- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
337

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rn Mere

SKOLBILEDER. SMA

så troget som de fleste andre, och så blef han
prest.

Var det hans hufvuds fel? Äro vi barn af om-
ständigheterna? Är frenologien under stundom
mäktigare än både filosofi och teologi? Det ser
verkligen så ut. Hvem minnes icke det hufvud
jag talar om. Dess skapnad var säregen.
Det var litet, nästan så litet, att det var vanskap-
ligt icke till utseendet, men till sina proportioner.
Kraften i detta hufvud var obeskriflig, men den
var ojemn. Kanske det vore rättare att säga, att
den var opålitlig. Men var detta förhållande huf-
wedetsleget naturtel eller "var det ett moraliskt
lyte? Frågan smakar af kätteri, men hon kom-
mer helt naturligt för det. Det finnes begåfvade
personer, hvilkas hjerna ligger i en så tillkrånglad
hufvudskål, att man vore färdig att hysa delta-
gande för dem af detta enda skäl, om för ingen-
ting annat. Kamraten, jag skrifver om, hörer till
denna kategori. Vore det mycket orätt, om man
sade, att briljanta själsgåfvor understundom äro
ett slags vanvett, eller att de åtminstone hafva i
sällskap ett lössläppande af den kontroll, som re-
gerar vanligt folk så, att olyckshändelser und-
vikas, jag menar moraliska sådana? Litet huf-
vud och stort sjelfförtroende gå mycket ofta hand
1 hand, och det är alls intet ett kätteri att så säga.

Vid hans sida stod vid detta skede en qvinna
så god, så ädel, att den som såg henne och gaf
akt på hennes vandel, aldrig kan glömma det
mottagna intrycket. Detsynes, som om en god
qvinna skulle kunna göra och behålla hvilken man
som helst god, men erfarenheten bevisar motsat-
sen. Goda qvinnor länkas ofta tillsammans med
dåliga män, och qvinnans godhet synes genom
"motsatsens lag” endast tvinga fram männens
dålighet fortare än annars. En qvinna hyllar en
mycket farlig bekännelse, när hon tror sig kunna
reformera en man — sedan hon är hans maka.
Det är ett förödmjukande medgifvande från män-
nens sida kanske, men den menskliga erfarenhe-
ten pekar åt det hållet lika fullt.

Han var en lyckad predikant, och erhöll redan
som studerande beröm för sina talaregåfvors
skull. Om han var högkyrklig eller lågkyrklig,
kan jag icke säga. Skulle domen fällas efter
minnenas intryck, så lydde den så här: han var
bägge delarne, det ena först det andra sedan.
Såsom prest och predikant lyckades han till en
början ovanligt bra, ja, han blomstrade nu på
allvar. Hans egendomligheter voro tilltalande,
men sådan popularitet blir sällan gammal. Den,
som bygger sitt rykte på sina egendomligheter,
bygger på sanden. Men nog härom. Ännu såg
det ut, som om blomman skulle bära rik frukt.
Då kom frostnatten.

Det var en förfärlig frostnatt. Hon föregicks
af en längre vinterkyla. Kylan varar an, och
andra frostnätter hafva följt efter den första.
Man trodde till en början, att blomman ännu
skulle kunna sätta frukt. Ingen tror det nu.
Flon blef förstörd: Om han, som hoppas, när
andra slutat, ännu beder och väntar, kunna vi
icke säga, fastän vi gerna ville tro det.

Det finnes en andlighet i våra dagar, som är
farligare än oandlighet. Hon visar sig i stora
ord, 1 stor frihet, i lösa tyglar för köttet. ’’Den
rättfärdige är ingen lag satt”, tyder man så, att
en kristen får tala och handla hurusom helst.
Under detta andliga lättsinne föraktar man sina
medkristna, är uppblåst och öfvermodig, och blir
fort nog, om ej bättring mellankommer, köttets
och begärelsernas slaf. Mera sjelftakt, mera öd-
mjukhet, mera allvar, mera djup och verklighet
behöfver vår oroliga tid. Läsare, glöm icke, att
vi äro alla i behof af dessa egenskaper.

Xx
+x

Det diskuterades flitigt i Paxton både enskildt
och å sällskapet. En gång var ämnet ett natur-
filosofiskt, och en aktad professor vid ’"Alma Ma-

ter” försvarade käckt den sats, att ljus är mate-
22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free