Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE ONSERE R O NER I RÖRS FE TC: 235
dig, hvarför det är skäl uti att du omvänder dig,
eljest går du förlorad.”
Dessa få ord träffade den, till hvilken de voro
sagda, så att han förgäfves ansträngde sig för
att blifva dem qvitt; beständigt genljödo de uti
hans innersta, och lemnade honom ingen ro, förr
än äfven han genom en sann omvändelse fann
lifsens väg och kunde tro, att Herren Kristus äf-
ven hade blifvit hans egen Frälsare.
+» x
+
Luther blef en gång uti Wittenberg kallad till
en döende student, och frågade honom: ’När
Tan | LL
|
| | | |
|
| C
|
|
du nu går ur verlden till din Herre Gud, hvad har
dufatt komma med? Ingenting annat än
Bodti Jag förnekar visst icke, att jag är en
syndare, ” svarade den sjuke, ’"men jag har ett
förkrossadt, med Jesu blod bestänkt hjerta, och
Hertavill jag giva min flerre Gud.” "Frid vare
dig, min son,” sade Luther, ’’med den gåfvan
skall du blifva mycket välkommen.”
Under sitt vistande i Wittenberg öfvervar Lu-
ter ofta gudstjensten och äfven en gång då en
|
student skulle predika. — Då denne bestigit pre-
dikstolen, fick han se att den berömde doktorn
och reformatorn befann sig bland åhörarne, och
intogs dervid af en sådan förskräckelse, att han
efter uppläsandet at dagens text icke kunde tå
fram mer an. de orden: Jag är den gode her-
den.” Stammande upprepade han dem gång på
gång och teg slutligen helt och hållet.
Sträng kunde Luther vara, när det gälde pre-
dikoembetet eller någon del af dess utöfning.
Han gick derför hastigt upp på predikstolen, hvi-
skande till studenten hvad denne sedan ej behöll
för sig sjelf:
HORN
| | I |
| I
i
MM |
Al
| | |
«Du kan måhända vara ett godt får, men en
god herde är du icke,” hvarpå han med den utom-
ordentliga vältalighet, som utmärkte honom, höll
en predikan, till hvilken församlingen lyssnade
med häpnad och beundran.
x x
ok
«Mamma, är Gud alltid hemma?” sade en li-
ten sexårig flicka. Kan Gud höra oss, när vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
