Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
VID HEMMETS HÄRD.
Hurudan uppfostran behöfver vår ungdom?
Skolan ger både form och innehåll åt folkets
karaktär. Ett fritt land kan derför i all synner-
het icke undvara goda skolor. Statens fortfa-
rande bestånd och beskaffenhet kunna sägas bero
af dess skolor och skolsystem. Men för att vara
en sann uppfostringsanstalt måste en skola vara
kristlig. Ett kristet folk kan icke ega någon vig-
tigare verksamhetsgren än de kristliga skolorna
och läroverken. Det är i all synnerhet glädjande
att se detta intresse vaknadt och underhållet
bland vårt svensk-amerikanska folk. Odlaren i
vester, som 1 sitt anletes svett bryter torfvan, i
tusen år trampad af bufflar och indianer, vinner
dermed en seger åt bildning och civilisation. Han
gör detta mycket hastigare och bättre än skogs-
bon i norr, hvars verksamhet under många långa
år är mera negativ än positiv, — denne förstör
mera och bättre, än han uppbygger. Att ett så-
dant folk som våra prairie-farmare 1 Illinois, i
Iowa, i Minnesota, i Dakota, i Kansas och Ne-
braska äfven skulle utbreda civilisation och bild-
ning på annat sätt, var väl icke oväntadt, fastän
anmärkningsvärdt. Augustana-synodens skolhi-
storia är en jubelhistoria från början och till slut.
Hon visar, att Guds ords makt verkar arbetsam-
het och flit, verkar behof af och kärlek till en
sannskyldig odling och lyftning bland folket.
Hon visar, att otron skryter, men att tron arbe-
tar och vinner seger. Hvilken god och nyttig,
människovänlig eller barmhertighetsinrättning fin-
nes bland svensk-amerikaner, åt hvilken icke
kristlig tro och kärlek är både fader och moder.
Hvad vårt folk i Amerika kräfver är:
En ändamålsenlig och folklig uppfostran för
svensk-amerikaner.
De läroverk, som meddela en sådan uppfost-
ran, skola lefva och blomstra, när de andra, om
de finnas, med nödvändighet skola antingen
skatta åt förgängelsen eller ock nödgas göra bätt-
ring. De svensk-amerikanska behofven äro näm-
ligen så säregna, så starkt utpräglade, att de
kräfva, och det med all rätt, sin egen behand-
ling, som hvarken ’’de utländingar af Rom” eller
infödde qvacksalvare kunna meddela, utan den
endast, åt hvilken Herren gifvit kallelse och vis-
dom i detta ärende.
Bibeln säger, att menniskan är skapad efter
eller till Guds beläte. Dermed är ock berätti-
gandet för uppfostran gifvet. Man skulle säga
sanning, om man sade: uppfostran är dermed
icke blott berättigad, utan vorden en pligt. Sär-
skildt i följd af det störande inflytande, som syn-
den utöfvat i menniskoverlden, är menniskan af
naturen utan all sann uppfostran, 1 ordets första
betydelse. Så länge icke menmskan vd allte=n
lik Gud, är således uppfostran både berättigad
och är en pligt. Detta är vigtigt att gifva akt
på, ty äro dessa förutsättningar en gång er-
kända; så blir slutsatsen mycket enkel: hvarje
menniskovän borde vara en varm vän af uppfost-
7an. I uppfostrans berättigande ligger redan ett
vigtigt medgifvande, det nemligen, att menni-
skan, lemnad åt sig sjelf, icke blir, hvad Höm
borde blifva, att det är fel någonstädes, att ro-
ten, från hvilken trädet skall växa upp, icke är
klanderfri. Men detta är icke allt. Man har i
och med detsamma tillbakavisat alla försök, som
göras för att bevisa, att det icke är så noga, om
man skänker barnen och de unga någon vidare
uppfostran eller ej. Uppfostran framstår redan
nu som en pligt. De onda böjelserna måste mot-
arbetas, det goda mäste inplanteras och lockas till
växt, om man icke vill begå en direkt synd mot
ungdomen. Härtill hörer ock, att de sarskuda
gålvor, som äro nedlagda hos menniskorna, må
komma 1 dagen, utvecklas och blifva till nytta.
Det finnes en plats för en hvar af oss i Guds
stora verlds- och frälsningsekonomi, men den
platsen skola vi hvarken finna eller intaga genom
att liknöjda stå qvar i skumrasket, utan att egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
