- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
365

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RNA RTR RNE

AE NEN NRA Fa Dn RTR

og

INA DISVAR ID SBARMNEN. 365

1 detta land. I dag kunde sjuklighet och ålder-
dom ej hindra honom att bestiga det heliga rum-
met och stå vid Herrens altare. Högtidligt ljödo
orden:

Välsignade kristne — — —
Upplyfter edra hjertan — — —
Tagen, äten, dricken!

Och herden sjöng: Herrens frid vare med eder.
Då svarade församlingen stående:

«OO, Guds Lam — — — fräls oss, hjelp oss,
gif oss din frid och välsignelse.”

Stunden är kommen. Föräldrar och målsmän
blicka med rörelse mot barnaskaran. Gossarne
stå upp, de sluta brödrakrets kring Herrens bord.
De knäböja med rörelse och taga gåfvan, samt
höra orden: Jesus Kristus, hvilkens lekamen —
— blod — du anammar, bevare dig till evinner-
ligt lif. O, sällsamma känslor, o himmelska när-
het. Såsom I nu anammat hafven Herren Je-
StSkSsA vandren ock 1 honom. (Gan i Herrens
frid.” Nu kommer den hvitklädda jungfruska-
ran, påskliljor i Herrens örtagård, rosor, hvilka
den uppståndne gläder sig öfver. Gråtande af
glädje, af undran knäböja de vid det himmelska
bordet. Herren talar. Hans röst kännes igen.
De lofva honom, som deras bröder förut, att de
aldrig skola svika den himmelska kallelsen. ’Gån
1 Herrens frid.”

Hvilken stund! Det kändes så underligt i den
gamla stenkyrkan. Det var, som om jorden
trängts undan några ögonblick för himmelen.
Bland folket satt dottern till en landsman, som
ingen församling hörde till. Hon hade varit med
Paupalmsöondagen. Hon: var med nu. När för-
samlingens döttrar stodo upp från nattvardsbor-

det, böjde hon sitt hufvud mot kyrkobänken fram-
om och gret bittert och länge. Men de tårarne
buro frukt, ty nästa påskdag stod hon med bland
nattvardsbarnen oeh fröjdade sig öfver de him-
melska gåfvorna., Derborta ser jag ett ansigte,
gåtlikt och främmande. Hvem kan det vara?
Jo, det är bestämdt Nils, som läste med för tolf
atisedans Elan isensarbesynnerniorut idagiDet
kämpar i hansvinre. "fan försöker se lugneut:
Men den ståtliga mustaschen kan ej tillfyllest dölja
läpparnes darrning. Ögat börjar skymmas midt
på dagen. Hvad kan det vara? Åh, han bara
minnes sin moder, som är i himmelen, och den
der långfredagen och påsken; när han också var så
glad och lycklig. Han kan ej härda ut, något
drifver honom fram. Han kommer med. Der
står han rak och ståtlig men med böjdt hufvud
och tårad blick — ’"mitt blod — utgjutet till syn-
dernas förlåtelse” — ack, det passade så väl för
honom, och han undfick de heliga gåfvorna till
fröjd och salighet.

Det är Påsk! Gudstjensten har nått sin fullbor-
dan, och den lyckliga församlingen sjunger:

Lätom oss nu vara glada,
Fröjdas hvar uppå sin ort.
Nu är botad all den skada
Som oss syndafallet gjort.
Dödens fruktan är fördrifven,
Döden är uppsvulgen blifven.

Upp min själ, min mun och tunga,
Upp mitt hjerta och min röst,
Till att prisa och lofsjunga

Jesus, som oss återlöst.

Jesus tacka och berömma,

Jesu godhet aldrig glömma!

—>oKe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free