Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 VID HEMMETS HÄRD.
Reformationen och de unga.
UNGDOMSKÄLLAN.
Den österländska dikten vet en källa,
Hvars silfverböljor mellan blommor välla,
Och evig ungdom drickes ur dess våg,
En paradisisk luft derur framströmmar,
Och kärlekens och sångens ljufva drömmar
Fritt spela der uti den glades håg.
Jag känner ock en evig ungdomskälla,
Från himlens ocean dess vågor qvälla
Och solen går ej öfver henne ner.
Ej tidens dimmor hennes spegel hölja,
Lycksalig den, som dricker ur dess bölja!
En evig yngling varder han allt mer.
Och salighetens himlaluft han andas,
Och änglars morgon för hans öga randas,
Hvar helst han blickar i den skumma tid,
Ej någon storm hans väsens blomma bryter;
Sin krans af Saronsliljor lugnt han knyter,
Och i hans hjerta sjunger himmelsk frid.
Den källans namn är kristendom. Hur mången,
Till själens urhem redan gången,
Drack oförvansklig skönhet derutur!
De fromma fäder, som vi nu besjunga,
Med gråa hjessor voro likväl unga,
Ty kristendomen gaf dem Guds natur.
Ack, hvilken klagan, som du nu förspörjer!
Sjelf dikten ett förloradt Eden sörjer,
Och vinter snöar uti menskobröst.
De gamlas friska sinnen se vi sällan,
Ty öfvergifven står den helga källan,
Och blott ur verldens brunnar drickes tröst.
En fåfäng tröst, förgänglig såsom verlden!
Ack, jordens lustar, fåfängan och flärden,
Föråldra själen och förstena den!
I arme, kommen blott med all er smärta,
Till kristendomens rika, varma hjerta!
Det hjertat tillhör dock er bäste Vän.
Der skall er längtans himmel återvinnas.
Hvar Kristus lefver, kan ej vinter finnas,
Der snöar ej, der bor ej köld och is.
Men evig vår i gyllne sol der blommar,
Och tankens slott och hjertats helgedomar
Stå der i oförgängligt paradis.
Må hjessan hvitna, må uppå min panna
Bekymrens eller ålderns fåror stanna,
Och hyddan luta under ve och väl!
Ju närmre qväll’n dess mer min ande svalkas,
Ju närmare jag ungdomskällan nalkas,
Dess mer föryngrad känner sig min själ.
ASSAR LINDEBLAD.
+
(Den svensk-amerikanska ungdomen behöfver
allvarligt och med vördnad tänka på den histo-
riska utveckling, som skänkt oss de storartade
fri- och rättigheter, hvilka vi nu åtnjuta. I detta
syfte lemnas dem här ett enkelt reformationstal,
hållet vid den stora och vackra jubelfesten i
Central Music Hall, Chicago, den 10 november
1883.)
Landsmän och trossyskon!
Denna dag och detta tillfälle är för oss en fa-
miljefest. Detta är vår store andlige ättefaders
minne vi skola fira. Mera än sju gånger femtio
år hafva flytt, sedan frihetsbaneret upprestes på
den fångna kyrkans mark, och seklerna blifva
jemt fyra i qväll, sedan den nya tidens dag bräck-
tes i och genom Martin Luthers födelse. Fordom
sjöng det gamla testamentets sångarkung vid
tanken på Guds-folkets befrielse ur den babylo-
niska fångenskapen: då skall man säga: Herren
hafver gjort stor ting med dem — Herren hafver
gjort stor ting med oss, dess äro vi glada. Den
lutherska reformationens minnes- och jubeldagar
frammana de orden ånyo. I år säger hela kri-
VR re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
