Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
META ON SUPKRCIETRKONER ISORIDSETC, 229
’’Jag har gjort det ibland,” sade fadern med
qväfd röst.
«Men är det icke otäckt?”
Sok mitt barn, det är det otäckaste en menni-
ska kan göra.”
«Är det derför mamma gråter ibland, utan att
jag vet hvarför. Är det derför jag får gå med så
trasiga kängor?”
Med händerna hårdt slutna öfver ögonen, sva-
rade fadern ett doft: ’"Ja!”
«Men gör det aldrig mer, snälla pappa: mam-
ma är så god, och jag vill så gerna hafva ett par
nya kängor. Pappa, du får icke längre vara en
drinkare.” Med dessa ord blickade lilla Karin
förtroendefullt upp i fadrens ansigte. Han tog
henne i sitt knä och böjde sitt hufvud mot hennes
axel.
WEappa, lofva att du aldrig mer vill göra
der
<Ja, mitt barn,” sade han, "med Guds hjelp
vill jag aldrig mer smaka en droppe. Gud väl-
signe dig, min älskling; du har räddat din fader.”
Denna stund blef afgörande för denne stackars
drinkare. Några dagar derefter såg man lilla
Karins fader med ett blåbandsmärke i knapphålet
af sim rock. Och det nykterhetslöftet, han då
gaf, har han troget hållit.
Då den vise hedningen Sokrates talade om
själens odödlighet, sade en af hans lärjungar:
Om Sokrates! om vi ändå hade ett ord utaf
Gud, så skulle vi på detsamma liksom på en
stark farkost säkert gå genom detta lifvet till ett
annat lif bortom grafven.” Vi kristna ega, hvad
denne hedning trånade efter. Ja, vi ega mer än
ett ord af Gud, gamla och nya testamentets he-
liga skrifter har han, den nådefulle Guden,lemnat i
Våra händer. I våra hem och med vårt husfolk
fälvi läsa dem. I vår bönekammare få vi be-
trakta dem. I våra tempel förkunna fridens här-
older Guds fridstankar om den menniskoverld,
som Jesus återlöst med sitt lif och blod.
«Det fins ett ord för mig så kärt,
Så fast och så anammansvärdt
Till själens lif och helsa:
Att Jesus verldens synder bar,
Att han i verlden kommit har,
De fallna till att frälsa;
O, nådens evangelium:
Att han, som röfvaren ett rum
I paradis förunnar,
Sig öfver mig varkunnar.”
Guds ord har en kraft såsom intet annat. Det
kan väcka själen till ett verkligt medvetande om
henne sjelf. Det förmår uppväcka evighetens
djupa behof i hennes inre.
<cHvarför kommer du hit, Maria” sade Tordell
till sin hustru, när hon inträdde på krogen.
Det är så långsamt hemma och din sysselsätt-
ning tillåter dig så sällan att blifva der,” svarade
den ödmjuka och beslutsamma hustrun. För
mig finnes intet sällskap, som kan ersätta dig,
och emedan du ej kan komma till mig, så måste
jag gå till dig. Jag har ju rättighet att dela dina
nöjen så väl som dina sorger”.
’Men att precis komma till en sådan plats
som denna,” invände Tordell i förebrående ton.
<Ingen plats, hvarest min man är, kan vara
opassande” svarade Maria. ’Dem Gud har för-
enat skall icke en menniska åtskilja.”
Hon tog det rusdrycksglas, som krögaren just
nu hade påfylt åt hennes man.
Nå, nå, du ämnar väl icke dricka ur det, du?”
sade Tordell förvånad.
"’Hvarför icke? Du säger, att du dricker det,
för att förgäta sorgen, och äfven jag har sorger,
som jag borde glömma.”
’<Qvinna, qvinna, du tänker väl icke gifva dy-
likt åt barnen,” ropade Tordell, när Maria räckte
dryckesglaset åt dem.
<Hvarför icke? "Kunna barnen någonsin. få
ett bättre exempel att följa än sin egen faders?
Det som är godt för honom, skall väl äfven vara
det för dem. Drycken skall hjelpa dem att som-
na, och de skola derigenom glömma, att de frysa
och äro hungriga. Drick mina barn, det är vär-
me och sängplats, det är föda och kläder. Drick,
I sen väl huru mycket godt det har skänkt eder
fäder.
Med synbar motvilja tillät Maria sin man att
leda henne hem, och den natten bad han länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
