- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
334

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334 VAD EIEE MIIVIE IN SVERIERRD

seenden en präktig gosse. Om håret kammades
eller icke, betydde föga, ty det lydde inga befall-
ningar i alla fall. Pannan liknade pastor Tel-
leens, och hade den käre kamraten lefvat tills nu,
så hade nog synoden haft en "broder Johannes”
till.

Det var efter frukost, om jag minnes rätt, när
han med några lätta hopp hade förflyttat sig till
vårt rum i Valhalla. Så hjertligt han fattade
min hand, så varm välkomsthelsningen var! Se-
dan dess voro vi vänner. Jag nästan beundrade
honom. Han var så käck och djerf på alla sätt
och fruktade ingenting. Det var annat än den
blyge, rädde gossen från landet som skrifver det-
ta. På Phrenokosmiska sällskapet växte min
beundran för den lille August. Han talade fermt
och intressant på både svenska och engelska, och
det gjorde ett öfverväldigande intryck på mig.
Ute på landet, i Illinois, i våra gamla settlement
gjorde man icke mycket på den tiden för att be-
reda ungdomen nytta och nöje i form af ung-
domsföreningar, sångföreningar och dylikt. Kro-
gen och danssalen funnos till då mera än nu, men
det som sedermera gjort mycket godt, tanken att
ungdomen behöfde andlig och intellektuel tillsyn,
var då temligen okändt. Vi unge på landet kun-
de derför i allmänhet hvarken sjunga i stämmor,
deklamera eller deltaga i en offentlig diskussion.
Det var således ej så underligt, att jag intogs af
ett slags hänförelse, när kamrater och jemnåriga
vid skolan och å det Phrenokosmiska sällskapet
visade prof på skicklighet i alla ofvan antydda
färdigheter. I diskussion var August en af de
bäste.

Jag minnes hvar han bodde under mitt första
är i Baxtons i Detvan mu Skarseldenstteteniter
rum, som egentligen hörde till prof. Graneres vå-
ning. Var det stort: Nej detibleivetenmtalsk
anklagelse. Rummet var väl uppfyldt af den
lilla sängen, en "trunk” och ett par stolar. Der
satt den liflige Freshman-eleven och läste latin
och grekiska flitigt, länge, till dess att hufvudet
behöfde den hvila, som i unga år är så billig, men
som längre fram i lifvet är en af Guds bästa gåf-
vor, hvilken ingen kan köpa för gods och guld.
En gång eller två besökte! jag honom detider

lilla trefliga rummet, och vi samtalade rätt bro-
derligt om hvarjehanda, för att icke säga alle-
handa. Snart kommo vi dock in på andliga
ämnen, och det kändes godt för mig att i honom
finna en varm och hjertlig kristen. Han kom till
skolan från pastor Carlssons församling i Chicago
tillsammans med några andra gossar och ynglin-
gar, af hvilka alla utom en tidigt flyttades till det
stora gemensamma hemmet derofvan. August
älskade sin frälsare med ungdomens varma hän-
förelse. Han var annars en ovanligt liflig och
glad yngling, och njöt så mycket som någon af
ett lifligt umgänge kamrater emellan, ehuru både
han och andra icke alltid njöto af det efteråt och
vid noggrannare pröfning. Det var ett ömt sam-
vete, som bodde i den barmen. Råkade han i
ordvexling med någon kamrat, så blef det ailtid
försoning och förlåtelse af och det på färsk ger-
ning. Sådant gör godt, sådant stärker kamrat-
och brodersbandet.

Han lekte boll som en hel karl, och derför be-
höfde han icke som en del andra kamrater spela
sjuk. När skall verlden begripa, att kroppsrö-
relse och gymnastik äro helt och hållet oumbär-
liga vid en kristlig skola? Af alla bollspelarne,
som varit elever vid vår kära, oförlikneliga alma
mater, är nog August en af de allra bästa. Han
var nära nog ’"professional”. Jag minnes, huru
intressant det var att bevittna hans briljanta spel.
Vi andra gossar” voro med, fastän ’"Mars” er-
höll en krökt tumme och I. K. ett brutet fasen
och gjorde det bästa vi kunde, men de fleste voro
nybörjare jemförda med Chicagokamraten. Hade
vi icke tagit så kraftig kroppsrörelse, så skulle
våra matsmältningsmaskiner icke uthärdat det
stränga prof, som studentborden i Paxton under-
stundom satte dem på.

Så kommo vi till Rock Island på hösten 1875.
August var med.; Så glada vi VvOro, manne
klasskamraterna träffades i den nya skolbyggna-
den för att upptaga Junior-klassens sträfsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free