Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SETS ONSER KET KONER IISOR DEE TE 247
få se, att jag var en syndare, läste jag detta ljuf-
igar löfte: Kommen till mig — — — jag skall
vederqvicka eder.” Jag trodde hvad Jesus sade.
Jag kom till honom och fann hvila. Då satte jag
P. och F. bredvid det löftet, emedan jag hade
pröfvat och försökt det. När min man dog och
efterlemnade mig såsom en enka med flera oför-
sörjda barn, blef mitt hjerta uppfyldt af sorg och
bekymmer. Men jag läste dessa dyrbara ord:
’Lemna dina faderlösa! Dem vill jag bevara vid
jäfsfoch må dina enkor förtrösta på. mig! — (Jer.
49: 11.) Då anförtrodde jag mig och mina barn
åt Guds omsorg och beskydd. Gud uppfylde
detta sitt löfte. Då satte jag P. och F. bredvid
det. Sedan dess har jag haft många pröfningar
och bekymmer, men jag har alltid funnit några
dyrbara löften i Guds ord, hvilka tycktes hafva
blifvit skrifna i ändamål att trösta mig. Och jag
har aldrig funnit, att något enda af dem sviker.
De äro vissa och säkra löften. Och om vi blott
göra ett rätt bruk af dem, skola vi kunna skrifva
P. och F., pröfvadt och försökt, bredvid dem alla.”
En gammal troende man omtalar följande: Jag
var ett barn, då mina föräldrar dogo. En väl-
bergad fru tog mig till sig för att uppfostra mig.
Men hon fann icke den rätta vägen till mitt hjerta.
Mar det söndag, så hette det alltid: ’"Fans, i dag
går du till kyrkan!” Höll en beryktad predikant
en predikan, så hette det: ’"Gå och hör honom!”
Som jag emellertid icke hade lust att gå ensam,
fick jag derför tåla månget oqvädinsord.
Så växte jag upp, blef man och fick en hustru.
Hon tog det på ett annat sätt. Hon brukade
säga: Hans, jag vill så gerna gå till kyrkan i
dag, kom och följ med mig!” En annan gång
saldelhon: "Flans jag ser att du är trött, men 1
qväll är det en bibelstund i bönehuset, kom och
följ med mig dit, det skall säkert uppmuntra och
ivederqvicka dig.” Och åter en gång, sedan vi
Spisat qväll, sade hon: "Kom, Hans, jag har en
så skön bok här, hvad det skulle vara roligt, om
du ville läsa litet för mig, medan jag sitter och
syr. 0 Och för.hvarje gång måste jag göra som
hon bad mig; jag kunde icke motstå min hustrus
vänliga ’’"kom”.
En afton läste jag i bibeln och kom då till de
orden; Kommen till mig; I alle, som arbeten
och ären betungade, och jag skall vederqvicka
eder.” Jag vände mig då till min hustru och sade:
Maria, bibeln talar precis som du.” "Hvad me-
nar idumneddettilanskmEtsade Han tJomin
fostermor sade alltid: ’gå! men du säger alltid
tid till mig: "kom! och jag förstår nu, att det har
du lärt af bibeln. Derför älskar jag dig nu.”
Med strålande ögon sade hon då: "Ack, min
kära man, detta är icke det enda ’kom’, som fin-
nes i bibeln. Öfverallt i denna härliga Guds bok
förekomma dessa ord. Hör blott: "Kommen och
låtom oss gå till rätta med hvarandra! säger Her-
ren. Om edra synder än vore blodröda, så skola
de dock varda hvita såsom snö, och om de än
vore röda såsom purpur, skola de varda såsom
ull.” <Alle I, som törsten, kommen efter vatten,
och I, som icke hafven penningar, kommen, kö-
pen.” På så sätt läste hon upp för mig och slu-
tade ändtligen med de orden: ’"Men här är det
bästa ’kom’ af alla; hör hvad det står: ’Kom-
men, I min Faders välsignade, och tagen i be-
sittning det rike, som eder är tillredt från verl-
dens grundläggning.”
Nu är hon salig i himmelen. Men hennes sista
ord voro: ’’Hans, jag går till himmelen, kom
också du dit, så att jag får se dig igen, och lofva
mig, att du också vill lära vårt barn vägen till
Herren.” Så ofta jag nu läser ett af bibelns
många härliga ’’kom”, så är det som hörde jag
på nytt min saliga hustrus ord: "Kom till Her-
Ten
Låtom oss lägga på hjertat den lärdom, som
Detinjelperkicke;
att vi föräldrar! lärare och själasörjare sända våra
barn till Herren med de orden: ’’Gå till honom !”
Nej, låtom oss taga dem vid handen och föra dem
till honom, med de vänliga orden: ’’Kom och gå
med oss till Herren!”
gifves oss i denna berättelse.
En herre, som reste öfver Engelska Kanalen,
stod bredvid styrmannen. Aftonen var lugn och
angenäm, ingen misstänkte någon fara. Plöts-
ligt gjorde seglet ett fladdrande såsom om vin-
den hade vändt sig; vakthafvande officeren sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
