Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
om dem, hvilka ej haft tillfälle att inhemta kun-
skap och bildning. Jag vet, att det finnes mån-
gen ung man och qvinna, hvilka djupt beklaga
sin okunnighet. För alla sådana hyser jag den
uppriktigaste aktning. De äro redan på god väg
att blifva bildade i en skön bemärkelse af ordet,
ty de inse, att det brister dem något i kunskap.
Använda de sådana tillfällen, som kunna yppa
sig, så skola de, om ock sent, kunnå förvärfva
sig stor insigt och ej så ringa kunskap. <Talrika
exempel finnas, som bevisa, att sådana personer
genom tålamod och ihärdighet blifvit iståndsatte
att uträtta mer än vanligt stora och vigtiga dags-
De äro derför i allo akt-
Mina anmärkningar voro
verken i lifvets arbete.
ningsvärda personer.
ej riktade mot dem, utan mot sådane, som för-
summa att begagna de tillfullen, som stå dem till
buds för en åtminstone jemförelsevis god upp-
Sådana äro ock vardatett
för
fostrans erhållande.
allvarsamt klander, och gisseln kan ej läggas
hårdt på deras rygg. Det värsta är likväl, att
dessa ungherrar och damer ytterst sällan i. tid
kunna bringas ur sin förvillelse. Med stor enfald
äro de begåfvade af naturen och denna gåfva
vårda de med flitig omsorg. Huru lofvärd denna
omsorg är, hafva vi dock redan sett.
Här nödgas jag framdraga en annan ganska
allmän skuggsida hos den svensk-amerikanska
ungdomen: dess brist på patriotism. Med patriot-
ism vill jag då förstå känsla för och kärlek till
det gamla fäderneslandet och vårt nya foster-
lard. Jag blyges djupt, då jag nödgas erkänna,
att det finnes sådana bland vår ungdom, som
med afseende på båda landen äro liknöjda och
känslolösa. Skall en yngling eller jungfru med
svenskt blod i sina ådror vara känslolös för En-
gelbrekts och Sturarnes land? Skall den, som
har ""ärans och hjeltarnes språk” till modersmål,
vara liknöjd för Wasarnes, den förstes, landsfa-
derns, och den andre, stores, tor Carlarmesik den
modige tolftes, dundergudens + och fdenäfrid:
sälle femtondes, folkvännens, land? Borde ej
hjertat klappa hastigare på svenska ättlingar, när
de tänka på de tusen sjöars land och anande för
sin tanke frammana dess ’"moar, fjäll och skär”!
Borde ej barmen svälla af rättvis stolthet öfver
det land, der Runeberg, Tegner och Wallin strän-
gat sina lyror, der Linne tolkat växtrikets lagar,
der Berzelius och Scheele inträngt i natur-ele-
IVD) TEVENIONENES IEPAlNRID),
menternas hemligheter, och som Nordenskiöld
än i dag gör verldsberömdt? För mig synes för-
visso ingen orsak förefinnas att blygas öfver sin
härkomst från ett sådant land och öfver sin här-
komst från ett så stort folk. Men den, som är
känslolös för sitt gamla fädernesland, han är ock
vanligtvis liknöjd för sitt nya fosterlands välfärd.
Och dock är vårt fosterland, så kallar jag Ame-
rika, värdt vår kärlek. Det är vårt hem, och ett
storartadt hem är det äfven! Ensamt domine-
rande en hel verldsdel, sträcker det sig mellan
de två stora armarne af verldshafvet. När man
hunnit långt i vester, har man likväl hunnit blott
i midten af dess område. Dess historia hittills
står ensam 1 sitt slag i verldshäfderna med afse-
ende på utvecklingens och framåtskridandets
ovanliga hastighet. Knappt ett sekel hafva vi
sett fly, och vi stå redan 1 nationernastnamsta
led. Och detta landet är ett fritt land. Ingen
despot skrifver här lagar, som måste lydas, inga
band hålla våra samveten i slafveri. Folket sty-
rer sig sjelft. Uti en sådan samhällskropp äro.
vi kallade och födde att vara medlemmar. Skulle
vi ej då älska Washingtons, Lincolns och vårt
eget land? : Vi borde” det. Närfmanfarsmune
tänker man så sällan på sina medborgerliga plig-
ter. Lätt klandrar man all slags styrelse och
öfverhet, men har man besinnat, att man sjelf
dervid är pligtig att söka få saken förbättrad?
Vår ungdom beböfver vakna upp i detta stycket.
Min skildring blir af sig sjelf allt allvarligare.
Jag vill ej tala mer om fosterlandskänslan. Ett
ännu vigtigare ämne ligger för oss. En mörk
skuggsida hålles fram. Vi kunna ej annat än be-
trakta den. Man har sagt och säger än, att vår
ungdom är alltför mycket främmande för all sann
och verklig kristendom. Detta är den svåraste
förebråelse, man kunde uttala mot ungdomen.
Religionen och kristendomen är endast värd att
i sanning bära det namnet, är just det innersta
hos menniskan. Det är derför ock det ömtåli-
gaste och det oumbärligaste, om man redan vill
vara blott en verklig menniska. Är det slut med
en persons kristendom, eller har han aldrig haft
någon, så är han beklagansvärd och, i samma
mån som evangelii ljus har skinit klart, klander-
värd. Kristendomen är vår själs lif och gemen-
skap med Gud och kan derför såsom intet annat
odla och upphöja, bilda och förbättra en menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
