Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
ras fördömelse utan att röras till djupt medlidande
och söka genom hvarje medel föra dem till Jesu
fötter.
Skär af banden. Några fiskare voro ute till
hafs för att fiska. När näten varo utlagda, kastade
de ankar i en bugt. Snart märkte de dock att
båten började röra sig. I allt raskare fart sköt
den af mot ett skär, rundt omkring hvilket lågo
en mängd undervattensklippor. De förstodo då,
att någon stor fisk hade fått tag i ankartåget och
släpade dem med sig mot en säker undergång.
VID HEMMETS HÄRD.
Hvad skulle de göra? Fisken kunde de ju icke
nå. Deras enda räddning var att afskära ankar-
tåget. Efter någon ansträngning lyckades detta,
och de kunde nu med trygghet återvända mot
stranden. — Detta är en bild af, hvad som ofta
händer oss i detta lifvet. Då vitro oss vara utom
all fara, gripas vi och tagas likasom till fånga af
något, som drager oss närmare timlig eller evig
undergång. En tjusande villfarelse, en syndig
vana, ett häftigt lynne, lätja, frestande, umgän-
ge och mycket annat gripa oss fångna rochöra
oss steg för steg närmare bråddjupet. — O skär
af banden! ’Skilj dig från allt, som frestar fOck
gör det genast. Att vänta är farligt: Jufnar-
mare bråddjupet, desto säkrare undergången?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
