Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 VID! HEMMETS HÄRD.
och förträfflige prof. Reck, som var en öm fader
för oss alla. Hyjertat klappar varmt vid tanken
på dessa lärare, hvilkas hjelp, undervisning och
inflytande varit af så stor betydelse för många af
dem som, såsom jag hoppas, komma att läsa
dessa rader.
Sången och musiken i Rock Island hafva alltid
drifvits med kraft och öfvertygelse. Sångkörer
och musikkåren täflade med hvarandra i ädel
sträfvan, och fakulteten bistod dem deri på mån-
gahanda sätt. Såsom nämnes å annat ställe, vi-
sade sig vackra resultat redan vid höst- och in-
vigningsfesten på hösten 1875. Pastorerna Ne-
ander, Haterius, Bäckman, Edquist, Moody och
Foro ega musik-namn och musik-ära från Rock
Island-tiden. Lyckliga och glada voro dessa da-
gar, då från ungdomliga hjertan stego den nordi-
ska sångens klangfriska toner, hvilka också mot-
togos med jubel af stora folkskaror vid de olika
festtillfällena. Den som skrifver detta kommer
särskildt med glad tacksamhet ihåg de två först-
nämnda ledarne, under hvilkas anförande han
länge sjöng 2: dra bas och blåste baryton-bas.
Prof. Olsson kom 1876. Hans historia i Rock
Island vore värd en volym istället för några rader
här. Han fångade allas våra hjertan ögonblick-
ligen. Han fick oss att göra, att tro hvad helst
han ville. Men det var kärlekens och ömhetens
samt hänförelsens despotism och intet som helst
annat tyranni. Den tiden är i friskt minne för
alla som voro med om den, den tiden, säger jag,
och den underbara andliga vårtiden 1877. O. O.
predikade med en ovanlig värme och hänförelse
och var äfven vid god kroppslig helsa. Jag min-
nes, att pastor Skogsberg, då ny i Amerika, för-
vånades öfver de få åhörare, som samlades för
att höra honom i Moline, men det berodde på
O. O:s oerhörda popularitet. Der han predikade,
dit samlades folket, och icke ens Skogsbergs stora
rykte kunde åstadkomma ett undantag från denna
regel. O. O. var sång- och musikvän. Vid åter-
komsten från Europa, jag tror det var på hösten
1879 eller våren 1880, samtalade han och löjt-
nant Josef E. Osborn om det sköna Messias-ora-
toriet. Tanke och ord buro frukt i gerning. På
sommaren utfördes Messias vid examen, och en
eld var tänd, som ännu brinner i Rock Island,
St. Peter, Lindsborg och Wahoo. Ungdomen
sjöng, arbetade och försakade med endrägtig kär-
lek och underbar villighet och uthållighet. En
orkester stiftades. Det gick bra. Messias-sån-
gen hade triumferat.
Men orkestern spelade ock verldslig, fastän det
var klassisk, musik. O. O. har haft de mest af-
gjorda åsigter i den frågan. Han ville, att Mes-
sias-orkestern skulle spela endast andlig musik.
Dessa tankar uttalade han som alltid djerft och
med öfvertygelse. I orkestern diskuterades frå-
gan väldeligen. Ett par eller tre medlemmar
voro emot det gjorda uppbränningsförslaget. En
sade: om detta slags musik är ond, så bör man
göra hvad man kan för att hindra dess vidare ut-
bredning. Om ingen köper af förläggarne, så
måste dessa upphöra att förlägga. Låt oss der-
för sälja istället för att bränna, så hindra vi det
onda. Imellertid gick förbränningsförslaget ige-
nom med tre röster emot, och tjugu dollars värde
af genom en skicklig tysk musiker utvald musik
blef lågornas rof. Sedan dess har musik-konser-
vatoriet upprättats. Direktör Stolpe hade i
mångt och mycket andra åsigter än O. O., hvil-
ken senare ju var endast en laicus i musikens
verld. Nu regerar den klassiska musiken i Rock
Island, och Chopin, Liszt och Mozart hålla i pro-
grammen sällskap med den skicklige och högak-
tade Stolpe. Skada blott, att trängseln vid kon-
serterna ej är hvad den var och hvad den kunde
vara. Musik-intresset ibland vårt folk är nu be-
tryggadt. Det fordrades nu en Napoleon att döda
det, men Augustana-Synoden består sig ej med
sådant folk, och väl är det. När musik afdelnin-
gen långt bort i Kansas räknar 75 medlemmar,
så är det tid för sång- och musikvänner att upp-
stämma ett gladt halleluja. Ett folk och sam-
fund, hvilka ej helsa sådan utveckling med glädje,
hålla på att författa sin egen dödsdom. Musik är
civilisation. Sådan den senare är, sådan blir den
förra, och för resten gå de hand i hand genom
verlden till slägtets förädling och lyftning.
FARA 7. gr
SKE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
