- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
376

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID HEMMETS HÄRD.

En svensk-amerikansk junefru-bild.

Kristin var sexton år. Tio somrar hade flytt
hän, sedan den minnesvärda dagen då hon, ännu
ett litet barn, landsteg i Castle Garden, i sällskap
med föräldrar och syskon.

Hennes fader var en barsk men snäll gammal
knekt, många år äldre än modren, en hjertegod,
men öfveransträngd qvinna ur den svenska landt-
befolkningens bättre klass.

För den idoge emigranten från Engelbrekts
och Sturarnes land betyda tio år i Amerika van-
ligtvis förbättrade omständigheter och ett trefligt
och beqvämt hem. Kristins föräldrar voro ej nå-
got undantag från denna regel. Fadern hade ar-
betat strängt som snickare och byggmästare och
modren derjemte åtagit sig mattväfning, för att
dermed bidraga till den talrika familjens under-
håll. De egde nu ett ganska vackert hem, belä-
get å en större hörntomt vid en af stadens för-
nämsta gator, der de nu varit bosatta under åtta
år. Fadren, som alltid hade öga för extra för-
tjenst, tyckte att rummen voro väl många för fa-
miljens bruk, och så blef en del af den öfre vå-
ningen uthyrd. Kristin och hennes mor önskade
nog att få Ha ett eller två gästrum, meniden
gamle knekten var af annan mening, och som
vanligt var hans vilja lag.

Kristin var en tilltagsen och förståndig flicka.
Hon hade ärft sin moders äkta qvinlighet, men
på samma gång en betydlig del af sin fars vilje-
kraft. Hon åstundade en god bildning och hade
föresatt sig att vinna sitt mål. I skolan gjorde
hon hastiga framsteg och hade redan bevistat
högskolan två och ett halft års tid. Hennes far
kunde ej förstå, hvarför hon skulle fortsätta sin
skolgång år efter år, då hon i alla fall icke var
annat än en flicka, och ej komme att ha någon
nytta af sin kunskap för framtiden. Men Kristin
var ihärdig. Hon hade föresatt sig att graduera,
och intet förmådde derför afskräcka henne.

Det kostar penningar att gå i skola, äfven då
undervisningen är fri. Kristin behöfde böcker och

skolmateriel och hennes far brummade nästan
alltid öfver de utgifter, som dermed voro före-
nade. Vår lilla hjeltinna uppgjorde då sjelf en
plan för att anskaffa de erforderliga medlen.
Hon egde nemligen ganska stor musikalisk be-
gåfning och hade redan erhållit någon utbildning
i sång och musik. Den gamle knekten tyckte om
musik. Den gjorde horom mjuk om hjertat, och
ehuru han sjelf blott spelade psalmodikon, såg
han gerna att hans dotter spelade piano. För
detta ändamål hade han tillhandlat sig ett piano
ur andra hand och ombestyrt, att hon kunnat taga
några lektioner på detsamma. Detta blef nu af
praktisk nytta för Kristin. Hon lyckades erhålla
några elever, hvilka hon gaf lektioner efter skol-
timmarne samt på lördagarne. På detta sätt er-
höll hon pengar till böcker och andra med skol-
gången förenade utgifter samt hade ändå litet till
öfverlopps. Kristin var förtjust öfver detta och

använde öfverskottet till bekostande af sin vidare

utbildning i den sköna konst, som hon så högt
älskade.

Fadren gaf under tystnad akt på allt. Han
var i grunden en godhjertad man och lärde sig
under månadernas lopp att allt mer och mer hålla
at sin lilla Kristin , som hon tekiretantedannean
var vid sitt bästa helgdagslynne.

Då insjuknade modern. Lik så mången annan
man af den gamla svenska stammen, tyckte vår
gamle soldat, att denna omständighet alls icke
behöfde föranleda anskaffandet af någon särskild
hjelp för familjens räkning. Kristin kunde upp-
höra med skolan och sköta hushållet. Hon gret
och hoppades, men allt förgäfves. Då visade sig
åter hennes företagsamhet. Skolan kunde hon
icke försaka. Hennes mål var att förskaffa sig
en god bildning, och hon menade allvar med sa-
ken. Å andra sidan var det hennes ovilkorliga
pligt att hjelpa till i hemmet, och det så mycket
mer, som hon var äldsta dottern. Huru gick hon
då tillväga? Svaret följer här nedan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free