Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖFVAS
Man kan gå ännu ett steg och säga: Söndagssko-
lan är en god hjelp för andra, gedignare kristliga
skolor, men dermed måste man dock stanna.
Hon gör ej tillfyllest. Vi behöfva något bättre,
djupare, mera omfattande och mera verkligt.
Huru skola vi få det?
För oss svenskar blir svaret blott ett. För detta
lands kristna såsom ett helt är svaret detsamma:
Vi måste upprätta bestämdt kristliga skolor och
läroverk, derest vi icke skola utsätta oss och våra
barn för stora och följdrika landsolyckor.
Man frågar: hvarför? Vi svara utan betän-
kande: emedan de offentliga skolorna och statens
läroverk äro religionslösa. Man har sagt till dessa
skolors försvar, att de icke kunna vara annat än
religionslösa i följd af religionsfriheten, som råder
bland oss. Detta är delvis sant, men också en-
dast delvis. Klart är, att med välsignelsen af en
oinskränkt religionsfrihet följa 1 släptåg många
olägenheter, hvilka äro rätt brydsamma och sorg-
liga. - Methodister, lutheraner, missionsvänner,
kongregationalister, kunna ej någon af dem få
sköta religionsundervisningen i de publika sko-
lorna i ett religionsfritt land.
Vi sörja ej öfver ett sådant förhållande i och
för sig, men påstå, att detta oaktadt behöfde de
offentliga skolorna ej vara religionslösa. De stora
religiösa sanningarna äro de kristnas gemensam-
ma egendom och det är förvisso ett svårt vittnes-
börd emot detta tidehvarfs kristna, att de ej känna
en så sjelfklar sanning, att de med andra ord
skola så hårdt fasthålla skiljaktigheterna i läran,
att de ofta synas glömma läran sjelf. Rörande
bibeln som Guds ord, begreppet om Gud, synd
och rättfärdighet, om Kristus såsom Frälsaren,
borde alla kristna kunna vara eniga, och om de
vore det, så behöfde icke de offentliga skolorna
vara religionslösa längre. Skola de göra det? Vi
kunna icke besvara den frågan nu. Tiden för en
så lycklig enighet synes ej ännu vara för handen
i föjd af vår menskliga svaghet, som ser och för-
står allting ensidigt och som icke vill antaga, att
något vidare finnes, än just det, som man sjelf
sett och förstått.
Så stå vi då qvar på samma punkt. Kristliga
skolor och läroverk, underhållna ej af staten utan
af de kristna direkt, äro nödvändiga för detta
lands välfärd och bestånd. Skulle jag våldföra
ämnet om det nu för en stund finge följande form:
VARGAR FANG 299
Behöfver vårt kristna svenska folk sina skolor och
läroverk eller ej?
Vår skol- eller läroverkshistoria utgör en af de
intressantaste delar i häfden. De personer, som
grundade den lutherska frikyrkan 1 Amerika för
omkring 30 år sedan, voro icke blott begåfvade
och entusiastiske män, utan de handlade och ord-
nade förhållandena under en nästan direkt inspi-
ration från Gud(?) Augustanasynoden är från dess
tidigaste historia och ända tills nu ett den gudom-
liga försynens barn, liksom detta är sant om allt
annat stort och värdefullt här på jorden: Det
menniskan gör är litet och ovaraktigt, men det,
Gud gör genom menskliga, af hans Ande upp-
fylde och beherrskade redskap, det är stort och
varaktigt. Tidigt förstodo våra fäder, att krist-
liga skolor och läroverk voro nödvändiga för så
väl vår utveckling, som vårt fortfarande bestånd.
Det var en djup och genomträngande blick i fram-
tiden, som sade dem detta. Det var historiens
fjerrglas, som till en väsentlig del bestämde och
gaf form åt denna undersökning. På så sätt till-
kom Synodens gemensamma läroverk, nu beläget
i Rock Island. Behöfver synoden detta sitt ge-
mensamma läroverk?
Kristi kyrkas första stora mission i detta land
— och om vår mission i andra länder synes det
ännu vara för tidigt att yttra sig — är att bringa
evangelium till våra landsmän och trossyskon, att
vittna för dem om Kristus, att derigenom göra
dem till goda kristliga medborgare, att ordna
dem i församlingar och samfund, att bringa till
dem all lycka och välsignelse, som kristendomen
skänker för både detta och det tillkommande
lifvet. För att kunna göra detta, måste vi få
många och goda lärare och predikanter. Att
fostra och utsända sådana har varit och är det
gemensamma läroverkets hufvuduppgift. Be-
höfver något sägas, och det vid en så varm och
hjertlig skolfest som denna, om betydelsen af
denna uppgift? Visserligen icke. Synodens
prestbildningsanstalt är ett af dess allra väsent-
ligaste lifsvilkor. Så länge synoden älskar, upp-
offrar för, beder för, på allt sätt omhuldar och
vårdar, ja, hvarför icke också vaktar, detta sitt
mest älskade barn, skall välsignelse strömma
öfver oss som folk och samfund i form af lämp-
liga och framgångsrika personliga krafter för det
oerhörda arbete, som är oss skänkt af Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
