Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
bedja?” Hon var ibland rädd, att Gud skulle
vara för mycket sysselsatt för att lyssna till hen-
nes böner, emedan tusentals personer på en gång
uppsända böner till honom. Hade han då tid
att lyssna till ett litet barn?
Gud lofvar, att vi få bedja, närhelst vi önska.
Är det icke underbart? JO men nar vibedja,
säga vi Raden värinocht detta förklara allt:
Det är naturligt, att då Gud är vår Fader, böra
vi aldrig vara rädda att tala med honom. Han
är en om Fader; och hans kära barn, t. o. m. de
allra minsta, kunna alltid säga honom hvad de
önska; och de kunna vara vissa om att bli bön-
hörda.
Det hände en gång att en karavan färdades till
norra delen af Indien, och i dess sällskap befann
sig en missionär. Under färden blef en stackars
gammal man öfverväldigad af hettan och resans
besvärligheter, sjönk ned på marken och lemna-
des att dö på vägen.
Missionären såg honom, knäböjde vid hans
sida och hviskade i hans öra: "Broder, hvad är
ditt hopp?”
Den döende reste sig litet för att svara, och
med stor möda lyckades han få fram de orden:
<’Jesu Kristi, Guds sons, blod renar oss från alla
synder,” och dog genast af ansträngningen.
Missionären blef mycket öfverraskad af ett så-
dant svar; men utaf mannens lugna, fridfulla ut-
tryck kände han sig viss om, att han hade dött
itront på Kristusi oe sflunafellerihvartftankte
han, "har denne, som tycktes vara en hedning,
fått detta hopp?” . Under det han så tänkte, fick
han se ett stycke papper, som den dödes hand
hårdt omfattade, men hvilket han lyckades fram-
draga. Hans förvåning och glädje voro stora, då
han fann, att det var ett enkelt blad af bibeln in-
nehållande första kapitlet af Johannes första epi-
stel, der dessa ord förekomma. På det bladet
hade mannen funnit evangelium.
De första nybyggarne i Northampton i Ameri-
ka begingo, ehuru till största delen, kristna, den
VID HEMMETS TIARDA
oförsigtigheten att kalla en prest, utan att på för-
hand hafva förvissat sig om hans andliga lif. Till
sin ledsnad märkte de, såväl af hans prediknin-
gar som lefverne, att han icke hade det rätt med
sin Gud. Hvad skulle de nu göra? Kanske hå-
na och baktala honom eller helt och hållet upp:
höra att besöka Guds hus? Nej, de togo sin till-
flykt till den bästa utvägen och anropade, vid en
särskildt dertill förordnad bönestund, Herren om
deras själasörjares omvändelse. Då några af dem
på vägen till denna sammankomst, hade att gå
förbi prestens hus, blef denne dem varse och frå-
gade dem hvad som stod på. Vi gå tillsam-
mans för att bedja om er omvändelse,” blef sva-
ret. "Det måtte väl då vara tid, att jag beder
för mig sjelf,” tänkte presten, hvarpå han till-
bringade hela dagen inför Herren i bön, och ge-
nom Guds synnerliga nåd, blefvo både lärare och
åhörare bönhörda. Den förstnämde var från
denna dag en ny menniska, hvilken till stor väl-
signelse för de senare skötte sitt ansvarsfulla kall.
En gudfruktig skomakare hade en lärgosse, med
hvilken han till en början var mycket belåten,
men som inom kort blef så elak, att mästaren
började tänka på att skilja honom från sig. En
dag, då han härom talade med gossens fosterfa-
der, sade han bland annat: "Jag förehåller ho-
nom dagligen både himmel och helvete samt huru
godt det är, att tro på Herren Jesus; men han
lyssnar alls icke till mina ord, utan fortfar i sitt
ogudaktiga lefverne.” Har ni,” invände foster-
fadern, lika ofta talat med Kristus om honom,
som med honom om Kristus?” Härpå svarade
den redlige skomakaren: ’"Nåväl, jag skiljer icke
gossen ifrån mig, förrän jag försökt ert råd.”
Inom kort fick han magt med lärgossen, hvilken
senare blef en rättskaffens och troende menniska.
Ludvig XII, hvilken för sin välvilja erhållit
namnet Folkets fader, besteg 1498 Frankrikes
tron. — Elan gjorde nu en listat pa ala phhvilke
under hans företrädares, Carl VIII:s regering ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
