Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å
|
2 ST
BEE CI IS: 371
göra så; men eljest är det alldeles onödigt. God
afton, herr Mejer!”
"God afton, god afton, herr doktor; vi träffas
i morgon!” sade den lärde och skyndade hem.
Följande dag var söndag. Mejer brukade al-
drig gå i kyrkan; der hade han icke satt sin fot
på den tid han kunde minnas. Om söndagsför-
middagarne sof han till klockan tio, ibland ända
till tolf.
Äfven i dag halfsof han, då han hörde en
knackning på dörren och kort derpå en barnröst,
som frågade: "Får Amy komma in? Får Amy
komma in?”
Den lärde blef med ens helt vaken. "Ja, Amy
får gerna komma in!” ropade han. Dörren öpp-
nades och det lilla glada barnet sprang in.
«Det var snällt.
du icke i kyrkan?”
Den lärde svarade icke.
’Du läser kanske i bibeln hemma 1i stället?
Får jag se, om jag kan finna bibeln i ditt bok-
skåp?”
Hon väntade icke på svar, utan började leta,
och den lärde klädde sig under tiden.
Nej, tänk, att jag icke kan finna bibeln här,
och ändå känner jag så väl igen den. Ser du,
mamma läser hvar afton och morgon ett stycke
ur den och jag finner den alltid åt henne. Säg
mig, hvar är då din bibel?”
<Jag har ingen!”
<<Har du blifvit så gammal, utan att hafva en
bibel? Stackars du! — Jag skall riktigt be mam-
Men säg mig, hvarför går
Pastor G. Peters, York, Nebr.
«Nej, hvad är det — du ligger ju ännu? Mam-
ma har gått i kyrkan för länge sedan, och hon
sade, innan hon gick, att om tiden blef mig för
lång, så kunde jag knacka på och fråga, om jag
fick komma in; ty jag ville in och tacka dig för
konfekten. Tusen tack skall du ha för den.”
«Tack sjelf, du lilla barn; men du blef ju så
sjuk sedan?”
Ja, men doktorn sade, att det icke var af
konfekten; han kallade min sjukdom för ’glupsk-
het’; vet du hvad det är?”
Den lärde smålog. ’’Jaså, kallade han det för
glupskhet? — Men nu tror jag nästan, det är
bäst jag stiger upp, så skall jag visa dig några
vackra taflor, jag har.”
ma, att du får min, som jag fått efter mormor
och som hon har läst i, dä hon var liten. — Vill
du se den, så skall jag gå in efter den.”
Den lärde svarade icke. Han stod och såg ut
genom fönstret — han hade blifvit så tankfull
vid barnets fråga.
Amy tog hans tystnad för samtycke, ty hon
gick in och kom strax igen, bärande på en gam-
mal bibel, som hon räckte den lärde. Han öpp-
nade den mekaniskt — men plötsligt ryckte han
till och hans ögon fyldes med tårar. Hvad var
der för ett namn på bokens första blad, som hos
honom uppväckte en så underlig, onämnbar
känsla och gjorde, att boken från att vara honom
likgiltig blef honom så underligt kär? Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
