orato-

VID HEMMETS HARD.

riekören. I hans öron påminde det först om då-
net af ett mäkta stort vatten.

Jag stod en gång under och bakom det mäk-
tiga Niagarafallet. O, hvilket majestät!

Så, när det himmelska orgelverkets pedalstäm-
mor utdragas för att göra det himmelska Halelu-
jaet fullkomligt och starkt.

Broder, laga, att du får vara med om den sån-
gen och musiken.

Men i majestätet af detta tonhaf, skall allting
på samma gång vara det allra ljufligaste och
mest smekande. ’’Såsom harpolekare de der
leka på sina harpor.” Jag har en gång hört Ame-
rikas mest beryktade harpovirtuos. Hvem kan
glömma ett sådant spel? Och när. mot slutet
händerna nästan såsom endast till hälften synliga
andeväsen jagade hvarandra blixtsnabbt öfver
strängarnes mångfald och derunder såsom i en
stilla och dock berusande ljuflighet läto melo-
dien till

«Om en kort liten tid”

höras, var måttet fullt. Det kunde ej ifyllas
längre. I himmelen skall det blifva skönare och
herrligare ändå. Gud vare lofvad för ett sådant
hopp, hoppet att allt skönt på jorden der skall få
förklarad gestalt och fullkommad fulländning.

Ingen sjukdom eller ålderdom i himmelen.

Jorden är ett stort sjukhus. Gråt är vårt för-
sta tal och sista med. Smärta och lidande höra
till oss alla. Vi börja knappt lefva, förrän vi bör-
ja dö. Tandvärk, hufvudvärk, ryggvärk, gikt,
febrar, allt ondt, se der det vanliga programmet.
Gläd dig, i himmelen finnes ingenting af allt det-
ta. Ingen värk, ingen sjukdom, intet lidande.
Der skall det vara en evig ungdom. Farfar och
barnbarn lika gamla, mormor lika ung och frisk
och glad som sonsonen. Inga värkbrutna, böjda
gestalter, inga fåror i pannan, inga krymplingar,
ingen vanskapnad, allting utan vank. Om mil-
lioner år lika friska, lika unga, lika lyckliga som
första dagen! O, hvad lisa för den sjuke, den
lidande, den hopplöst plågade. Glädjen eder, i
himmelen finnes hopp. En ung dam blef hastigt
och svårt sjuk. Hennes ena sida förlamades,
hennes syn var nästan slut, och familjedoktorn
hviskade till de omkring stående: ’’stackars barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free