Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ME OK ANS IP P.EOSTRANSETC 309
ingen annan väg funnes ens i vår tid till vetan-
dets höjder. Saken är både löjlig och sorglig.
Hvem som helst vet, att de gamla kulturspråken
äro sköna och nyttiga på sin plats, men att i det
19 århundradets senare hälft lägga dem till grund
för den högre kristna elementar — och, hvad mer
är, folkbildningen, det låter vidskepligt, det låter
som en spökhistoria. Förstå mig rätt. Jag ring-
aktar icke de gamle relikerna, och är ingen skep-
tiker härvidlag. De gamle klassikerna dofta af
en förtrollande skön, nästan obeskriflig arom,
de äro såsom gammalt vin, hvilket är lika godt
som det är dyrt, men icke kan derför gammalt vin
förra bilden i stället för den senare, ty än sågo vi
endast bildens utansida, kanske om vi såge dess
innansida, hvem som helst skulle kunna göra sitt
val lätt nog.
Derför börjar man ock att med allvar tänka på
att lägga bort de gamla, förr så nödvändiga red-
skapen från den för-kristna tiden och begagna
nyare och bättre. Man tror, att det är både nyt
tigare och kristligare att lära känna Gud i hans
skapade verk, än att öda bort sina ungdomsär på
Virgilii hjeltedikter, Horatii tvetydiga oden och
den blinde sångarfurstens så enkla, men så sköna
diktprof. Naturvetenskaperna skola intaga lati-
Pastor C. E. Lindberg, New York, N. Y.
blifva en daglig dryck för ett helt folk, och vi veta
icke, om det heller vore önskligt. Så med i syn-
nerhet latinet. Tillåten mig en bild.
det obeskrifligt skönt på den lilla svenska åker-
tegen, när det böljande hvetet och rågen skulle
skördas. Skäran, lien, räfsan, de starke armarne,
den glada sången, de blomstrande tärnorna, idel
poesi — ett värdigt pastorale. —- Nu till den an-
dra scenen. En sjelfbindare med en solbränd
farmare och ett par väldiga, klumpiga draghästar
— en prosabild, ett blad ur nyttighetsfilosofien,
icke sant; men hvem skulle vilja, och hvem skulle
kunna det, om han ville — bringa tillbaka den
Nog var
nets plats, när någon djerf och lycklig genius kan
öfvertala den gamle gengångaren att i sitt graf-
kor stilla och fridfullt dunsta bort i den eviga
sömnen.
Kristendomen vet af ingen kast- eller klass-
skilnad: "Alle ären I ett i Kristus Jesus.” - Men
dit hörer dock en annan omständighet: gvinnans
sak. Hvem minnes icke, huru hela den hedniska
kulturen, äfven den annars mest fira, förnekade
qvinnan hvad henne med all rätt tillkom. Man-
nen — staten, se der denna kulturs Alfa och Ome-
ga. Det är kristendomen, som gifvit åt qvinnan
hennes dyrbaraste fri- och rättigheter. Visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
