Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLIFVET.
<T sig sjelf är klädedrägten en obetydlighet, hvad
också fruntimren må invända deremot, mannen,
ynglingen; barnetskola alla kläda sig rent, snyggt,
anständigt, om gröfre eller finare det beror på
råd och lägenhet. — Dåraktiga äro icke blott
sprätten och den behagsjuka qvinnan, som anse
klädseln för lifvets högsta angelägenhet, utan äf-
ven den studerade råhet, som affekterar att vara
grof både i drägt och seder, för att derigenom
draga uppmärksamheten på sig. Narrkåpan må
vara smutsig eller grann, i begge fallen är hon
mig vidrig”. Så långt Tegner. Härmed har jag
icke velat gilla det öfverflöd i klädedrägt, som gör
sig gällande kanske särskildt bland ungdomen.
Nej, jag hatar den, ty den är förderflig och olycks-
bringande. Man klagar öfver hårda tider, men
månne med skäl, så länge som landets unga skön-
heter och gamla vissnade modedockor hafva råd
och lägenhet att med sina dyrbara sidensläp göra
all gatusopning, der de draga fram, onödig? Jag
blott frågar.
mig att döma öfver damernas ofta lika fula som
dyrbara toaletter. Det blefve säkert också ett
mycket otacksamt göromål, ty numera synes
slafveriet under modet vara ett nödvändigt ondt,
som hvarken genom förnuft eller något annat kan
fås ur vägen. Och ju ändamålslösare, fulare och
dyrbarare ett mode är, desto populärare kan man
räkna på att det blir. Är det blott modernt, så
må hatten likna en mössa, ett snäckskal, en vat-
tenskål eller hvad annat som helst; han må vara
hvit, svart eller grå, ljusbrun, svartgrå eller grön-
mörk och anbringas på nacken eller, jag höll på
att säga, hvilken annan kroppsdel som helst, blott
ej på hufvudet — det är ändå vackert, ty det är
modernt. Jag kunde fortsätta denna intressanta
skildring, men lemnar den helst, och det så myc-
ket mer, som hvar och en esomoftast erhåller
sköna anledningar till sjelfbetraktelser öfver detta
ämne, som kan studeras både i staden och på
landet, med eller utan lärare. Till de svensk-
amerikanska unga damernas berömmelse må om-
nämnas, att ej alla bland dem förgätit, att skön-
het och enkelhet rätt väl passa tillhopa, samt att
den fina takten och smaken ej alltid eller af alla
bedömes efter de smaklösa påhängenas mycken-
het. Men jag betoge de unge herrarne en ofta
välförtjent ära, om jag ej läte dem visa sig på
Scenen; Flär kommer just en af den rätta sor-
Det passar sig möjligtvis icke för
27
ten. Läggen märke till den siratliga gången och
de väl afmätta stegen. Gifven akt på den kung-
liga hållningen! Sen huru den snitsiga hatten
sitter en smula på sned, för att gifva ton åt det
hela. I munnen har en blossande havanna fått
plats, som till damernas stora förtjusning sprider
väldiga och doftande rökmoln omkring sig. Den
ljufva ’"fine cutten” ligger i ro vid den hvitskurade
tandraden. En lofvande början till en vacker
mustasch visar sig ock vid noggrannare betrak-
tande på öfverläppen. Mellan de fint behand-
skade fingrarne slingrar sig behagligt en mjuk
käpp, och hårets vällukt sprider sig åt alla håll.
Blixtrande juveler, ehuru falska, göra sitt till att
förhöja effekten at det hela: "Beklädningen för
öfrigt är bestäld hos stadens mest moderne skräd-
darmästare, der räkningen, med förlof sagdt, ofta
ännu kanske ligger obetald. Detta är en ofull-
ständig teckning af en sprätt, och deras slägte är
stort.
Nu har jag blott något litet omtalat och be-
skrifvit en yttre fåfänga, som visserligen är för-
kastlig och i högsta måtto klandervärd, men det
finnes en annan, en farligare, en hjertats fåfänga,
och hon är roten till den yttre. Tillåt mig att
begagna en af Sveriges störste skriftställares be-
Skurtnim stderpassrHantsasertinfdet;arkden
inre flärden jag mest fruktar. Jag fruktar för den
flärd, som röjer sig i sinnets löslighet och sjelfs-
våld, som är och blir omyndig just derför att hon
aldrig lärt underkasta sig någon myndighet och
som sätter sig redan från barndomen som en rost-
fläck på sinnet och fräter upp dess malm. Jag
fruktar för den flärd, som visar sig i en omättlig
hunger efter nöjen och förtröelser, den ingen lan-
dets nöd, intet dagens trångmål kan hejda i sin
fart. Det är den flärden, som utrotar allt allvar,
all kraft, all arbetshåg ur sinnet, som förfelar lif-
vets ro blott genom att roa sig och gerna ville
göra kunskap och dygd till blotta tidsfördrif. Det
är den, som föranleder sällskapssjukans, tidens
allmännaste men också dess obotligaste sjukdom,
och som består deruti, att man aldrig kan trifvas
med sig sjelf, utan alltjemt illfänas att utbyta sin
egen erbarmlighet mot en annans. Det är den
flärden, som förlamar den högre tankens spänn-
kraft, klipper ideernas vingar och förnedrar för-
nuftet till ett blott räknebräde öfver egna småak-
tiga fördelar. Det är slutligen äfven den flärden,
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
