Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURUDANT ÄR DET I HIMMELEN? 225
honihan settisina basta dagar. O nej, utropa-
de hon, "mina bästa dagar vänta mig, när jag
kommer hem till min frälsare.
Inga själslidanden der! O, min broder, hvar-
för skall Gud låta menniskor förlora sitt förstånd?
Jag vet det icke. Hvilken mörk och dyster gåta!
Tänk när en menniska dör medan lifvet ännu ej
under åratal är slutadt, när hon lefvande begrafves
utan hopp, utan framtid, borta från sina kära och
älskade. Jordens största sorgehus äro asylerna
för de sinnessvaga, men i himmelen skall det vara
annorlunda. Intet själslidande, inga grubblerier,
inga svaga hjernor, intet rubbadt förstånd skall
det finnas der. Alla skola både till kropp och
själ vara fullkomligt friska och lyckliga. Käre
vänner, jag låg en gång en skön sommarskym-
ning i Kansas i hängmattan och såg mot himme-
len. Sålänge det var ljust på jorden, syntes ej
himmelens stjernor, men när det mörknade här-
nere, trädde de fram 1 prakt och glans. Så här.
Ju mörkare och trängre jorden blir, desto ljusare
och närmare himmelen. En sydländsk jungfru
vandrade en höstdag i skogen och trampade de
fallande löfven under sina fötter. ’"Ö, huru myc-
ket bättre utsigt vi nu få mot himmelen” utropade
hon med glädje. Ja, när de jordiska nöjena, och
glädjen och hoppet såsom löf för höstvinden flytt
sin kos, då blir utsigten mot himmelen efter Guds
välbetänkta råd, allt större och härligare.
Återseendet i himmelen.
Man frågar understundom: Skola vi känna
igen hvarandra i himmelen? Låtom oss i stället
spörja: kunde det annars vara en verklig him-
mel? Knappast. Jo, vi skola med glädje kän-
na igen hvarandra i det himmelska hemmet. Vid
enidödsbaddisade en ung broder till mig: "jag
skall stå vid stranden och vänta, och när pastorn
kommer, 0, hvad jag då skall blifva glad.” I
himmelen skall det blifva en stor och evig åter-
seende- teunion”. OO, hvad fröjd! Fader och
moder hafva gått förut, nu komma barnen efter.
En hel familj i himmelen! Den trogna hustrun
gick förut, mannen lemnades förkrossad qvar på
jorden med sina moderlösa små. Nu äro de åter-
förenade för alltid. O, den grafkullen der, göm-
de ett älskadt, enda barn: Modern grät och fa-
dern stirrade viljelöst;. Det syntes dem omöjligt
att bära förlusten. Men när deras farkost lade
till vid evighetens kust, stod det älskliga barnet
der med harpoklang och välkomstsång helsande
dem: välkomna hem! Alla syskon hemma hos
Gud, ett återupprättadt hem i himmelen, hvilken
outsäglig fröjd, hvilket härlighetens hopp.
Aldrig farväl!
Här på jorden är lyckan så flyktig. Det, som
är trefligt, varar aldrig länge nog. Innan man
vet ordet af, så ljuder det farväl, farväl! För de
små bara julafton en gång om året, för de större,
snart slut på julen, böneveckan, och så lifvets
prosa igen. Vänner måste skiljas, makar måste
skiljas, föräldrar och barn skiljas. Jorden rundt
höres ekot af det tusenfaldigt upprepade farväl,
som varit vår lott alltsedan våra första föräldrar
för syndens skull måste säga farväl till paradiset.
men i himmelen är det ordet okändt. Intet far-
väl der, ingen skilsmessa! Der få vi vara till-
sammans alltid. Gud vare lof för ett sådant
hopp!
Vi få se Jesus!
Af allt saligt i himmelen blir ingenting skönare
än att få se Jesus. Vid presidentens mottagnin-
gar 1 Washington står rummet fullt af folk. Allas
ögon riktas mot dörren, från hvilken landets hög-
ste embetsman skall komma. Nu slås dörrarne
upp. Der står han! Broder. när vi kommit
hem, skola vi knappt hinna helsa på hvarandra,
innan vi fråga: hvar är Jesus, den högt lofvade
Hrälsarentöt Rortarne upp Deristår han Se
hans milda anlete, hör hans ljufliga röst. Han
vinkar dig att komma närmare. OO, nu får du
fatta 1 hans hand och öfverlycklig blicka upp i
hans trofasta, kärleksfulla ögon. En kristen mo-
der och hennes lille gosse betraktade en dag ett
tafvelgalleri. Den lille gossen blef stående fram-
för en skön Kristusbild. När modern kom igen,
efter att hafva sett de öfriga taflorna i rummet,
stod den lille ännu qvar framför Kristusbilden.
Med ett lyckligt småleende pekade han på taflan
och sade:
Se, huru lik han är sig!
Broder, när vi få se Jesus, skola vi med lätt-
het känna igen honom. Det är samme Jesus, vi
TSE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
