Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 VÄIDMTLEINDES TSL RRD,
är icke ännu så beqvämt som man önskar att på
söndagen kunna sitta hemma och höra hvilken
predikan som helst genom att vrida på olika kra-
nar, alldeles såsom när man från en vattenled-
ning släpper varmt eller kallt vatten; än är målet
ej hunnet fastän den ’’smarte” amerikanen fat-
tar uti blixtens åskvigge och tvingar honom att
stanna för att lydigt upplysa hans gator, hotell
och parker, man vill längre, man vill beständigt
framåt.
Detta beständiga jägtande framåt innebär ej
alltid, tyvärr, något godt. Mången gång blir
vårt lilla ord den hvita, oskyldiga snöflinga,
hvaraf dock sedermera den fruktansvärda, allt
förödande lavinen bildas. Framåtskridandets
element kan blifva ett Nia-
gara, som i sitt hastiga, oför-
vägna lopp kastar sig sjelf
och hvad det för med sig
på det trolösaste sätt utför
den branta, djupa afgrun-
den, och ett sådant fall blir
Stort. Det sanna tramäat.
skridandet liknar mera den
ståtliga bastanta eken, det
blir qvar på det för det-
samma af Gud anvisade
området, det slår sina röt-
ter djupt, det växer atalla
håll, men hufvudsakligen
uppåt, och bereder snart
för den trötte vandraren en
ljuflig svalka och en välkom-
men hviloplats efter arbetet
under middagssolens glöd.
Och dock talar vårt lilla ord om en nödvändig
sak för allt bestånd och all förkofring. En sak,
som ej tilltager, den förminskas, ett träd, hvars
rötter och grenar ej längre växa, har sin döds-
dom redan skrifven, och den menniska, som icke
går framåt, går tillbaka, den som ej förkofrar sig
aftager. Är detta sant om menniskor i allmän-
het redan, så lämpar det sig ännu lättare på ung-
domen. Der är ett framåtskridande i alla rikt-
ningar af nöden. Vi vilja derför genast nu in-
skränka vårt ämne så, att vi betrakta det blott
för så vidt det rörer nödvändigheten af ett be-
ständigt framåtskridande.
När vi då vilja ropa ett framåt till vår ungdom,
så säga vi först: Framåt i att förkofra eder i alle-
handa vetande; skriden fort i att inhemta så
många nyttiga kunskaper, som möjligt. Vår tid
eger förmåner, hvilka göra det möjligt för nästan
hvem som helst att tillegna sig ett vidsträcktare,
mera omfattande vetande än mången af folkets
i det höga norden söner och döttrar fordom med
bästa vilja kunde förskaffa sig. Skolor finnas ju
öfverallt, både publika och enskilda, och det är
ej förenadt med så stor kostnad, som förr, att
besöka dem. I denna fråga om de förhanden
varande skolornas trogna användande, hafva vi
dock orsak att bittert klaga. Många föräldrar
bekymra sig ytterst litet derom, huruvida deras
barn få någon nyttig kunskap eller ej. Några
veckors arbete vid plogen, i
boden eller faktoriet synes
dem meralönande än att, så-
som de uttrycka sig, förspil-
la tiden med att gå i skola:
Sådana föräldrar förtjena
dock intet vitsord, om icke
för inskränkthet, och såda-
na barn skola ej en gång,
vid tanken på den uppfost-
ran de erhållit, välsigna sina
fäders minne. Men stor
barnen och bland ungdomen
sjelf. Understundom beror
det af liknöjdhet och slö-
het framförallt, enfannan
gång åter, att manga.
Pastor Ludvig Holmes, Jamestown, N. Y. ger lifvet på lek och
ej på allvar. Man besin-
nar icke, hvilken hög kallelse, hvarje menniska
på jorden redan innehar; man har icke stort hö-
gre behof eller mål än de osjäliga djuren, som se
så belåtna ut i sin stia, när de blott få mat nog
att äta och halm nog att ligga på. Att en men-
niska eger själsgåfvor, af Gud gifna icke för att
gömmas såsom ett dödt kapital, utan för att upp-
odlas och blifva till nytta, det tänker en sådan
ungdom icke på. Man stryker heldre omkring
sysslolös på stadens eller köpingens gator, än
man besöker någon skola eller sysselsätter sig
med någon nyttig bokläsning. Till alla sådana
i mer eller mindre mån förslöade ynglingar vilja
vi vid detta tillfälle ropa ett kraftigt: Framåt!
liknöjdhet råder ofta bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
