Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLIG (KS MA ILO EIS HH (OSON TIL 230
tat och förföljt honom, samt satte ett kors vid
sina hätskaste fienders namn. Af fruktan för
hvad som följa skulle, ville dessa, som erhöllo
kännedom härom, gripa till flykten. Konungen
lät tillkalla dem och sade: ’"H vad tron I, jag skall
göra er? Korset bör för en kristen icke vara
tecken till hämnd, utan liksom Kristi kors, til
fullkomlig förlåtelse och glömska af alla oförrät-
rätter. Konungen af Frankrike vill icke bestraffa
det onda, man tillfogat hertigen af Orleans.
Konung Christian III af Danmark gick en gång
hos sin hofpredikant, Andreas Martin, till skrift.
När Konungen knäböjde framför presten, började
denne, hvilken nyligen tillträdt sitt embete, till-
tala honom med höga titlar, såsom stormägtig-
ste, allernådigste konung m. m., men Christian
föll honom i talet: "Mäster Andreas!” sade han,
’<ehvad är detta för en början? Jag knäböjer här
såsom en syndare inför min Gud. Ni bör tilltala
mig, icke såsom en undersåte sin konung, utan
såsom en Kristi tjenare och en biktfader sitt skrif-
tebarn, och då heter jag icke stormägtigste, al-
lernådigste konung, utan rätt och slätt Chri-
Stan.”
Ett dylikt drag omtalas ur den svenske konun-
gen Carl XI:s lif; Landets erkebiskop hade i
bönen låtit införa följande ord: ’"Gud bevare och
välsigne hans majestät, vår allernådigste konung
och herre!” Detta misshagade höga vederbö-
rande, och på drottningens föranstaltande be-
falde konungen att i dess ställe sätta: "Gud be-
vara vår älskade konung! — Ty,” tillade han,
"när jag och mina undersåter med våra böner
ligga inför den Allsmäktiges tron, passar det
ingalunda att prunka med stora och höga titlar.
Jag är ej annat än stoft och aska och behöfver
för hvart ögonblick Guds uppehållande nåd.” Då
han föll i en svår sjukdom, yttrade han: ’"Jagmär-
ker, att Gud skickar bud på mig och vill hos sig
unna den ro, hvilken på jorden icke finnes för
mig. Det är derför tillbörligt, att jag bereder mig
till min bortgång och pryder min själ med den
purpur, som är färgad i Kristi blod, alldenstund
inför Gud Hvarken kunglig purpur eller krona har
något värde.
För ett hundra år sedan dog en tysk grefvinna.
Hon var bland den tidens upplyste”, d. ä. guds-
förnekare. Hon föreskref, att hennes graf skulle
kringsättas med stora stenblock, på densamma
läggas en massiv granitskifva och allt sammanfä-
stas med väldiga jernband. På graniten skulle
inhuggas dessa orden: ’"Denna grafplats får icke
öppnasktilllevigt ud:x På rdetta satt ville hon
trotsa den Allsmäktige. Men ett litet frö fans
under betäckningen någonstädes och begynte ut-
veckla sitt synliga lif; det fann väg för sitt fina
skott emellan stenarne och växte långsamt men
säkert, tills det omsider sprängde jernbanden och
lyfte de stora stenblocken från hvarandra, så att
af det hela endast en ruin återstod, i hvilken det
lilla fröet växte och blef allt starkare såsom en
stor e£. — Så förgicks det menskliga storverket
genom det lilla fröet med sitt osynliga och kraf-
tiga hf. Menniskans storverk utan Gud äro i all
sin storhet och glans förstöring och död under-
kastade, men Guds ord, såsom en Jlefvande säd,
och Guds verk genom samma ord, huru ringa och
svagt det ock synes vara, skall ej förgås, utan
förblifva och förstöra allt, som står detsamma
GhINOt, K IFGGNNg DAT
+ x
En ung flicka, som höll på att sopa ett rum,
höll plötsligt upp, gick fram till fönstret och släppte
ned rullgardinen.
«Det ser så dammigt ut, då solen strömmar
in,” sade hon. :
O, må vi akta oss för att göra som denna unga
flicka. Guds ande är lik solskenet i det dam-
miga rummet. Han uppenbarar, hvad som lig-
ger doldt i hjertats kammare. När vi börja kän-
na oss oroliga öfver våra synder, skola vi icke
försöka nedtysta denna oro. Låtom oss icke
släppa ned gardinerna, och inbilla oss, att det
icke finnes något dam, någon orenhet. Det är
den helige ande, som talar i våra hjertan. Han
vill lära oss känna oss sjelfva, och hvad ännu
bättre är, visa oss till honom, som kan rena och
lyckliggöra oss.
I en af Amerikas fristater talade en missionär
till en skara indianer om den gode herden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
