Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA VID HEMMETS HÄRD.
som nu, men ålderns snö hade dock redan krönt
hjessan med ärekrona. Eleverna i Paxton och
Rock Island hafva alltid burit den aldra största
vördnad för skolans sjelfskrifne, gemensamme
fader. TLexan var i Kurtz Heliga Historia så der
mot slutet af gamla testamentet. Doktor H.
hade alltid för sed att först nämna frågan, innan
han sade, hvem som skulle svara på den. Så
ock nu. Det fans en medlem i klassen, som icke
var känd för att vara ett ljushufvud precis, ehuru
hans yttre skepnad kunde ifrågasatt hans val till
««College Headlight”. Doktorn hade redan frå-
gat: hvad det blef af de tio stammarne efter den
assyriska fångenskapen? och nu följde det van-
liga af oss fruktade tillägget: kan — säga det?
Men den tillfrågade var svarslös. Han blef för-
lägen och tankarna stodo stilla. Bakom honom
satt en välkänd, qvick och finurlig kamrat, som
helt tyst och broderligt hviskade något i den till-
frågades öra. Nu blef han på en gång glad, rä-
tade upp sig och sade med en manlig och kraft-
full basstämma: /o, katoliker.
+ +
+
Man hade ofta snöbolls-krig derute i Ford Co.,
Ill. Det behöfdes väl, ty någon gymnastik hade
man aldrig annars utan genom promenader och
vid! sågbocken. En gångr van sjelfva prof. G.
anförare för en af sidorna, och man mörbultade
hvarandra af hjertans lust, med snö förstås. En
annan gång stodo de gamle och stadige innevå-
narena i ’"Ragnarök” (namnet på en af skolan
förhyrd byggnad) på utkik, färdiga att börja snö-
bollskrig med oss yngre. Vi voro bara tre, men
kommenderades af vår anförare att vända ryggen
mot våra fiender och krama i ordning tre hårda
Sedan anföllo vi. Vid
första salfvan flydde våra fiender inomhus. En
af våra snöbollar letade sig vägen genom dörren
vid andra salfvan. Då sprang en med ålder och
visdom begåfvad broder till dörren och skulle
bedja oss upphöra, men just som det kraftfulla
talet skulle gå af stapeln, fyldes den öppnade
munnen med en af våra tårda snöbollar. Det
var ett slags "surprise party” både för brodren
sjelf och hans lediga tunga. Talet kom ej så
långt ens som Dumboms, men den tillstoppade
munnens egare kom ut, tog fatt i en af oss
och frågade, så snart snön smält eller blifvit
snöbollar hvardera.
undanskyfflad: är ni tokiga? Nej, icke visste vi
om något sådant, men så vi skrattade! O, hvad
ett riktigt, oförfalskadt, hjertefriskt skratt ändå
emellanåt är nyttigt för sådana som skola lefva
på skolkost och plugga sig öfverfylda om icke
just af sådana der gästvänliga snöbollar, så dock
af latinska och grekiska glosor, hvilka i sig sjelfva
äro lika tråkiga som två timmars långa predik-
ningar eller presidentens budskap till kongressen.
+ +
3
Långa predikningar var d:r H. alltid emot.
När tillfälle gafs, uppmanade han sina elever
vänligt och bestämdt att öfva sig uti att hålla
korta, innehållsrika predikningar. Han sade, att
ytterst få predikanter voro nog begåfvade för att
jemt och ständigt kunna hålla både goda och
långa predikningar. Sjelf följde han utan un-
dantag sin egen regel. Och det kan man gerna
säga, att såväl söndagen som onsdagsqvällen i
Paxton voro verkliga högtidsstunder, varma upp-
byggliga och fostrande för de män och ynglingar,
som på den tiden voro bland doktorns lärjungar.
De hafva ej glömt dessa predikningar. Många
ämnen och ledande tankar från kyrkan i Paxton
skola de aldrig kunna förgäta. En del af dem
hafva dock, frukta vi, både till sin egen och sina
församlingars skada glömt doktorns bestämda
varning rörande de långa predikningarna.
x Xx
+
I studentkåren i Paxton fans många original
och många personligheter hvilka man lätt ihåg-
kommer, äfven om de ej förtjena namn som ori-
ginal. Jag minnes en af dem godt: oo Hannar
högväxt och reslig som Thor, egde klassiska an-
letsdrag, en höghvälfd panna och manlig håll-
ning, hvilket allt gaf honom i hans klass, som
hade en olympisk anstrykning, namnet Mars,
hvilket han med stor värdighet uppbar. «Soldat
och officer skulle han ock på den tiden blifva.
Sedan dess hafva tycke och smak ändrat sig, och
den store Mars är en snäll och hofsam affärsman,
som tänker helt fredliga tankar och som med sin
rörelse bevisar påståendet, att pennan är mägti-
gare än svärdet.
På den tiden tyckte han om att vara ansedd
som stor och stark. Öfverrock, handskar och
yllehalsduk föraktades grundligt af honom. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
