Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE TERS TERLSET KONER SRSORI VEG: 243
den för själars frälsning och beklagade, att deras
hjertan voro hårda som sten.
Pimenion svarade: ’’Skåda denna sten här
bredvid oss. Så ofta det regnar, droppar vatt-
net från den öfverhängande klippan oaflåtligen
ned derpå. Hvad är hårdare än sten och hvad
är mjukare än vatten? Och likväl hafva dessa
vattendroppar i stenen gjort de djupa hål, som
du ser deri. Så är det med menniskohjertat och
det gudomliga ordet. Hjertat är väl hårdt som
sten, och Guds ord synes ofta vara svagt och
lent. Men då det flitigt brukas, kan det göra de
djupaste intryck. Dock nekar jag icke, att en
menniska kan stå emot Guds röst i ordet och
<sjelfviljande synda,” samt att Herren då till
heligt straff så förhärdar henne — såsom han
gjorde med Farao — att hon sedan icke förnim-
mer något intryck af Guds ord och Ande. Men
de som bekymras derom och oupphörligt bedja
Gud om den nåden att få Guds ords kraft i sina
hjertan, de skola aldrig komma på skam i sådan
väntan. Herren gör det bästa med alla sådana
själar, om än på helt annat sätt, än de hafva
tänkt.
En yngling, som under en väckelse kommit till
tron på Jesus, men sedan : fallit i synd, låg för
döden på ett sjukhus. En troende man besökte
honom. Då denne hört hans bekännelse om
synd och ånger, talade han med honom om Jesu
kärlek och bad samt sjöng den sköna sång, som
börjar med följande vers:
«<eDet fins en källa, fylld med blod,
Som flöt från Jesu sår;
Och syndarn tvagen i dess flod,
Förlåtelse undfår.”
Då den troende mannen några dagar derefter
besökte sjukrummet, var ynglingen död. ’Huru
var det med honom i det sista?” frågade han
sköterskan.
«Den der sången, som ni sjöng för honom,
sjöng han sedan oupphörligt,” sade hon. "Det
allra sista jag hörde honom hviska fram, var de
orden:
<«Och syndarn tvagen i dess flod,
Förlåtelse undfår.””
Då den väldige predikanten Whitefield en dag
på öppna fältet för en stor samlad skara predi-
kade Guds evangelium, hade han till text: "Och
dörren tillstängdes.” Dessa ord upprepade han
flere gånger med djupt gripande allvar.
Några tanklösa unga män, som stodo nära pre-
dikanten, tyckte, att sådant upprepande vore
öfverflödigt. Under ett uppehåll i predikan sade
den ene till den andre: ’ Nåväl, hvad betyder
det, om dörren tillstänges. Om en dörr stänges,
öppnas en annan.”
Whitefield, som hade skarp hörsel, uppfånga-
de dessa ord, och då han åter började tala, sade
Hansk Somliga ssaäga srtFlvadugör det, om, en
dörr stänges. Då kan en annan öppnas.” Och
det är alldeles sant. Om himmelens dörr till-
slutes för dig, skall en annan öppnas — nämligen
helvetets.
Dessa ord trängde till de unga männens hjertan.
Efter predikans slut stannade de för att samtala
med predikanten, och genom Guds nåd blef
han ett medel att föra äfven dessa unga män till
Kristus.
Vid en middag i Astor House, under det Da-
niel Webster var statssekreterare under president
Fillmore, yttrade en af sällskapet:
«Mr. Webster, vill ni säga mig, hvilken är den
betydelsefullaste tanke, som någonsin upptagit
edert sinne?”
Mr. Webster förde sin hand sakta öfver sin
panna och frågade med hög röst en, som satt
honom nära:
«Är det någon här, som icke känner mig?”
«Nej, alla äro edra vänner!”
«Den betydelsefullaste tanke, som någonsin
upptagit mitt sinne, yttrade Webster, var om
min personliga ansvarighet inför Gud.” Efter
att för tjugo minuter hafva talat öfver detta
ämne i de högtidligaste ordalag, reste han sig tyst
från bordet och återvände till sitt rum.
Denna händelse kan tjena såsom belysning af
stora tänkares förhållanden till de eviga tingen.
Stora man äro inga bespottare. Det är dåren,
som säger 1 sitt hjerta, att det icke är någon Gud.
En stor man har behof af att känna och vörda
någon större och högre än sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
