Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLE BIIEIDER. I33
kommission för landförsäljning, en summa, som
tillföll läroverkets kassa. ;
Men Paxton var åtminstone mycket hemtref-
ligt. Eleverna kände sig i allmänhet som barn i
huset i den jemförelsevis lilla, fattiga men kär-
leksrika skolfamiljen. Den vackra lönnplanterin-
gen på "College Hill” var en frukt af elevernas
eget arbete och ansträngning, om minnet ej be-
drager. Jag undrar, om de icke äfvenledes med
egen hand bygde gärdesgården omkring den 20
acres stora skolplanen. Umgänget eleverna emel-
lan var det aldra broderligaste, anden friskt krist-
lig och 1 allmänhet strängt pietistisk. Det hin-
dracde ej, att man redan då var varmt foster-
ländsk. Säkert gaf detta senare anledning till
att de olika skolbyggnaderna erhöllo namn ur
den nordiska mytologien, och hvad var då natur-
ligare än att doktor Hasselquists vackra hem
med den sköna, vidlyftiga omkringliggande träd-
gården, kallades Asagård. Sedan kom Valhalla,
der vi ofta åto fläsk mer än som var nyttigt för
helsan, Muspelhem, Niflhem och Ragnarök. Den
byggnad, i hvilken de teologiska föreläsningarna
höllos, kallades efter den katolska mytologien, jag
vet icke hvarför, ’"Skärselden”. Namnen voro
så allmänt kända, att man alltjemt begagnade
dem. En gång voro vi nästan utan undantag
belåtna med namnet ’’Skärselden”, och det var
när en då från Sverige nyligen anländ lärare flyt-
tade in I ett par rum derstädes. Det gjorde godt
1 mångens hjerta att få säga: nu har L—n flyttat
til Skärselden”.
Dent förstar April ijalläfven den firades i
det gamla Paxton: Jag minnes, att en gång
kommo vi i fällan ganska många på en liten stund.
Någon hade inslagit en tegelsten i ett gråpapper
ock så lagt den på en plats, som icke kunde
undgå de förbigåendes uppmärksamhet. Jag var
en af de första att blifva narrad. Det är ju klart,
att hvar och en som blef ’"kuggad”, unnade gerna
den som kom dernäst samma öde. Så lade.vi
slutligen vår tegelsten ute på gatan i den svåra,
tjärartade smutsen just der gångbanan från Skärs-
elden tog af mot d:r Cervins hem. Sedan gingo
vintillEbron vid öMalhallattock sägo på. Der
kommer en af de aldra stadigaste teologerna, nu-
mera en välbestäld kyrkoherde ute på vestkusten.
Han går så lugn med händerna i byxfickorna.
Nu har han hunnit vägskälet. Han ser paketet.
Han ser smutsen med. Ändtligen segrar nyfi-
kenheten. Han stiger midt ut i den blöta, sega
svartmyllan, böjer sig ned och finner en tegel-
sten. Det var oss alla ett uppfriskande och in-
tressant nöje att studera anletsdragen, när han
reste sig, torkade smutsen af sina tofflor och
kastade bort den förföriska tegelstenen.
Det var ju klart, att vi som bodde i Valhalla,
hade små extra privilegier med afseende på mat
och dryck emellanåt. Ett par färska bullar voro
ett verkligt glädjeämne på den tiden, det kan jag
försäkra den värde läsaren. Vid denna tid fans
det i värdfolkets familj en ung dam, numera väl-
bestäld pastorska ute i Iowa, med fagert anlete,
stora, blå ögon och ett godt sätt att vara. Hade
hon några tillbedjare? Derpå må svaret utelem-
I mellertid skulle en af eleverna, numera
en framstående person i synodens största konfe-
rens, narra henne April. Han lade ett grå-pap-
per i ett kuvert, skref på lappen, alldeles som de
unga göra nu: "april fool,” fick hjelp att rita Chi-
cagos poststämpel på kuvertet, öfvertalade bref-
bäraren att framlemna det med den öfriga posten
den dagen. Det lyckades förträffligt. Vår skö-
na vän blef ond, men visade motsatsen, och be-
redde sig på hämd. Detta var vid middagstiden.
På eftermiddagen blefvo några ovanligt rara ba-
kelser färdiga och förmiddagens hjelte blef fram-
emot qvällen, när han återkom från lektionerna,
bjuden på en af dem. Han tog den största och
vackraste, som låg öfverst, och började ifrigt äta.
En öfverraskning väntade honom. Han hade
munnen full at bomull. Hämden var fullständig.
nas.
xx 5 xx
Jag minnes från Paxton-tiden en kamrat, som
ingen från de dagarne kunnat glömma.
Han var en af dessa personer, med hvilka man
icke kan umgås utan till både nytta och nöje för sig
sjelf. Vi voro klasskamrater från min första skol-
dag i Paxton. Han var rask i vändningarna som
en råbock, var stark som Herkules och i alla af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
