Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID HEMMETS HÄRD.
Ett jul-kalas.
Johan Peter i Sveadal var småländing och hade
lyckats bra i i Amerika. Nu var han välmående
och hade ett trefligt hem. Han hade en god
och präktig hustru, och de skulle hafva ett jul-
kalas för sina vänner såsom seden var i den trak-
ten. Pastorn med familj inbjöds först, ty Johan
Peter var kyrkomedlem och medlem af kyrko-
styrelsen samt dessutom pastorns gode vän.
Sedan bjöds ock såsom rätt och tillbörligt var en
annan pastorsfamilj, som hade sitt ålderdoms-
Sater derfiltrakten. fö Derefteröikomitunentulfen
hel mängd grannar och vänner. Stöket i kök
och källare räckte i flere dagar, men nu skulle
kalaset stå.
Det var friskt, gladt vinterväder. Den ene
öfvertäckaren och fjedervagnen kom efter den
andre. Prestfamiljerna och de öfriga voro snart
1 förtroligt samspråk. Här syntes några glada
språksamma vermländingar, folket med det eviga
småleendet och det varma, känsliga hjertat, der
ett kotteri småländingar, bland hvilka räknades
ea from f. d. sjöbuss, som nu slagit sig till ro på
en landtlig gård, dit han ofta inbjöd sin pastor
och andra vänner, och der de alltid tillbragte
trefliga, angenäma stunder. Jag älskar smålän-
dingarne. Det är något redbart, trofast, uthål-
ligt hos dem, äfven om de understundom äro
något envisa och illmariga.
Middagen är serverad! Det långa bordet full-
sattes snart af matfriska gäster. Svensk-ameri-
kanerna lefva godt, och gäller detta i all synner-
het jul-tiden. Här vankades jul-fisk, köttbullar,
kött-stek, kalkonstek och en mängd af efterrät-
ter. Man drack mjölk, vatten och kaffe. Efteråt
serverades svagdricka, äpplen, nötter och konfekt.
Nu språkade man friskt och gladt 1 de olika
rummen. En del rökande herrar voro syssel-
satta med sitt älsklingsnöje i andra våningen. I
det trefliga, mattprydda förmaket samlades de
öfriga, och pastorn tog snart fram några jul-
kalendrar och började föreläsa ur dem. Jag
minnes ett af styckena, och kan icke neka mig
nöjet att här anföra det.
s«eVår Herres små.”
Hvilken af staden E:s innevånare, som lefde
der för 50—060 år sedan, kände icke den gamle
lärde, men besynnerlige Ernst Mejer? Icke hade
just så många sett den gamle framåtlutande
mannen med de stora glasögonen med silfver-
bågar och det besynnerliga frånvarande och vre-
siga uttrycket 1 sitt rynkiga ansigte, men alla
kände honom dock till namnet; ty namnet var
vida kändt både bland lärda och olärda. Det
var särskildt en egenskap, som gjorde den under-
lige mannen känd, nämligen den antipati han
hyste mot barn; dem tålde han icke. De jagade
bort hans tankar och derför hade också husvär-
den, hos hvilken han bodde, måst gifva mången
god hyresgäst afslag blott för denna egenhets
skull.
En mörk höstafton satt nu den gamle som
vanligt ensam, och ljuset framför honom bredde
sitt sparsamma sken öfver de många uppslagna
böckerna och papperen. Men han hvarken läste
eller skref, han satt tillbakalutad i sin stora län-
stol och såg missnöjd ut. — Månne han tänkte
på något nytt verk, som skulle göra honom rykt-
bar och kasta ljus öfver något ännu olöst problem.
Nej! Det var ett förunderligt vemodigt ut-
tryck i den gamles ansigte. Han skulle flytta —
flytta bort från det ställe, der han i nära tjugo år
hade bott lugnt och fredligt. Och hvarför? Jo,
hyresvärden hade hyrt ut sidorummet till en
familj, som hade två barn, och det var för Mejer
det samma som en uppsägelse.
Huru skulle han nu under flyttningen kunna
hålla reda på alla sina böcker och papper? Huru
lång tid skulle det icke behöfvas, innan han kom-
me att känna sig hemmastadd på ett främmande
ställe?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
