Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA TTVARDSBARNEN. 363
ras högtid vid Gud. ’’Utväljen eder i dag hvem
I tjena viljen, men jag och mitt hus vilja tjena
Herren.” Hvad en pastor känner på sådana da-
gar! Han är det andligas vårdare på jorden, han
är själarnes väktare, han är Guds röst bland
folket.
blörhöret börjar "Det letar sig en af barnen
väl känd väg genom katekesens fem hufvudstyc-
ken. Guds ord och Luthers lära känna de unga
till väl. Frågor och svar aflösa hvarandra ifrigt
och eldigt, och tacksamma föräldrar tänka med
glädje på hvad skörd sådant ädelt utsäde skall
få. Nu är den vigtiga stunden inne. Frågorna
tystna på herdens läppar. Han betraktar med
kärlek en stund de barn, som 1 dag slutit syskon-
ring kring Herrens altare. Sedan ljuda orden
allvarligt under församlingens ljudlösa tystnad:
Denna är den lära, som vår Herre Jesus Kri-
stus i sitt ord oss gifvit.
Erkännen I — —
Tron I —— —
Viljen I trofaste blifva — —
Är det edert uppsåt att redligen — —
På hvarje fråga kommer hjertats skälfvande ja.
De knäböja. Förbundets ängel är nära hvarje
hjerta. Gud bor bland menniskor. Himmelen
har sänkt sig ned till församlingen. Bönens rök-
offer stiger till nådens tron. O, huru allvarligt
mena icke de unga 1 detta ögonblick!
Församlingen? Underliga känslor uppfylla allas
hjertan. Der borta sitter en väderbiten nordman-
nason som just kommit tillbaka från vesterns guld-
grufvor och hedningar. Orden ljuda sällsamt i
hansöron. Fädernetunga talar till barnahjertat
och minnena från förr. I buskiga ögonfransar
dallrar en tårperla, så klar och äkta, att Guds
änglar se det och fröjda sig. På läktaren står i
trängseln en yngling, som för tio år sedan i östern
lofvade Gud samma trohet som barnen nu. Men
han höll den ej mer än till sensommaren. Så
kom han bort både från den himmelske och jor-
diske fadren på en gång. Nu hade han icke va-
rit i kyrkan på många år. I dag vann nyfiken-
heten seger öfver kölden, men det var den trofa-
ste Anden som egentligen styrde stegen mot
templet. När barnen mot slutet vittnade om den
stora samlingen och skilsmessan på den sista da-
gen, träffades hans hjerta af sanningens tveeg-
gade svärd. Han måste gråta, han måste bedja,
och för honom blir det påsk redan palmsöndag,
ty han står upp från de döda.
Den heliga veckan blef för nattvardsbarnen en
högtidsvecka i särskild mening. På tisdagsefter-
middagen samlades de i kyrkan till gemensamt
möte. Pastorn talade stilla och kärleksfullt med
dem om nödvändigheten af att alltid vara fasta i
det goda och icke glömma hvad man lärt och lof-
vat. Han förberedde dem på kommande fre-
stelsestunder och omtalade hvar hjelp stod att
finna.
På skärtorsdagseftermiddagen samlades alla
nattvardsbarnen i pastorshuset. De voro tillfäl-
lets hedersgäster. Deras lärare ville, att de skulle
känna sig hemmastadda hos honom. Nu fram-
togos porträttalbum, bilderböcker och illustrerade
arbeten af alla slag ur pastorns rika bibliotek.
Man såg, man samspråkade, man fröjdades i
hvarandras sällskap. Så kom måltiden. Det
var ett svenskt gångbord med kinesiska pappers
servetter. "Det tog en rundlig tid, och nu redan
Det föllna
gon in, att han ville hafva alla kamraternas namn
på sin servett och så gömma den som ett minne
af den angenäma stunden. Och nu blef det ett
skrifvande utan ända. Pastorskan skaffade fram
blyertspennor 1 mängd, skar af dem på midten
och gjorde på så sätt antalet stort. Omkring pa-
storn trängdes de alla. Hans namn skulle alla
hafva, det var klart. Men nu ringer det andra
gången. Just som man skulle börja tåget till
kyrkan, stiger en af gossarne fram och lemnar en
vacker gåfva som minne af nattvardsbarnen.
Solen hade
Aftonrod-
ringer kyrkoklockan första gången.
g SÅS
Två och två som på söndagen!
Just sjunkit bakom kullarne i vester.
naden verkade stämningsfullt på alla. Det var
högtid igen. Inne i kyrkan voro platser reserve-
rade närmast predikstolen för de unga. Men det
var ungdom rundt omkring. Denna qväll egna-
des som regel åt nattvardsbarnens återförenings-
fest. När pastorn bad alla han konfirmerat att
stå upp, stod mer än hälften af den stora åhöra-
reskaran upp. Det blef en rörande stund. Alla
sjöngo som de gjort i barndomens dagar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
