Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
näsa eller en tobaksbuss i munnen? Och så gju-
tes giftet och begäret i slägt efter slägt, och vi
förvekligas för beständigt, få slag, lida af hjert-
klappning, dyspepsia och mycket annat, som
Gud understundom får skulden för, men det är
vår sura tobakspipa och de kortsynta glasögonen,
som äro de enda ansvariga 1 saken utom vi sjelfva.
Den unga flickan, som, ledd i modernas fina
men grymma boja, vinner seger öfver svaga för-
äldrar, får sin vilja fram, tvingar sin kropp, sina
händer och fötter i de mest omöjliga former,
blomstrar väl till en tid liksom en drifhusplanta,
men blir snart blek och matt, borttynar, och dör
i förtid. Den flickan behöfde icke dö. Hon ha-
VID HEMMETS HÄRD.
man då får ett storartadt intryck af manlighet
och handlingskraft. Väl hafva åtskilliga skolor
sina båt- och bållklubbar och andra klubbar, men
månne kroppen och framförallt viljan på det sät-
tet härdas för lifvets allvar? Månne man på det
sättet erhåller den spänstighet, den kraft, det tå-
lamod, som fordras 1 lifvet? Vi blott fråga. Och
flickorna, fröknarna skulle vi kanske säga. En
flicka, det är en ung frisk, stark, lefnadsglad,
rödblommig tärna, som kan arbeta, skratta och
sjunga af hjertans lust, och tacka Gud för allt-
sammans; en fröken är liten, blek som en lilja,
matt och gråtmild, ofta målad och stoppad, gam-
mal medan hon är ung. Hvad hafva de ofta
Pastor F. M. Johnson, Rockford, Il.
de kunnat iefva mycket längre, om hon icke bru-
tit Guds helsolagar och sett framtiden genom
Tillåt mig att i detta
sammanhang anmärka, att vi behöfva lägga an
på att uppfostra friska män och qvinnor bland
vår ungdom, starka, trofasta, uthålliga till kropp
och själ. Man klagar ofta:
’"Huru klemig och veklig är icke vår tid!”
sina kortsynta glasögon.
Ja,
ja, och anklagelsen tål att tänka på. Klemighet
är en svår och farlig odygd. Veklighet likaså.
De stå 1 vår tid hufvudsakligen att finna bland de
s. k. bildade klasserna. När man ser dessa vek-
liga ungherrar, som äro så bleka och urvattnade,
så små och fina som mamseller — ack, ja, hvad
qvar af kraft, af vilja (i god mening)? Och lik-
väl beror så mycket i lifvet på en god och kraftig
vilja, god helsa och ett lefnadsfriskt sinne. Guds-
fruktan är ej förvekligande, hon gör menniskan
stark och frisk till kropp och själ. Hon vill göra
oss lika med Gud: är ej det bevis nog. Vid våra
svensk-amerikanska skolor må man i synnerhet
bemöda sig om att utveckla starka, spänstiga ka-
raktärer, som duga till något i lifvets strid, som
hata veklighet och klemighet, hvarhelst de yppa
sig, som äro män för sitt ord, män och qvinnor
af den nordiska typen, och om icke det precist,
så dock sådana, som finnas fullvigtiga på lifvets
vågskål — inga sodomsäpplen, inga såpbubblor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
